Borta för alltid

Det var första gången jag opererades på riktigt. Första gången jag sövdes och det var nog det jag var mest rädd för. Att sövas och att kanske aldrig mer vakna. Jag kände mig så otroligt ensam när jag låg där på sjukhussängen och väntade på att rullas in på operationen. Tror att jag aldrig har känt mig så ensam någon gång i mitt liv.
Även om jag ibland känner att jag inte är "hel" längre, en del av mig fattas ju och jag måste ta medicin varje dag för det, så är jag glad att tumören är borta.

Ja det måste vara en väldigt speciell känsla. Just sövningen verkar vara det som de flesta fruktar, mer än själva operationen. Det märker man tydligt bland patienterna där jag jobbar. Självklart finns det risker med narkosen, men man är nog aldrig så välövervakad som då.
Skönt att du är utan den där tumören och att allt gått så bra!
Hej Bambi,
Vad skönt att tumören är borta och att du är cancerfri! <3
Min mamma gick bort i cancer för 4 månader och 1 dag sedan. Livet har varit kämpigt sedan dess, eftersom jag stod min mamma väldigt nära. Jag har en fråga, du behöver inte alls känna att du måste göra det här, men jag tänkte att frågan är ju fri.
Jag har startat en insamling till minnet av min mamma och bara undrade om du kanske vill länka till insamlingen eller något. Vill du inte är det helt okej! Tänkte bara fråga. Du kan läsa ett par inlägg här om du vill;
http://minegenlilla.webblogg.se/2011/july/4-manader.html
http://minegenlilla.webblogg.se/2011/may/saknad.html
http://minegenlilla.webblogg.se/2011/may/till-mamma.html
http://minegenlilla.webblogg.se/2011/july/insamling.html
http://minegenlilla.webblogg.se/2011/april/farval.html
Mvh
Jyoti


