Jag tänkte på en sak när en kompis ringde igår kväll. Jag ser så klart på mobilen att det är hon och svarar med glatt "Hej!" och hon känner att hon måste presentera sig? Alla vet ju att 99% ser att det är du som ringer (om du inte har hemligt nummer) så varför envisas vi alla med att presentera oss när vi ringer till någon vi känner? Är det av gammal vana? Jag gör likadant... men det känns lite fånigt tycker jag... för jag vet att personen vet att det är jag... Gör ni också så? Varför?

När det ringer på vår hemtelefon så är det antingen släkt eller någon telefonförsäljare. Det ringde här hemma för 5 minuter sen, jag ser på nummerpresentatören att det är något 040-nummer, vilket betyder telefonförsäljare.

Jag svarar. Det är tyst. (Varför är det alltid så?) Jag upprepar mitt namn. Då kommer försäljarens röst fram.

- Ja, hej mitt namn är XX och jag ringer från Aktiv Sport. (Jag skrattar för mig själv för vi är dom mest icke-sportintresserade människor som finns.) Finns... (letar efter namnet på den han skulle ringa upp).. Jens hemma? (säger försäljaren med extremt uttråkad röst)

-Nej, tyvärr han är inte hemma, svarar jag.

-Okej, tack. Då återkommer jag senare.

Klick.

Stackarn. Jag hörde verkligen på hans röst hur uttråkad och hopplöst han tyckte hans jobb var. Att ringa mitt på dagarna hem till folk (som aldrig är hemma eftersom dom flesta jobbar mitt på dagen) och när han väl får tag på någon så tackar personen nej. Hur meningsfullt kan det kännas?

Zack har alltid älskat att stå upp (och vi håller i honom, förstås). Men nu den senaste veckan när vi ställer honom upp i vårt knä så kan han inte stå still utan han börjar direkt hoppa upp och ner, upp och ner... Ja, vart kan han ha fått det ifrån?

Jag kan säga att det blir väldigt tröttsamt i armarna att lyfta 8 kilo upp och ner en massa.

Sofi har en tradition att hon den 25:e varje månad ställer 20 frågor som hennes läsare får svara på i sina egna bloggar. Kul idé! Hon har redan hunnit med tre omgångar, jag valde ut 20 stycken ur dessa 3 omgångar och svarade på. Gör gärna det ni med!

1. Är du nöjd med namnet dina föräldrar gav dig?
Nej, det är jag faktiskt inte. Gillar inte alls mitt namn, men har vant mig.. så jag står ut med det  ;)

2. Fick du IG i något ämne i gymansiebetyget?
Jepp, i Spanska.

3. Skulle du skönhetsoperera dig om du erbjöds gratis ingrepp?
Svårt att säga. Jag skulle nog gärna fettsuga mig lite om jag visste att risken för komplikationer var minimal. Men annars så är det inget jag strävar efter, men lite hjälp på traven skulle vara kul  :)

4. När blev du rädd senast?
Idag när Zack började hosta en massa och blev illröd i ansiktet.

5. Vilken maträtt bjuder du på om du vill imponera på någon?
Förut så var det plankstek som var min paradrätt. Mina kompisar frågade alltid killarna jag dejtade om jag hade bjudit dom på plankstek, för då visste dom att det var allvar... Nu så vet jag inte riktigt..

6. Vilken del av ditt utseende lägger du ner mest tid på?
Det måste nog vara håret (som ser förjävligt ut just nu), men jag har oftast alltid mascara på mig också.

7. Om du kunnat bo varsomhelst i hela vida världen, familj, vänner, jobb, allt hade följt med, vart skulle det då varit?
Italien! Gärna Terracina.

8. Vilket ämne i skolan var för dig det värsta?
Helt klart idrott. Jag är totalt ointresserad av idrott och är extremt lat.

9. Svär du ofta?
Nej, väldigt sällan. Men det händer, oftast om jag gör illa mig (slår i tån) eller om jag gör nåt superklantigt.

10. Är du allergisk mot något?
Jag har hela mitt liv trott att jag var allergisk mot ananas eftersom jag berättade för mamma att det kliade i munnen efter jag hade ätit det. Då sa hon att jag nog var allergisk. Men sen berättade älsklingen att det kliar i munnen på alla när dom äter mycket ananas. Så nej, jag är nog inte allergisk mot nåt.

11. Vilken hushållssyssla skjuter du upp så länge som möjligt?
Plocka i och ur diskmaskinen. Så tråkigt.

12. Vilken sport/idrott har du hållt på med som längst?
Jag red ett par år, det är den enda idrotten jag har hållt på med.

13. Tror du att pengar kan köpa lycka?
Nej, men pengar kan köpa lugn och trygghet (att man slipper oroa sig).

14. Tar du några vitaminer/kosttilskott?
Jepp, vitamax och omega3.

15. Vilken hårfärg föredrar du på det motsatta könet?
Jag har både haft blonda och mörkhåriga killar... så det spelar nog inte alltför stor roll för mig.

16. Hur spenderas en födelsedag allra bäst?
Åh, jag älskar att fylla år och få en massa presenter! Gärna överraskningar! Jag är ju amerikan och min dröm är ju att få en sån där står överraskningsfest där alla har gömt sig och ropar "SURPRISE!" när man öppnar dörren!

17. Brukar du handla på kredit?
Nej, äger inga kreditkort.

18. Har du någongång handlat på Gekås i Ullared?
Nej, faktiskt inte. Men skulle gärna vilja åka dit! Alla pratar ju så om det!

19. Vad är det mest onödiga du har köpt?
Jag funderade lite och kom inte på nåt så jag frågade sambon som snabbt svarade: Träningscykeln! Och det stämmer nog, den använde jag nog 1-2 gånger sen hamnade den på vinden och så slängdes den nu när vi flyttade!

20. Vad tänker du göra nu när frågorna är slut?
Surfa runt lite och läsa bloggar... sen gå och lägga mig om ca en halvtimma!

Sexualitet är en stor del av genusperspektivet i boken. Männen får sällan orgasm eftersom deras lust hänger ihop med fortplantning, till skillnad från kvinnan som kan ha sex bara för vällustens skull (utan att behöva riskera någon fortplantning).

Detta är en bra bok som får en att tänka på hur allt i samhället är uppbyggd kring genus. Till och med språket i boken är annorlunda, istället för människa säger dom kvinniska..osv. Det blir så tydligt hur könsrollerna ser ut när dom vänder på dom, ett måste att läsa om man är intresserad av genus!

Jag fick en fråga angående varför vi försöker vänja av Zack med nattmålen, att när man skaffar barn så inbär det att man ger dom mat på natten. Jag väntade mig många fler liknande kommentarer eftersom jag vet att myten om att små barn inte kan eller vill sova hela natten är seglivad. Men istället har jag snarare fått många kommentarer från andra med bebisar i Zacks ålder som också håller på att vänja dom att sova hela natten och det är ju kul om man kan dela erfarenheter när man går igenom samma sak!

Men mitt svar till varför vi håller på och vänjer Zack vid att sova hela natten är:

1.) Han har alltid vaknat väldigt få gånger under natten. Redan vid 2 månaders ålder så vaknade han bara en gång per natt. Detta diskuterade vi med hans BVC-sköterska som sa att han gick upp så bra i vikt så han klarade av att sova hela natten utan problem.

2.) Han somnade relativt snabbt om även fast han inte fick någon mat. Jag tror att han inte skulle ha kunnat somna om så lätt om han verkligen var hungrig eller så skulle han ha vaknat många fler gånger. Men nu vaknade han dom "vanliga" tiderna så det var mer av vana än av hunger.

3.) Han har inte varit mer hungrig på morgonen när han inte har ätit under natten. Även detta styrkar min tes om att han inte ammar på natten av hunger utan av vana. Vi har tröstat honom när han har gråtit på natten så att han fortfarande ska få trygghet.

4.) Det känns som om det inte finns någon anledning för att både jag och han (och min sambo) ska få vår sömn störd. Detta gör bara att vi halvsover fram till 11-12 på dagen istället för att vara pigga och kunna leka och göra annat roligt tillsammans.

Jag har även läst någonstans att 70-80% av alla 4 månaders bebisar sover hela natten... men jag är osäker på den siffran så ta den med en nypa salt. Eller det kanske någon annan som vet om den siffran stämmer?

Natten till idag var alltså natt 2 av vår matavvänjning under nätterna. Natt 1 kan ni läsa om här.

Även denna natt gick över förväntan. Zack somnade runt 21.30 och vaknade först vid ca 02.30 och gnällde lite som sedan eskalerade till lite gråt. Sambon gick upp och tröstade honom lite och då somnade han snart om.

Sen så vaknade jag vid 04.45 av att det kändes som om brösten skulle sprängas. Så jag gick upp och smög ut i köket för att pumpa lite. När jag sitter där och pumpar så hör jag Zack inifrån sovrummet, så han vaknade kanske av att jag gick upp. Men det var bara ett kort skrik/gråt, men sambon sa att han även då var uppe och lite snabbt tröstade Zack.

Sen blev det frukost (amning) för Zack vid ca 06.30.

Så denna natt var det alltså knappt någon gråt alls! Så skönt! :)

Nu är vi hemkomna från besök på jobbet. Det var kul att se hur alla elever gullade med Zack, det var till och med en elev som jag inte känner som pussade honom på kinden! Och det enda alla tjatade om var att han hade så söta kinder  :)

Vi var inne hos två klasser och frågade båda om dom trodde att Zack var en pojke eller flicka. Det var helt klart väldigt blandat, vissa var helt säkra på att han var en flicka medans andra trodde helt klart att han var en pojke. Vi talade inte om att han var en pojke direkt utan började prata om hur man behandlar flickor och pojkar olika. I båda klasserna fanns det några som sa typ "Men berätta nu om det är en pojke eller flicka!". Min kollega frågade om någon tyckte att det var jobbigt att inte veta om det var en pojke eller flicka och det fanns det.

Intressant experiment. Speciellt att vissa tyckte att dom såg på Zack att han helt klart var en flicka/pojke. I ena klassen så var dom flesta ganska så säkra på att han var en flicka så då sa min kollega "Ska du berätta vad flickan heter?" och jag säger "Flickan heter Zack." Då utbrister en elev "Men va gulligt att ni har gett henne ett pojknamn!" Haha  :)

Jag håller på och kollar igenom vad Zack har för kläder i nästa storlek, 74 cl, eftersom han håller på och växer ur sina storlek 68 kläder. Men så är han ju 67,2 cm lång + ganska så tjock... så det är inte så konstig  :)

Det han än så länge har i storlek 74 är: 5 bodies, 2 bodysuits, 2 par byxor, 5 tröjor och en heldress.

så det som behöver inhandlas är några pyjamas, några byxor och kanske någon body till. Vi fick hem H&Ms baby-katalog igår och det fanns ju massvis med fint! Det blir nog en beställning därifrån, även fast jag är tveksam till kvalitén, men vi fick 50% rabatt på ett babyplagg som "nyblivna föräldrar" (känner inte oss så "nyblivna" längre). 

Sen måste jag även ha någon ur deras Cupcake serie, för dom är ju så underbara. Och så märkte jag att jag knappt har några Odd Molly klänningar, mest tunikor och koftor, när jag gjorde en inventarie av mina Mollysar, så någon klänning skulle vara trevligt också.

Sen brukar man alltid hitta en massa godbitar när man provar Odd Molly-plagg, för oftast är kläderna 1000 gånger snyggare på!

Så än så länge har jag inte köpt något ur vårkollektionen... men den som väntar på något gott..  :)

Ni har väl inte missat hela listan på alla svenska webbutiker som säljer Odd Molly? Den finns här.