Gästbloggare: Låt barnet själv bestämma!
Nej, jag tänkte väl det. För att undvika att så sker bör man i uppfostran tänka kring genus, eller socialt kön som det också kallas. Genus är är ett begrepp som används för att urskilja vad som formar kvinnor och mäns sociala beteende.
Som det ser ut i vårt avlånga land nu år 2009, behandlas kvinnor som andra sortens varelser i Sverige. Det finns fortfarande en hel massa orättvisor och onödiga skillnader mellan könen som ställer till det för oss, både män som kvinnor.
På radion idag talade de om att t.ex. fyra av fem professorer är män eller att endast 6% av professorerna inom naturvetenskapliga områden är kvinnor. Man talar om att man inte kan kvotera in kvinnor i mansdominerade yrken, men det är ju just vad man man gör och har gjort sedan urminnes tider.
Jag menar att dessa orättvisor kommer utav de klassiska könsrollerna om vad manligt respektive kvinnligt innefattar, som borde vara förlegade men som tyvärr fortfarande finns kvar i mångt och mycket. Sammanfattat kan man säga att enligt normera för traditionell manlighet så ska en riktig man:
*Ha kontroll och hålla fasaden i alla lägen
*Klara sig själv och inte be om hjälp
*Inte gråta, visa svaghet eller ge vika för smärta
*Jobba hårt, även om det går ut över familjen eller den egna hälsan
*Prestera, konkurrera och tävla. Bli något stort och vara en vinnare.
*Vara bättre än kvinnor på typiskt manliga områden. Vara herre i sitt eget hus och inte en toffelhjälte. Ta hand om, försörja och vägleda sin kvinna.
*Göra sexuella erövringar. Alltid vilja och vara den som tar initiativ till sex. Alltid få upp den.
*Vara den som vågar och står pall när ingen annan gör det. Speciellt när det blir farligt.
*Känna sig ansvarig och se till att jobbet blir gjort.
*Vara teknisk, faktaorienterad och rationell. Inte behöva fråga eller läsa bruksanvisningar utan vara den som kan och har svaret på alla frågor.
*Inte vara känslosam eller ha för stora känslomässiga kopplingar till personer eller saker (motorfordon, handeldvapen och slutspelsfinaler undantaget).
*Bevisa sin manlighet hela tiden.
Erkänn att ni känner igen mycket av det på män runt omkring er. Medan motsatsen finns hos övervägande del av kvinnorna.
Jag är helt övertygad om att dessa skillnader är saker som man lärt sig, inget medfött alltså. Det beror således på miljön inte arvet.
För män som lever idag ligger dessa egenskaper mer eller mindre naturligt. De har fått växa in i denna roll. För vissa har det kanske skett ganska smärtfritt, andra mår riktigt dåligt av att ha alla dessa förväntningar på sig och att passa in i den förutbestämda mallen. På samma vis är det för kvinnorna. De som inte är formade enligt dessa roller är mkt få till antalet, tyvärr. Men vi småbarnsföräldrar kan ändra på detta.
Jag menar att vissa män liksom vissa kvinnor har fallenhet för tävlingar och teknik för att nämna några exempel, medan andra hellre vill skriva poesi eller läsa en bruksanvisning innan man ger sig på sin nya stereoanläggning. Jag tycker att varje individ ska få tycka, tänka och handla utifrån sin egen individuella läggning inte utifrån vilket kön man tillhör. Därför är det oerhört viktigt att vi när vi uppfostrar våra barn idag tänker kring genus. Så att våra barn slipper få dålig självkänsla om de inte passar in i någon mall. Det kan man ju inte få om man arbetar bort mallen.
Till viss del kommer Ville, som min son på ett år heter, se att jag gör vissa saker medan hans pappa gör andra. Vi är nämligen uppväxta med könsrollerna och har redan kunskaper och intressen i enlighet med dem. Ville kommer också upptäcka att de lärare han har i småskolan och upp till mellanstadiet består av kvinnor medans lärarna som undervisar äldre barn oftast är män. Han kommer komma i kontakt med de gamla könsrollerna om och om igen så därför tycker jag att mitt ansvar som förälder är att i största möjliga mån undvika dem. Trots att jag gör mitt bästa hamnar även jag i fällor och kommer på mig själv att berömma flickan i gänget över hur söt hon är i sin fina nya klänning.
Det är lätt att hänga på gänget som går den breda vägen, den lätta vägen som media, kommersen och många människor i omgivningen går. Men jag väljer den smala vägen. Häng på! Den som förhoppningsvis breddas längre fram. Jag vill hålla alla dörrar öppna och låta Ville så fritt som möjligt utformas till en egen person, låta honom själv välja vad han vill pyssla med.
Just nu innefattar mitt genustänk bl.a. klädval - han får bära kläder med alla färger, leksaker - det finns både bilar och dockor här hemma, hur jag talar till honom - han får ibland höra att han är söt, ibland att han är tuff, lekval - jag uppmuntrar till både lugn och mer vildsint lek osv.
Tidigare innan jag vart mamma diskuterade jag genus med mina äldre kollegor, de sa "vänta du Nina så ska du få se att killarna väljer bilarna och flickorna väljer dockorna av helt fri vilja utan yttre påverkan". Jag trodde inte dem då. Jag tror dem inte nu.
Kvinna och man föds man till, men de kvinnliga och manliga rollerna är något man lär sig. Såvida du inte låter bli att lära ut dem.
_________________________________________________________________________________________________________
Ni som är intresserade av genus kika gärna förbi min blogg och säg vad ni tycker och tänker. Ni som inte är intresserade av genus är precis lika välkomna.
Vänligen Nina Ruthström
Jag håller med dig, Nina.
Mitt barn som än ligger i magen ska också få fler "möjligheter" än två (blå och rosa)
Jag har tre barn. Två flickor och 1 pojke (1 år, 6 år och 4 år). Jag har uppfostrat mina barn att själva välja. Jag lärt mina barn och vara självständiga att fatta beslut utifrån deras person.
Min son uppfostras på samma sätt som mina döttrar. Trots detta har min son valt att intensivt leka med svärd och Star Wars och min äldsta dotter mer åt prinsesshållet. Jag ser inget "fel" i detta då hon själv valt sin lek. Jag uppfostrar mina barn att veta om sitt värde.
Jag tror att det finns vissa risker med genustänk. Att vi vuxna omedvetet "tvingar" in barnen i könsroller de inte vill vara i. Jag har sett "konsekvenser" av strik genustänk. Hur flickor tvingas in i lekar de inte vill vara i och pojkar som helt plötsligt inte får göra sin röst hörd, för flickor ska ta mer och större plats.
Jag gillar inte detta modeord "genus" för mig symbolisera det återigen ett sätt att se på barn; deras person, uppfostran, pedagogik och jämställdhet.
Håller med Mollie, förstår inte att det måste vara så strikt genustänk. Är det inte bättre med lite sunt förnuft? Jag är uppfostrad med dockor och rosa. Ändå älskar jag teknik, sport och tävla m.m. Mina föräldrar har låtit mig prova på allt, men jag har aldrig blivit tvingad att leka med bilar eller ha blå kläder osv.
Håller man på för mycket och klär barnet "annorlunda" så märker barnet det när de blir äldre. Vad sänder man för signaler då? Att det är viktigt med kläder och utseende.
Mycket är bra med man ska nog ta det hela så allvarligt.
Det vikigaste i min uppfostran är att barnet ska lära sig ta hänsyn till andra människor och våga tro på att den klarar allt. Det kommer jag inte göra med att sätta på rosa kläder på pojken.
Jag tycker att det tjatas så otroligt mycket om detta. Jag har två killar och jag köper kläder som jag tycker är snygga till barnen (ibland marinblått, ibland rosa) och låter dem leka med vad de vill. Är det sedan bilar eller dockor de leker med bryr jag mig inte om...
Håller med Mollie och Annelie. Detta med genus är en modegrejj, som vanligt tycker jag sunt förnuft bör råda.
Håller med ovanstående. Det har blivit så mycket tjat om genustänk att det numera går in genom ena örat och ut genom andra. Man behöver inte göra det så komplicerad, sunt förnuft räcker. Som Tia skriver, jag köper med kläder jag tycker är fina till Jack och ibland är det rosa och ibland är det blått. Det är inget jag funderar över och jag tror han blir ganska bra ändå, aoavsett om han "får" bära rosa eller inte, eller oavsett om han "får" leka med dockor osv... Lika lite som man ska påtvinga pojkar "pojksaker" ska man påtvinga dom "flicksaker". Som sagt, det behöver inte vara så komplicerat!
Jag menar att ni som tröttnat på att det "tjatas" inte riktigt tänkt igneom och förstått hur det verkligen ligger till.
Tycker ni verkligen det är bra med den mansroll vi har idag? Där kvinnor svälter sig för att bli snygga och sexiga och män står för i stor sett alla våldsbrott.
Kläder är ju egentligen en värdslig sak. Men det är ett strå i stacken. Man måste ju liksom börja någonstans.
Varför tror ni vi kvinnor har rösträtt idag? Jo pga av "tjat". Man måste nöta för att få en förändring.
jag håller med dig Nina. Skitbra inlägg. Synd att s¨å många föräldrar inte tänker djupare, och synd att de framförallt vägrar vara kritiska mot hur de själva behandlar sina barn.
"jag behandlar mina barn helt lika!" sägs det, utan att vara medveten om att vi alla har våra könsglasögon på oss och utan att inse att de med små antydningar formar barnen att uppfylla den förväntning som de faktiskt har.
Ja men det är väldigt få som svälter sig för att vara snygga. Det kommer alltid finnas problem för vissa oavsett om det är jämställt eller inte.
Själv anser jag inte att så mycket behöver förändras, jag känner mig jämnställd.
Varför ska vi kvinnorna klaga på att vi har 85% av männens lön, vi har ju vår egen också :)
Haha. tillåt mig att skratta!! "jag har minsann uppfostrat mina barn likadant men ändå väljer min dotter prinsessgrejer och min son att leka krig och mord" HA HA HA HA. Och ännu bättre: "jag vill inte tvinga mina barn in i något som de egentligen inte vill". Jaha, men hur fan vet man vad ett barn vill då? vet ungen det själv ens? nej, det vet den inte. det är föräldrarna som presenterar saker och uppmuntrar barnet till olika saker. min dotter, tex, har inte blivit uppmuntrad att klä ut sig till prinsessa och leka fin dam och därför är hon inte intresserad av det heller TACK OCH LOV.
Dessutom finns det en hel hög andra saker som föräldrar så glatt tvingar sina barn till utan att ha dåligt samvete. och ärligt, hur kan man tro att barnet, eventuellt, skulle fara illa av att stå utanför könsrollerna? det är ju en FRIHET man ger sitt barn! nej, det här trodde jag faktiskt inte om bambibloggens läsare! bra skrivet nina och ni andra, ni kan komma till min blogg så kan vi gräla vidare där! // jenny
ps.jättekul skämt där på slutet anneli, verkligen jättekul! JAG VET vi gör väl så att vi inte bryr oss om orättvisorna! vi ställer oss istället vid spisen, där vi hör hemma och skämtar lite om dem! sådär lättsamt! inte ska väl vi kvinnor ställa till med bråk heller! d.s
Jag ser att Jenny verkligen kan argumentera för ett jämställt samhälle ironi.
Så för att min dotter tycker om att leka prinsessa kommer hon att; bli förtryckt, ha 85% av mannens lön och stå vid spisen och laga mat... Så min roll som förälder den räknas inte?
Då måste alla pojkar som leker krig bli seriemördare och våldtäksmän som förtrycker kvinnnor? Kom igen! Jag har aldrig uppmuntrat mina barn till några lekar alls. Jag ger mina barn friheten att vara de de vill vara och barn vet tidigt vad de vill.
Tycker det är synd att du mer eller mindre gör "narr" av våra åsikter. Istället hade det varit mer givande om du kommit med riktiga argumment varför genusperspektivet är ett av sätten att rädda flickorna från de onda mansdominerande samhället.
Jag är beredda att lyssna på dig om du på ett konstruktivt sätt kan berätta för mig och de andra här som tycker att genus gått till överdrift, varför vi ska ändra synsätt!
Precis, som Molly skriver här ovan blir pojkar som leker krig ofta seriemördare och kvinnoförtryckare, för det är ju männen som står för den biten. Kvinnor gör det inte för at de leker princessor som väntar på att bli räddade av prinsen. Det känns inte som att ni riktigt förstår vilka banor ni leder in era barn på när ni uppmuntrar era flickor till att vara söta och duktiga medan pojkarna blir tuffa och dominerande.
Läs en bok i ämnet Annelie, Molly och Jacks mamma, t.ex. "på y-fronten intet nytt", "det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" eller "egalias döttrar" så att ni förstår vad det egentligen handlar om. Jag är ledsen men jag tror verkligen inte ni förstår djupet och vidden av vad eran uppfostran gör med era barn.
Precis, som Molly skriver här ovan blir pojkar som leker krig ofta seriemördare och kvinnoförtryckare, för det är ju männen som står för den biten. Kvinnor gör det inte för at de leker princessor som väntar på att bli räddade av prinsen. Det känns inte som att ni riktigt förstår vilka banor ni leder in era barn på när ni uppmuntrar era flickor till att vara söta och duktiga medan pojkarna blir tuffa och dominerande.
Läs en bok i ämnet Annelie, Molly och Jacks mamma, t.ex. "på y-fronten intet nytt", "det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" eller "egalias döttrar" så att ni förstår vad det egentligen handlar om. Jag är ledsen men jag tror verkligen inte ni förstår djupet och vidden av vad eran uppfostran gör med era barn.
Som jag skrev tidigare som både du och Jenny missat, så leder jag inte mina barn in i leken. De väljer själva. Sedan bygger min dotter kojor, hon klättrar i träd och brottas med sina kompisar! Min dotter väntar inte på att bli räddad. Men jag kommer att in i det sista vägra att inte låta mina döttrar leka de lekar de vill.Bära de kläder och färger de vill. Mina döttar och min son blir stärkta på andra sätt än föringa barnens vilja och önskemål. Ryser faktiskt i hela kroppen när föräldrar förnekar barnens rätt att leka på barnens vilkor. Min dotter syns och hörs mest-trots att hon leker prinsessa och gillar rosa..
Jag håller till viss del med gästbloggaren. Det är fortfarande en del uppdelning kring de olika rollerna men samtidigt ser jag att det pågår en enorm förändring i samhället. Det blir mer och mer accepterat att träda över de olika gränserna och rollerna suddaas ut mer och mer. De män som jag umgås med är är inte den "klassiska" mannen utan det har blivit mer accepterat att tex visa känslor. Det viktiga är som du säger barnen får möjlighet att välja. Som förälder välja att inte bara köpa bilar till sina söner utan även ge dem möjligheten att leka med en docka. Sedan att visa butiker är skrattretande uppdelade efter rosa och blått gör mig aningen förvirrad då sonen ofta har kläder på sig från tjejavdelningen. Jag tror att rollerna kommer att fortsätta suddas ut till den dagen våra barn och vuxna individer.
Jag har aldrig sagt att man ska förbjuda några lekar eller färger på kläder. Tvärt om. Man erbjuder alla färger, alla sorters lekar, flera sorters leksaker. Sen kan man gärna genom kompensatorisk strategi erbjuda dockor till pojkar eftersom samhället påverkar dem så starkt att de ska välja verktygen och bilarna. Men för den skull kommer varken jag eller någon annan som tänker kring genus förbjuda varken det ena eller det andra.
OM du nu uppfostrat dina barn till att välja själva utifrån sin egen person. Varför tror du du Mollie att killen valt svärden och flickorna vill vara prinsessor? Skulle vara intressant att veta?
Amadeus är en intensiv pojke som får utlopp för sina känslor genom intensivt lekande, han får utlopp för detta genom svärdlekarna och Star Wars.
Han hade lika gärna varit flicka har inget med hans kön.Amedeus påverkas av sin syster och klär sig i hennes kläder och klänningar och leker med dockor. Ophelia har valt att ibland vara prinsessa och ibland klättra i träd, spela fotboll. Skillnaden är att jag "förbjuder" inte lekarna som många av genusförespråkarna.Som går in och ska styra. Jag ser genus många gånger som ett hinder i barns utveckling, där man ska lägga sig i hur barnen gör eller inte. Jag tycker att det är synd.
Visst det är mycket fokus på svärden just nu (ophelia föredrar att bygga kojor för att om ett par veckor klä sig som en prinsessa) men detta är enligt min menigen en naturlig process.
Nä detta får vara mitt sista inlägg i debatten. För jag känner att det blir (som det alltid blir antingen om det är feminism eller barnuppfostran) alltid fokus på vad man gör för "fel"... känns mer som skrämselpropganda... minst lika läskigt som du tycker att mina åsikter al 50-tal ;-)
Ha en trevlig kväll!
/Mollie
