Hur tänker ni kring det där med presenter?
Jag brukar köra på "säkra kort" :)
Barnen i min bekantskapskrets är ganska små än så länge och önskar sig inte saker direkt.. Men jag kommer nog försöka göra något slags mellanting. Om barnet vill ha en klänning kanske man inte behöver köpa den mest rosa-fluffiga, utan kan välja en med ett mer neutralt/"killigt" mönster? Eller ge saker som inte är könskodade på ett så tydligt sätt, exempelvis lego eller något. =)
Jag försöker hålla mig i mitten. Vet jag att föräldrarna inte kommer att använda rosa kläder på sin son, ja, då är det ju bara dumt att köpa det. Däremot vägrar jag att blint följa normen och försöker då hitta något multifärgat tex, glada färger och flerfärgat. För att skaka om lite. Sen köper jag nästan alltid böcker eller pussel om jag inte köper kläder, jag rä så evinnerligt trött på bilar och dockor och det har alla barn i överflöd. Böcker tycker jag däremot inte man kan ha för många av, det blir jag också glad om vi får.
Om barnet är så stort att det kan önska sig saker, så kör jag på något utav det som finns på barnets lista! Varför ska jag gå emot barnets önskningar?
Men sedan så bryr jag mig heller inte ett dugg om att flickan önskar sig prinsesskläder, dockor, barbies. Eller att pojken önskar sig bilar, spider man osv, eller tvärtom.
För mycket böcker, oj, går det?
På tal om det så vill jag tillägga att jag alltid försöker stanna inom ramen för vad familjen säger att de önskar sig, det tycker jag är respektfullt och jag vet att när vi önskar oss saker till Emil så gör vi det av en anledning. Men framförallt respekterar jag när någon säger vad de inte vill ha, för jag vet själv hru frustrerad jag blir när vi säger ifrån att vi har så det räcker av något och personer runt om oss likförbannat inte lyssnar.
Man kan ju köpa något som varken är "köns-stereotypt" eller "genus-utbildande".
Att inbilla sig att man med sina presentval kan "vidga folks vyer" kan nog uppfattas som lite självgott. Personen i fråga (föräldern alltså, inte barnet) kan ju faktiskt vara väl insatt i ämnet men helt enkelt inte dela åsikterna om genus-tänket.
Du ska ju ge nåt de tycker om, inte en pekpinne att man måste tycka som du v g genustänk. Inte ok...
Vi brukar få presenter som är anti-genustänk fast alla nog vet vad vi tycker om det. Ibland tycker jag det är ok, då får barnet något som åtminsone mamma inte skulle köpt. Andra gånger blir det helt enkelt för mycket så det får genast åka till loppis.
Jag brukar själv köpa presenter åt barnen som jag tycker passar in i familjens smak och vad barnet önskar. Skulle i alla fall inte köpa något som jag vet kan väcka förbryllning hos föräldrarna, det tycker jag är respektlöst.
Min dotter fyller snart 2 och hon älskar Duplo. Och detta är ju faktiskt en present som inte alls är varken "typiskt tjejig och pojkig". Hon älskar det och kan samtidigt läsa sig att utvecklas med det.
Helt klart något de blir glada ör och som jag vet de vill ha.
Finns inget värre än när man ser en person öppna en present och det lyser besvikelse långa vägar och det kommer fram ett ynka tack som låter falskare än något annat man hört.
Sedan har jag aldrig förstått det där med att man "inte" kan köpa en rosa fluffig ballerinaklänning och istället leda in sitt barn på en mer neutral klänning om hon nu vill ha en rosa ballerinaklänning? Det är ju inte så att man kommer gå i rosa kläder resten av livet eller merparten av livet :-)
Jag har själv variit uppväxt med väldigt flickiga kläder som min mamma köpte till mig och nästan bara lekt med mylittle pony och barbies men är idag en kvinna som lyfter skrot, håller på med fallskärmssport, gillar flygplan och snabba motorcyklar :-)
Ha en fin fredagkväll!
Kram
Jag brukar oftast tänka lite att jag hellre ger något som JAG vill ge. För t.ex. så händer det ofta att mina kompisars barn får 10 barbiedockor (flicka 5 år) och till en pojke kommer alla med bilar/tarktorer o brandbilar! Blir så trött..herregud vad folk har dålig fantasi!! Sen tycker jag att de redan har så mycket sånt där också så jag köper hellre något spel, en bok eller något annat "vettigt".
Till min egen dotter brukar jag försöka önska lite grejer så att det inte ska bli just sådär..och nu till hennes 2 års dag önskade jag t.ex. stora fordon..för inte är det annars någon som köper det till en tjej!! Suck...fast hon tycker de är hur kul som helst.
Jag tänker på personen som jag ska ge presenten och på folket i dens omgivning.. När jag köper presenter till min gudson tänker jag på vad jag tror han skulle gilla och uppskatta (han fyllde dock "bara" två i sommar). Förra året när han fyllde 1 år så fick han en rosa flodhäst som hans farfar hatar (för pojkar ska inte ha rosa, lila och rött enligt han) men som min gudson ä l s k a r. :) Sen fick han lite annat som kritor och klossar. :)
Iår när han fyllde 2 år så fick han vattenfärg och det var den bästa presenten tyckte han förutom tramptraktorn han fick av sin mor och far. ;P
"och INTE på folket i dens omgivning.." ska det givetvis stå ;)
Jag tycker man respekterar barnets önskan och försöker hitta något som barnet gillar, men som man själv känner att man kan "stå för".
Ett exempel är när jag skulle köpa kläder i present till en då 7 årig pojke. Jag visste om att hans förälder alltid klädde honom könsstereotypiskt, och att han själv sannolikt inte skulle använda något som såg för "tjejigt" ut. Samtidigt så ville jag inte köpa något "extremgrabbigt" då det inte hade känts rätt. Så jag körde på 3 randiga tshirts - en blå/vit-randig, en grön-randig och en rosa/svart-randig. En bra kompromiss tycker jag! Tröjorna var från pojkavdelningen och antagligen mer åt det "pojkiga" hållet, men i mina ögon såg de hyfsat neutrala ut.
Om en liten tjej i min närhet önskade sig en rosa prinsessklänning med rysc-pysch och volanger, så skulle jag köpa en sådan. Om hon vill ha rosa skor till och en prinsesskrona också. Så slänger jag på det också.
En önskelista är aldrig en kravlista. Önskar sig en flicka typiska "flicksaker" och en pojke typiska "pojksaker" tycker jag absolut man kan gå ifrån önskelistan och köpa något annat. Det är ju alltid minst en som köper prinsesskläder till flickor och bilar till pojkar. Det är ju kul att för överraska lite och ge något barnet/föräldrarna själva inte tänkte på.
Jag har fem syskonbarn (två killar och tre tjejer) och jag brukar gå emot normerna. Det kommer ju liksom alltid finnas de som inte är det, som köper de typiska stereotypa leksakerna/kläderna så även om inte jag köper en rosa barbie till min systerdotter så gör ju kanske farmor det t ex... Och då känns det viktigt att jag kan komma med nåt annat som visar att barna får ta del av båda världar och inte bara den ena.
Jag brukar köpa multifärgade kläder, böcker och så. Leksaker köper jag i princip aldrig eftersom de redan har så många. Sen tänker jag lite på själva individen, t ex så fyller snart min brorsson år och han och min bror har en väldigt stark relation, så han ska få en bok om Alfons och när Alfons pappa fyller år :)
Ha det en fin helg! :) /Matilda
Jag ger inte bort stereotypa grejer i present, speciellt inte till barn som redan får en överdos av detta. Dock så köper jag nåt jag vet kommer uppskattas. Kanske en bok eller nåt kul pyssel. Win win. Alla blir nöjda.
Jag älskar att köpa presenter , när jag är ute i god tid. Vill helst hitta nått som personen vill ha fast den inte vet om det än ;) meen jag bidrar inte till nå genustänk. Jag har bara söner själv så jag brukar passa på att köpa klänningar, hårspännen, väskor och helst rosa till flickorna vi känner ( ja jag älskar typiskt tjejiga saker, fast mina grabbar har handväskor och halsband och doningar hemma ;))
Jag brukar blanda. Ibland ger jag något jag vet att personen/barnet önskar sig och ibland ger jag något som jag tror skulle vara uppskattat ändå. Jag är lite presenttok så kan fixa presenter långt i förväg och gillar att piffa till förpackningarna o.s.v. Det är typ som en hobby och jag tycker det är kul :-) Oftast är det uppskattat också.
Jag ger gärna pedagogiska saker i present, som dublo, pyssel, böcker, men även kläder om jag vet att det blir en uppskattad present. Jag köper sällan dockor eller bilar men det är bara för att jag tror att "alla andra" gör det så då kan jag köpa nånting annat. :) Tänker sällan eller aldrig på genus när jag köper presenter, utan köper mest presenter som barnet kan använda och lära sig något av. Däremot vet jag att en av mina barns kusiner älskar kläder, så när hon fyllde 12 år (för nån vecka sen) köpte jag en hel matchande outfit åt henne (tights, top, halsband, armband, örhängen och bälte). Mycket uppskattat!
Jag ogillar själv att få en massa "onödiga saker som jag inte önkskat mig" när JAG fyller år så jag försöker alltid att ha DET i åtanke när jag köper presenter till både vuxna och barn.
Genus tänk i all ära, men kommer jag på ett kalas vill jag ju ha med mig något som blir uppskattat !
Här hemma är det dock mycket ROSA som gäller - "trots" att vi har en liten prins, men det har en enda anledning - HAN älskar det :)
Kram
Vad lustigt, jag tänkte exakt samma tanke när jag stod på GeKås för ungefär en vecka sedan! Jag skulle nämligen passa på att köpa julklappar till mitt barns kusiner och bonuskusiner och höll på att kräkas på mig själv. Min brors äldsta son har fullständigt snöat in på traktorer och det är så himla enkelt och bekvämt att köpa en traktor till honom. Samtidigt har han massa traktorer. Förra julen älskade han Pippi så då fick han en Pippidocka. Min svågers bonusbarn älskar också bilar osv och det är väldigt enkelt och bekvämt att då bara köpa en stor lastbil till honom. Speciellt när man gåt på GeKås en hel dag och är trött och bara vill hem :-) Men annars försöker jag kompromissa. Jag köper oftast inte de allra värsta "kill- och tjejprylarna" utan något som jag tror att barnet kommer att gilla och använda men som ändå är lite neutralt. Jag hoppas att barnens föräldrar tänker detsamma om min dotter och inte enbart köper dockor, rosa och fluff till henne. Detta blir hennes första jul så vi får väl se :-)
