Häromdagen så kom jag och tänka på en stor sak som jag inte har bloggat om tidigare, mest för att det inte riktigt gick då. Jo, jag kom och tänka på hur det var när jag fick vet att jag var gravid första gången. Det var första dagen på jullovet och jag hade precis sagt upp mig på gamla jobbet för att kunna börja på ett nytt jobb efter jullovet. Jag fick lite panik och jag minns bara att jag och maken tittade på varandra och knappt trodde att det var sant. 

 

Sen åkte vi till svärföräldrarna över julen och då kunde vi inte riktigt hålla oss så vi berättade att vi väntade barn. Det var skönt ändå att berätta för dom. Jag var skitnervös för hur jag skulle berätta på nya jobbet att jag var gravid och förbannade mig själv lite att jag valde att byta jobb just då. För att om jag hade vetat att jag skulle bli gravid så skulle jag inte ha bytt jobb.

 

Efter typ två veckor på nya jobbet så började jag må illa. Det var jättejobbigt att hålla i lektioner och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag kände inte riktigt heller någon på jobbet, men till slut så anförtrodde jag mig till en av mina kollegor. Hon påminde mig ett par år senare om den stunden. Hur jag tog henne åt sidan och berättade att jag var gravid. 

 

Men det var lite grann av en mardrömssituation för man vill ju gärna visa sig "duktig" när man är ny på jobbet och istället så sjukskrev jag mig lite då och då (på grund av illamåendet) och sen efter ett tag fick jag berätta att jag snart skulle vara föräldraledig också. Men det gick faktiskt rätt så bra ändå...

 

Sen hann jag knappt komma tillbaka till det jobbet innan jag blev gravid med Leah också... haha. Jag minns att vi berättade för svärföräldrarna om att vi väntade barn igen på Zacks 1-års kalas.  :)

 

Det är kul att minnas tillbaka på dom där stunderna, för just där och då så känns dom så overkliga. Man vet inte hur framtiden ska bli och man känner sig nästan vilsen. Man förstår att livet kommer att förändras men man vet bara inte riktigt hur.... :)

 

 

Hackman har kommit med en ny stekpanna med NOH-tekniken som inte hettas upp till mer än 230 grader. Därför skadas beläggningen i pannan inte av överhettning, och oljor och fetter kan inte börja brinna.

 

Här kommer ett tips på ett roligare sätt att äta spaghetti med korv. Det ser ut som att spaghettin växer ut ur korven, vilket barnen brukar tycka är väldigt roligt!

 

  

 

 

 

 

När jag lyssnade på Vakna med NRJ imorse så var Charlotte Perelli gäst. Hon är höggravid och ska nu ge sig ut på Diggiloo-turné. Hon kommer antagligen föda barn mitt i turnén och kanske behöver stå på scen dagen efter förlossningen.

 

Det fick mig att tänka på hur olika föräldrar kan vara. Vissa föräldrar ändrar hela sitt liv och anpassar sig helt efter barnen. Dom äter korv och makaroner varje dag (nästan) och gör bara barnvänliga aktiviteter. Medan andra är som Charlotte och låter inte barnen påverka livet mer än vad behövs. 

 

Jag vet att många tycker att den ena eller andra sättet är FEL och har åsikter om detta. Som vanligt så tror jag att lagom är bäst. Det är aldrig bra med extremt åt nåt håll, tror jag. Däremot så tror jag att vi (alltså jag och maken) anpassar oss kanske lite för mycket efter barnen, utan att riktigt tänka på det. Jag tror att det kan vara nyttigt för barnen att känna att ibland så får inte dom bestämma eller att ibland är det inte på deras villkor. Ibland får dom hänga med på något som är tråkigt för dom, men roligt för mamma eller pappa. Men detta gör inte vi så ofta som sagt, vi anpassar oss väldigt mycket efter att barnen ska ha det så bekvämt och roligt som möjligt. Som Alex Schulman skrev här om dagen så är vi föräldrar barnens assistenter och finns bara till för dom, så känns det faktiskt ibland....

 

Ni kanske såg denna vetekrans lite i förra inlägget, för denna fikade vi på under spelkvällen. Denna vetekrans är som värsta konstverket (våra gäster trodde att vi hade köpt kransen) och hela hemmet doftar kanelbullar länge efteråt. För denna är verkligen sprängfylld med allt som kanelbullar innehåller!

 

Min krans blev väldigt stor så man kan nog lätt halvera detta recept och göra två kransar om man vill.

 

Här kommer ett recept på mumsiga kycklingrulader med favoritfyllningen! Barnen älskar fetaost och oliver så det är något som vi äter ofta här hemma  :)

 

Om det är nån vecka ni ska kika in här varje dag så är det denna vecka! Det blir ett nytt recept varje dag denna vecka, kör nog varannan dag ett matrecept och varannan dag ett bakrecept och idag fick ni ju det goda receptet på chokladcupcakes med hallonmarängfrosting!

 

Varje månad ger vi en slant till Röda Korset men jag har länge känt att det är kanske dags att byta organisation som vi är månadsgivare till. Jag känner speciellt så när jag ser klipp som denna  :(

 

 

 

Här kommer ett jättehärligt recept på hallonmarängfrosting. Smaka på ordet! Låter det inte underbart?? Hallon och choklad passar så dessa blev gudomligt goda!

 

Om man dubblar satsen av frostingen så kan man använda den i en tårta. Det söta strösslet köpte jag på Panduro Hobby och formarna inhandlades i New York.

 

 

Det var ju roligt att Sverige vann Hocky-VM igår. Vi är inte ett dugg sportintresserade i vår familj så vi såg inte matchen (vi var väl dom enda i hela landet) men jag kan ändå glädjas lite åt att vi vann. 

 

I fredags kände jag även lite plikt att se på Eurovision final eftersom det var i Sverige och allt. Jag tvingade maken till att kolla lite med mig och tyckte att han borde känna lite stolthet i att vi fick hålla i finalen eftersom vi vann förra året. Men han känner verkligen noll stolthet och tycker att det är lite fånigt att vi är glada bara för att någon som råkar bo i samma land som oss har gjort något bra. Jag kan hålla med att det är lite fånigt men jag växte ju upp i nationalistiska landet nummer ett. Jag blev drillade varje morgon i skolan att lova och hedra landet inför den amerikanska flaggan med min högra hand på hjärtat. Så det är lite svårt att släppa det där med att känna lite stolthet över sitt land och hedra det.