Förra gången så var jag väldigt ivrig med att försöka få ut Zack. Han var ju beräknad till den 22 augusti och redan den 8 augusti ville jag egentligen att han skulle komma (för då skulle han vara född 080808).

Så redan då började jag testa lite olika huskurer. Jag tror att jag testade det mesta, köpte hallonblads-te, gick promenader (som i och för sig gav en del sammandragningar), testade den berömda färdknäppen, provade akupunktur och akupressur. Men inget fungerade och istället blev jag igångsatt 13 dagar efter BF (pga havandeskapsförgiftning) och Zack föddes istället den 4 september.

Egentligen så spelar det ingen roll när bebisen föds, men då så längtade man så och hela fokusen låg på bebisen i magen. Nu så känner jag inte samma stress utan ska försöka njuta av dagarna, för sen kanske det inte blir så mycket lugn och ro. Jag vill också ägna så mycket tid åt Zack nu innan, som jag bara kan. Men samtidigt så längtar jag efter att inte vara gravid (och slippa denna tortyr som kallas foglossning) och att få träffa och lära känna Bönan. Så det är en tudelad känsla denna gång, men jag tänkte verkligen skippa alla huskurer för inte verkade det spela någon roll för mig...

---

Missa inte: Tävling där du kan vinna presentkort hos Smått & Snyggt.