En mänsklig soptunna
Jag bakade ju kärleksmums igår. Dom är riktigt farliga att baka, så goda! Speciellt med daimchokladen!
Men varje gång jag bakar en plåt med Kärleksmums så förvarar jag dom i två plastbyttor. Alla förutom en rad får plats i dessa två plastbyttor. Så då tänker jag "ja, men då är det lika bra att äta upp denna rad med Kärleksmums under dagen" och så gör jag ju det förstås! Jag trycker i mig 4-5 kärleksmums under dagen... så att jag nästan spyr.
Jag intalar mig själv att det är lättare att äta upp dom på en gång istället för att leta reda på ytterligare en plastbytta för dessa små stackare som blev över. Jag känner mig nästan som en mänsklig soptunna... usch. Hur kan något vara så gott samtidigt som man mår så illa?
Kommentarer
Lisa
De är ju grymt goda de där, verkligen. Är imponerad att du fortfarande går ner i vikt, själv har jag fått dra ner på alla mamma-fikor för att fixa dom sista två som dröjt sig kvar. Suck! Trodde det skulle gå av sig självt med amningen men icke..
Så njut lite åt mig också ;-)
Agnieszka
Annars hade du ju kunnat skicka några till mig=)
kramar
Nina
åå det är så ruskigt gott!
Anna Kaagaard Kristensen
Nej usch vad suktad jag blev nu... :D
Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!
Trackback
