Förvärkarna from hell
Har varit vaken nu i ca 2 timmar med förvärkar/värkar som har gjort så otroligt ont. Jag tog ganska snabbt två alvedon och sen låg jag och andades. Men dom gjorde så ont så att jag fick nästan panik, så jag väckte sambon som har varit vaken med mig och andats, hämtat vetekudde, mm.
Det som nästan är jobbigast är att värkarna sprider sig till höfterna så att det känns som om höfterna ska sprängas eller nåt. Jag antar att det är min foglossning som gör sig påmind.
Men värkarna kommer väldigt sällan än så länge, typ var 10:e minut. Men jag känner lite smått panik, för om dom gör så här ont nu, hur kommer det kännas sen? Förra gången så blev jag ju igångsatt och jag fick aldrig uppleva hur det kändes när det startade av sig självt... kanske därför jag känner lite panik? Känns inte lika tryggt att vara hemma och behöva hantera smärtan helt själv, sist så hade jag ju tryggheten att smärtlindrig bara fanns en knapptryck bort!
Men värkarna känns inte lika onda och intensiva nu när jag har satt mig i soffan. Liggandes i sängen så var dom nästan outhärdiga... så jag sitter här och andas lite... sambon vilar i sängen. Får se om förlossningen är i gång nu, jag hoppas det, för annars vettetusan hur jag ska klara av det när det verkligen sätter igång!
Det som nästan är jobbigast är att värkarna sprider sig till höfterna så att det känns som om höfterna ska sprängas eller nåt. Jag antar att det är min foglossning som gör sig påmind.
Men värkarna kommer väldigt sällan än så länge, typ var 10:e minut. Men jag känner lite smått panik, för om dom gör så här ont nu, hur kommer det kännas sen? Förra gången så blev jag ju igångsatt och jag fick aldrig uppleva hur det kändes när det startade av sig självt... kanske därför jag känner lite panik? Känns inte lika tryggt att vara hemma och behöva hantera smärtan helt själv, sist så hade jag ju tryggheten att smärtlindrig bara fanns en knapptryck bort!
Men värkarna känns inte lika onda och intensiva nu när jag har satt mig i soffan. Liggandes i sängen så var dom nästan outhärdiga... så jag sitter här och andas lite... sambon vilar i sängen. Får se om förlossningen är i gång nu, jag hoppas det, för annars vettetusan hur jag ska klara av det när det verkligen sätter igång!

Kommentarer
t
JAG TÄNKER ALDRIG FÖDA BARN, det där låter ju hemskt! :O
Bra att allt gått bra med barnet :) Väldigt fin blogg. :)
Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!
Trackback


