Det är stressigt att vara föräldraledig
- leka och sjunga med Zack en massa
- fika med ALLA mina vänner
- tvätta ALLT
- laga en massa mat
- städa köket ordentligt
- promenera en massa
- krypträna med Zack
- hinna vara på öppna förskolan varje dag
- skriva en MASSA blogginlägg så att jag har ett "lager"
Jag antar att jag känner att jag måste krama ur det sista ur min föräldraledighet... men det är enormt stressande.... jag har ont i huvudet och är helt slut idag efter att ha monterat ihop vagn, varit social, promenerat, handlat, städat kök och tvättat 3 maskiner... *puh*
de e ju min trollstav ju! (samma som i headern)
Hur länge har du gått hemma med Zack? Förstår att du känner att du ska hinna med allt, men bara för att du börjar jobba betyder ju inte det att du inte lngre kommer träffa din underbara son o kunna mysa o sjunga med honom.
låter som att du håller igång ordentligt. Glöm inte att bara vara och verkligen njuta också av din söta son! Det tror jag visserligen att du gör ändå, men det skadar aldrig att säga det igen kanske? =)
Marih: 9 månader har jag varit hemma med honom.
Usch, det låter ju nästan plågsamt stressigt med alla dessa måsten! Håller med ovanstående, glöm inte att bara vara! Små barn behöver faktiskt inte så mycket mer än att vara med sina föräldrar. För många aktiviteter tror jag rent av inte att de mår särskilt bra av. Öppna Förskolan varje dag skulle jag aldrig orka med! Nu har ju min V två storasyskon, så han blir ju underhållen av dem en hel del, men annars så lullar vi mest runt här hemma faktiskt. Ta det lugnt, så hinner du njuta mer! :-)
Ta det lugnt och njut av de sista dagarna! Inte måste du krypträna...Zack klarar av det ändå! Ha bara underbart och vet du vad- ni kanske vill ha en till snart...;-)
Har tre barn och det var lika förfärligt att börja jobba varje gång..men jag var hemma längre än du och det var skönt. Det var värst med den sista för det kändes så "final"...aldrig mer liksom...usch!Det var som om åren av jobb bara tornade upp sig...fast jag gillar mitt jobb. Men det går...och livet går vidare...fast det här året varit jättejobbigt. Det är något helt annat att jobba båda två och ha 3 barn...puh!
