Jag förväntade mig det värsta när jag skulle hämta Zack på förskolan. Dom hade ju ringt och förvarnat mig att han hade skrapat upp kinden när dom var ute på förmiddagen, ändå rykte jag till när jag såg honom.

Trodde inte att jag skulle vara så känslig när det kom till sånt här (det kanske är graviditetshormonerna?), men det känns lite jobbigt. Samtidigt förstår jag att han kommer ju skada sig och det kommer nog att hända värre saker än att han skrapar upp kinden. Hoppas bara att det inte gjorde så ont.... stackars lilla plutten...

Klart barn gör sig illa. Och mer kommer det ju att bli. Man kan inte skydda dem från allt, särskilt inte när dem går på dagis.

Och oftast ser det värre ut än det igentligen är!

Ha en fin kväll!

Aj då stackars liten!! Det känns så hemskt då de slår sig men som du skriver så är det oundvikligt och något som tyvärr händer ibland. man får finnas där och trösta och heja på för att stärka de trots att det blir endel hårda törnar ibland...
Kram Ina

Åhh stackar lilla Zack, nej hoppas inte det gjorde alltför ont. Förstår din lilla ångest, även om skadan säkert var oundviklig å sånt som händer,

Däremot tycker jag mig höra "klart de skadar sig, det hör till" lite FÖR ofta. Lite som att det inte är någon idé att försöka skydda dem.
Men menar absolut inte att ni tänker så, jag skulle tro att ni snarare tänker tvärtom. Som jag tycker man borde, man försöker skydda dem från at slå sig så gott det går, utan att vara överbeskyddande.

nä nån genusbok behöver jag VERKLIGEN inte läsa!
nu syftade jag ju på att det fanns massa fina julkläder till tjejer men inte killar, och klänningar tänker jag minsann inte ta på honom ;-)!

Tror aldrig att man vänjer sig vid när de slår sig de små liven, kommer nog alltid vara lika jobbigt...
Jättefin design du fått på din blogg förresten!

Hej, jag har nu följt blogg ett tag. Jag hittade din blogg via vänners bloggar (Stina & Lenita).
& nu har jag lagt till din bloggadress på min blogg. Vill du inte att den ska stå med, säg till då så tar jag bort den.
Du kanske inte vet vem jag är, men du har kanske sett mig när du bodde i K.sör.
Du skriver bra & har en fin blogg!
Fin son du/ni har, ja ibland gör barn illa sig. & oftast tror man säkert att det är värre än vad det är.

Jag vet precis hur det känns, det är nog helt naturligt och normalt för oss beskyddande föräldrar som helst hade velat att ens barn aldrig skadade sig. :)

Jag var med om något liknande för några månader sedan (tre dagar innan dagiskortet), jag lämnade Neo på morgonen. Han hade tydligen ramlat ute på asfalten när han åkte/körde/cyklade på en sådan där trampcykel. De ringer inte och förvarnar här inte. När Neos pappa kommer och hämtar honom och frågar om den uppskrapade näsan (vi är separerade) så säger människan till honom: "nej, det har han nog inte gjort här - han såg nog ut så när han kom hit imorse!"
Varpå Neos pappa ringer mig precis utanför dagis och frågar mig om Neo har skadat sig.
Det tyckte jag var rätt dålig stil av dagispersonalen, om det nu råkade vara så att den sista personen som fanns kvar på dagis inte visste vad som hänt eller när, så hade det väl bara varit och säga det? Tur att vi föräldrar kommer så bra överens och inte är i någon vårdnadstvist eller liknande - då hade man väl fått det tillbaka någon gång under processen!

Först: Jättefin ny o fräsch design. Klappa Lady Dahmer på axeln för det, och dig själv med, eftersom jag antar att du också hade lite att säga om det :o)

Stackars Zack, fast i mina ögon ser det inte så farligt ut ändå, kanske för att min lille klantpelle Lucas har haft sånt där som MINSTA skador när han farit fram.. Han har sytt i foten en gång, huvudet tre gånger och haft en bruten arm plus blåtira ett tiotal gånger.. en klantunge med andra ord! Så jag är nog rätt härdad. Men det är otäckt med skador, helt klart. Särskilt när de ringer från dagis och berättar att något hänt. På Lucas dagis följde en personal med till akuten när de råkat dra armen ur led eftersom han kastade sig åt andra hållet och de inte hann släppa. Det lät otäckt och jag var jätteuppriven, men på akuten tog det mindre än en minut att få allt på plats igen. Och tröstande ord: "Det är jättevanligt med såna här saker hos mindre barn för de är så mjuka!"

Så oroa dig inte, det är säkert inte så farligt som du tycker att det ser ut...

Ha en fortsatt bra kväll.
Jessica

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!