Jag har fått flera frågor om min upptrappning efter min pulverdiet.

Dag 1: Några köttbullar (utan ströbröd) + 3 påsar Slanka
Dag 2: Kycklinggryta med sallad + 3 påsar Slanka
Dag 3: Finncrisp med brieost (frukost) + kött med sallad (middag) + 2 påsar Slanka
Dag 4 + 5: Två smörgåsar med ost (frukost) + vanlig middag + 1 påse Slanka
Dag 6: Äter som vanligt men drar ner lite på kolhydraterna

Jag gick ner 4,3 kg under mina 13 dagar på pulver (och förlorade 9 cm på midjan), under upptrappningen så gick jag upp 400 gram! Annars så brukar man säga att man går upp ca 2 kg när man börjar äta igen pga vattnet som kroppen suger åt sig när man börjar äta kolhydrater igen men också för att innehållet i magsäcken och tarmarna väger lite.

Nu är målet att fortsätta och dra ner på socker och kolhydrater (men inte utesluta helt) och försöka motionera regelbundet. Jag kan rekommendera en app som heter RunKeeper som visar hur långt man har gått, hur många kalorier man har förbränt, mm. Kul med lite statistik också, vilket kan vara sporrande! Sen ska jag även försöka träna på Sportlife varje vecka!

Nu när jag har kört pulver i två veckor (håller på och trappar upp nu dock) så har jag hängt mycket på forum och diskuterat med andra som också har kört pulverdiet.

En sak som jag har märkt är att många "lyxar" till det på helgen och kvällarna genom att ta en bar eller pudding istället för den vanliga shaken (bars och puddingar finns inom vissa dieter). Jag har också känt ett stort sug på något sött eller lyxigt på kvällen, speciellt efter jag har nattat barnen. Då har jag haft som rutin att sätta på kvälls-te och ta fram en cupcake eller en kaka ur skafferiet. Det är nästan så att jag gör det utan att tänka på det. Men varför ska jag ha något "lyx" bara för att det är kväll? Oftast så är jag inte särskilt sugen heller utan det går mer på rutin och den rutinen har jag jobbat hårt med att bryta nu.

Jag hoppas att mitt sockerberoende är borta nu men jag kommer aldrig sluta att baka (för jag älskar det!). Däremot så måste jag sluta att äta godis och bakverk varje dag. Men det är oerhört svårt att bryta onyttiga vanor.

För er som är nyfikna: Jag har gått ner 4,3 kg på två veckor!

... på endast pulver så är jag under 70 kg. Och har gått ner 3,4 kg och väger samma som jag vägde när jag hade kört ren kur sist (men körde då i 3 veckor). Men jag ska köra bara pulver i ett par dagar till sen så blir det en långsam upptrappning.

Idag eller imorgon så ska jag ägna tre timmar på raken på ett café och sitta och rätta och planera. Det är rätt så omöjligt att få något gjort här hemma, även om maken tar hand om barnen så kommer dom ofta och vill visa mig saker eller fråga mig något eller bara gosa lite. Så då är det inte så lätt att få något gjort!

Hoppas att ni får en fin fredag allihopa!

God morgon! Igår var jag iväg och köpte mer Slanka. Jag köpte för två veckor på en gång, nu när jag ser att det går bra. Första veckan är avklarad och det känns jättebra för just första veckan är värst.

Men efter en vecka på endast pulver så visade vågen på exakt -3 kg och måttbandet visade på -4 cm runt midjan. Bara 5 kilo kvar till slutmålet men jag känner redan stor skillnad på mina kläder. Förra gången jag körde 3 veckors ren kur på Cambridge så slutade jag på 69,7 kg (inte långt ifrån det jag väger nu) och jag kände mig jättenöjd men allt handlar om hur kilona sitter på kroppen. Den här gånger sitter allt runt midjan, min midja existerar inte längre... Så jag hoppas på lite mer midja, men tyvärr går det ju inte att "punkt-banta" bort fett!

Men allra gladast är jag att bli av med sockerberoende. Just nu är jag mest sugen på mat och jag tänker på vad jag ska äta när jag ska börja trappa upp då det kommer att bli LCHF-kost i början.

Jag hade inte tänkt blogga så mycket om Slanka. Jag vill inte att det här ska bli en bantningsblogg men nu så har jag fått så många frågor angående Slanka så jag tänkte svara på dom och dela med mig lite av mina tankar och resultat so far.

Slanka säljs bara hos konsulenter, många Cambridgekonsulenter har gått över till Slanka då det tillverkas här i Sverige och innehåller inte aspartam, gluten eller sojamjöl. Det sägs också att Slanka inte klumpar lika mycket som Cambridge, men det håller jag inte alls med om. En förpackning med 21 påsar (en hel veckas måltider) kostar 490 kr.

Dom finns i smakerna apelsin, cappucino, choklad, jordgubb, mintchoklad, vanilj, grönsak och kyckling. Jag kör enbart på choklad, men tidigare med Cambridge har jag även kört med vanilj, jordgubb och mintchoklad. Jag tycker att chokladen är överlägsen godast och skulle kunna dricka bara den under flera veckor. Den kan man dricka både varm och kall, om jag vill ha en lite mer mättande shake så brukar jag köra is i blendern och sen ha i pulver + ca 1-2 dl vatten.

Jag såg också Plus då dom tog upp pulverdieter. Dom snackade om att man försätter kroppen i svält och hamnade i ketos och det är ju lite grann det man vill uppnå. Man vill hamna i ketos (vilket man hamnar i när man utesluter kolhydrater så man kan även hamna i ketos om man kör LCHF) vilket innebär att kroppen tar energi direkt från fettreserverna och skyddar musklerna. Man känner att man har mer energi ochkänner sig piggare.

När man dricker Slanka så får man i sig 500 kalorier om dagen och efter 2-3 dagar hamnar man i ketos. Man går ner 1-5 kg i veckan. Efter tre dagar så visade vågen 71,6 för mig (startvikten 73,1 kg) men i början är det förstås mestadels vatten i kroppen man tappar.

Gårdagen var nog jobbigast och familjen åt pizza - men jag klarade mig! Jag vet att det här är bara en kort period, tre veckor, för att sen må bra och vara kvitt mitt sockerberoende!

Lite frusen blir man så idag blev det min gosiga Jumble Knit Coat!

Januari är bantningarnas högsäsong, men jag har tjuvstartat lite och började med Slanka igår. Jag hatar egentligen bantning och jag vill kunna allt jag vill (men i måttliga mängder förstås). Samtidigt så trivs jag inte alls i min kropp just nu. Jag tycker inte heller om att jag har blivit så fruktansvärt sockerberoende så att jag äter godis och bakverk varje dag.

Jag har tidigare kört Cambridgekuren och klarat av att gå på ren kur (vilket innebär att man endast dricker pulver - ingen mat alls) i tre veckor. Jag tycker att det är en metod som har fungerat väldigt bra för mig, men olika metoder passar olika människor!

Jag har testat LCHF och att ha godisfria månader men det var riktigt segt och tog sån tid. Jag är otålig och vill se snabba resultat annars tröttnar jag. Sist jag gick på pulverdiet så gick jag ner 5,7 kilo på tre veckor och hade bara gått upp ett halvt kilo en månad senare, man brukar annars säga att man kan gå upp 2 kg - vilket är vad vattnet som man har i kroppen väger och när man har uteslutit kolhydrater som binder vattnet så är det lätt att gå upp dom kilona när man börjar äta igen. Jag vet inte riktigt hur länge jag skulle ha hållt vikten eftersom jag blev gravid efter bara någon månad... 

Några år senare så är jag här och känner att jag vill ta tag i detta nu, för det är lättare nu än om 5-10-15 kg. Jag vet att fem kilos övervikt lätt blir sex som lätt blir sju, sen är det inte så stor skillnad om det är 10 eller 15 eller 20 kilos övervikt..

Jag vet också att dagarna går så fort. Gårdagen gick fort och istället för att äta (kanske en massa onyttigt) så drack jag endast pulver och snart har två dagar gått...osv... och inte saknar jag det jag inte har ätit!

Jag kommer säkert få en del kritik från er läsare på grund av detta och jag funderade faktiskt på att inte blogga alls om min pulverdiet men jag vill ändå visa er att jag inte är perfekt. Jag är inte heller ute efter att bli "perfekt" utan jag vill gå ner ca 8 kg och bli av med mitt sockerberoende. Jag vet inte om det kommer att gå lika lätt denna gång eftersom jag nu äter levaxin och kroppen förändras efter man har fött barn. Men jag tänker att ge det en chans och jag vet att om jag är tillräckligt motiverad så klarar jag det!

Min startvikt ligger på 73,1 kg (ändå 2 kg mindre än när jag började med pulverdiet sist.) och min målvikt ligger på ca 65 kg. (Jag är 171 cm lång.) Jag ska försöka komma iväg och träna på Sportlife så mycket som möjligt också nu under jullovet efter jag har kommit förbi dom här jobbiga första dagarna på pulver.

Så där ja! Nu har jag varit och testat på Body Balance på Sportlife. Gud, va det känns i kroppen. Mycket mer än efter Zumban.

Body Balance är en blandning av tai chi, yoga och pilates. Man tränar styrka, uthållighet och balans. Tränaren sa att balansen sitter upp i hjärnan men jag vet inte om jag tror på honom....

Vi bände, sträckte och vred på kroppen. När jag kom hem så kände jag mig faktiskt lite lättare i kroppen, men så kom jag på att det var nog för att jag kände att jag hade bättre hållning och sträckte mer på mig. Det var nog nyttigt att sträcka på sig i en timme  ;)

Sportlife (gymmet som jag har ett samarbete med) har kommit med en app till iPhone och android (det är bara att söka på "sportlife" i app-store)! Perfekt när man smidigt vill boka ett pass på väg hem från jobbet!

P.S. En annan rolig nyhet är att min älskade vän Anna har startat en renodlad träningsblogg som heter Snygga muskler! Kika in där, vet ja!

Idag var jag iväg och testade Zumba på Sportlife. Instruktören var ett hoppande muskelpaket som såg precis ut som man föreställer sig när man försöker se en manlig "zumbainstruktör" framför sig.

Det var mycket jobbigare än jag trodde. Jag var svettig efter 5 minuter och jag märkte att jag inte bara hade dålig kondition utan jag har även dålig koordination. Vart har den tagit vägen? Jag som tidigare har tyckt att jag har kunnat dansa, men det kanske var att man inte hade gigantiska spegelväggar runtomkring sig som visade varenda liten rörelse?

Detta är i allafall något jag vill göra igen. Det var mycket roligt (hon som tränade bredvid mig skrattade med mig massor) och det känns som om jag har förbrännt en hel del kalorier! En annan nyttig aspekt med träning är att man gärna äter lite nyttigare när man tränar - för man sätter gärna inte i sig en påse chips när man har kommit hem efter ett träningspass. Det känns lite som slöseri... eller vad säger ni?

Idag var jag och Anna och hämtade ut våra årskort på Sportlife. Vi har nämligen båda ett samarbete med Sportlife där dom sponsrar oss med årskort. Det blir en bra spark i baken för oss att komma igång med träningen.




När vi var och hämtade ut korten så passade vi på att gå runt och kika lite och det var väldigt stort, fanns massor med maskiner och var väldigt fräscht! Dom har en massa gruppass och jag har siktat in mig lite på Zumba! Är det någon av er som har testat det?

Ibland får jag kommentarer om att jag bakar så mycket och att jag på så vis äter mycket onyttigt. Men det är faktiskt det enda "godiset" jag äter. Jag köper aldrig lösgodis, aldrig chips och aldrig ostbågar (tycker inte ens om det). Istället så köper jag lyxiga praliner (av kvalitetschoklad) eller bakar något hemma. Jag tycker att det är godast, men då vet jag också vad jag stoppar i mig.

I Sverige så äter vi hela 17 kg godis per person per år. Det är ca 5 kg mer än vad Zack väger!


Färgen i röda, rosa eller lila godisar kommer från torkade honor av kockenillsköldlusen (även kallad E120, karminsyra, låter kanske trevligare än att skriva malda löss). Detta ämne har rapporterats orsaka allergiska reaktioner, astma och svullnader.

Gelatinet i t.ex. ferraribilar kommer från nötkreatur.




Skumsvampar (och många andra liknande "skumgodisar") innehåller inte mindre är fyra olika sockersorter och allihopa står högst upp i ingredienslistan (och då vet ni att dom står för största innehållet) - socker, glukosfruktossirap, glukossirap och invertsockersirap.

Skumsvampar innehåller även karnaubavax, eller E903, som länge har använts som glansmedel för läder. Trevligt att mumsa i sig?

Gelatinet kommer från svin.

Chokladen bland lösgodiset innehåller just extremt lite choklad (hos Karamellkungen så hamnar kakaomassa på 8:e plats på ingredienslistan). Främsta ingredienserna i plock-chokladen är tyvärr socker och fett.... och många gånger fett av väldigt dålig kvalité som mättat fett eller palmolja.






Ja, så här kan man faktiskt fortsätta.... man hittar något konstigt med varje godissort man googlar. Men tänk att vi svenskar stoppar i oss 17 kg var av den här skiten? Vet folk inte vad det är dom stoppar i sig?? Nej, baka hellre en god kaka till fredagsmyset istället för att köpa hem en påse med E-ämnen! Ni hittar en massa bra tips i bland mina recept.

När jag och Anna var ute och powerwalkade igår så pratade vi lite om idealvikt och mål. Jag har ju skrivit förut att jag inte vill banta och jag vill inte köra några "metoder" utan jag vill äta som vanligt. Speciellt när jag älskar att baka så vill jag kunna unna mig en cupcake då och då.

Morotstårtan var lika god idag som när den var nybakad (om inte ännu godare!)

Jag har en vän som alltid har bantat i hela sitt liv. Hon har gjort soppa på grönsaker och det var det enda hon skulle äta i en vecka, hon har testat Nutrilett, en annan diet där man skulle äta banan och ananas, osv. Hon är inte alls särskilt överviktig men det är alltid några kilon som stör henne. Vi pratade om detta och hon berättade att henne mamma har bantat under hela henne uppväxt. Så hennes mamma har verkligen fört över detta beteende på henne och det är något jag brukar tänka på. Jag vill äta normalt och äta det jag vill (i lagom mängder) eftersom det är det jag vill överföra till mina barn.

Anna har kört igång ett nytt projekt som hon kallar "Mammafatness goes mammafitness" och det är just "fit" som man skulle vilja vara och då måste man röra på sig! Sen så vill jag vara hälsosam så att jag orkar röra på mig och leka med mina barn och barnbarn så länge som möjligt  :)

Men om man ska prata siffror så skulle jag vara jättenöjd om jag gick ner ca 7 kg, då är jag nere i 65 kg som jag vägde när jag blev gravid med Zack. Men först och främst vill jag må bra och vara en hälsosam förebild för mina barn!

Den där undersökningen som DN presenterade, om hur man skulle äta för att hålla vikten långsiktigt, visar bland annat att man ska äta yoghurt om man vill hålla vikten! Dom trodde att det berodde på det goda bakterifloran men jag såg en dokumentär för ett tag sen som visade att soppa var bättre att äta än vanlig mat om man ville hålla sig mätt längre så det kanske är något liknande med yoghurten?.

Det där med soppan var väldigt intressant. Dom hade två grupper med militärer som skulle äta kyckling, potatis och grönsaker och dricka vatten till. Men ena gruppen fick allt detta (samma mängd som dom andra) mixat till en soppa. Sedan så fick dom ut och springa och hålla på. Efter ett tag så fick dom bedöma hur hungriga dom var och dom som hade ätit soppan var mätta mycket mycket längre än dom andra! Det berodde tydligen på att magen lättare kan sortera bort vätskan när den är separat, så då kissar man ut den ganska snabbt och då blir det inte lika mycket kvar i magen!.

Jag försöker verkligen leva ett hälsosamt liv nu. Jag har börjat motionera 2-3 gånger i veckan (var ute och powerwalkade igår!). Jag slutade med läsk för flera veckor sen och har även dragit ner på godis och bakverk rejält. Det känns oerhört bra och jag känner mig väldigt peppad.

En sak som jag fick höra för ett tag sen som jag har försökt med nu är: Lägg motionen på en nivå som känns BRA för dig. Det ska vara roligt att motionera, inte kännas jobbigt. Om det känns jobbigt så är det klart att man tröttnar. Det är bättre att röra på sig lite och öka det långsamt än att köra på stenhårt direkt. Det felet har jag gjort många gånger och jag har varje gång tänkt "usch, va jobbigt det här var!" och så har jag gett upp.

 

När det gäller godiset så gäller det redan i affären att stoppa sig. Handla gärna när du är mätt och köp inte hem något onyttigt. Om det inte finns hemma så är risken mycket mycket mindre att du stoppar i dig det!

Även om jag försöker tänka att inget är förbjudet (förbjudet = mer spännande och åtråvärt) så försöker jag vänta en stund innan jag äter något onyttigt. För ofta så går sötsuget över, speciellt om man sysselsätter sig så brukar man kunna glömma bort dom där sötsakerna.

I dagens DN så fanns en artikel om den första långsiktiga studien som har gjorts på hur kost och motion påverkas oss människor långsiktigt. Jag blev lite förvånad när jag läste att det var den första långsiktiga studien, men vi människor vill ju gärna att saker ska fixas snabbt. Tre veckor innan midsommar så kommer löpsedlarna om att man kan gå ner 5 kilo till midsommar, osv.

Men jag har också varit sånt. Jag vill gå ner i vikt snabbt, helst NU! Men egentligen så vill man väl hålla den vikten och vara hälsosam HELA LIVET och då gäller det att göra små förändringar i sitt liv. Det finns inga genvägar!

När vi var på kryssningen så berättade Leila en sak som jag tog åt mig. Att det är bättre att hjärtat får slå jättesnabbt en timme om dagen, för att sen kunna slå i lagom takt resten av dagen istället för att hjärtat ska slå jättesnabbt hela dagen för att orka pumpa runt blodet (som det blir när när man är otränad). Jag vill leva ett långt hälsosamt liv så att jag orkar leka med mina barn och barnbarn och då gäller det at ha ett starkt hjärta!

Försökspersonerna i denna långtidsstudie fick väga sig och skriva matdagbok var 4:e år. I snitt så hade försökspersonerna gått upp 1,5 kg var 4:e år!! Då kunde det bero på en sån liten skillnad i deras matvanor som att dom tog en extra portion potatis. Det räcker för att gå upp 0,7 kg på 4 år.

Några av er har frågat hur det har gått med min godisfria månad. Jodå, det har gått bra! Endast två dagar av 13 har jag ätit godis eller bakverk. Det var när jag var på Mammablogg Galan och sen när jag bakade till makens jobb (ville provsmaka cupcaksen jag bakade). Det tycker jag är väldigt bra med tanke på att jag åt bakverk i stort sett varje dag förut! Och det har gått förvånansvärt lätt, men om jag har bestämt mig, verkligen bestämt mig för något så brukar det gå bra.

Vad gäller vikten så vet jag inte om mina godisfria dagar har påverkat något ännu. Det har kanske gått för kort tid och dessutom är batterierna i vår våg slut så jag har ingen aning om vad jag väger just nu. Men jag känner mig mer bekväm i min kropp för varje dag som går. Men jag gör detta främst för att jag tyckte att jag hade hamnat i en ond cirkel där jag ständigt åt sötsaker flera gånger om dagen.

Nu bjuder jag på lite fler bilder från i onsdags:

Står utanför eventet och snackar


Kvällens outfit: Spoiler linne under Livealot blouse

Jag har varit utan godis och bakverk nu i 4 dagar. Jag bestämde mig för några veckor sen att det har blivit lite för mycket godis och bakverk på sistonde, så första maj började jag!

Jag sporras så av att kryssa för varje dag som går, att räkna ner. Så det blir ett kryss för varje dag som går och jag känner mig duktig, det är lite grann min belöning det där krysset och det hänger väl synligt för alla i köket.

Även om jag försöker ha en avslappnad inställning till mat och godis så trivs jag inte helt i min kropp. Jag känner att det bullar över byxlinningen och det är lättare att ta tag i det NU än om 5 kilo till...

Jag diskuterade detta med en vän, som tidigare har varit friidrottsproffs, som ser på mat på ett helt annat sätt. Han ser mat endast som bränsle för kroppen. Så han svullar förstås aldrig, utan han stoppar bara i sig den energi som han behöver. That's it. Men jag tror att idrottare ser på detta med mat på ett helt annat sätt än vi "vanliga människor".

Anna som har sin viktklubb tyckte att jag skulle vara med i den och få pepp därifrån. Dom sätter upp mål varje vecka som ska uppnås. Men var och en får sätta upp sina egna mål, t.ex. ta två promenader i veckan eller inget godis under en vecka eller gå ner 1 kilo. Man får själv bestämma. Men det verkar som om vi människor gärna sätter upp orealistiska mål. Vi tar oss gärna vatten över huvudet och jag var lite sån först också. "Jag ska inte äta godis på hela månaden och så ska jag gå en långpromenad varje dag..osv..osv.." Men det kanske räcker med att lägga av med godiset? Det blir lite för övermäktigt om jag ska känna krav att jag måste ut och promenera varje dag också. Men oftast så ska vi köra på och ändra HELA vår livsstil på en och samma gång, vi ska börja äta nyttigt och vi ska börja träna på gym, allt på en gång. Sätt upp rimliga mål som du känner att du faktiskt kan uppnå, ta ett steg åt gången och känn dig bekväm för varje ny livsförändring du gör (för det handlar ju faktiskt att ändra sin livsstil).

Men ni behöver inte oroa er för mina recept. Redan nästa vecka så är det makens tur att ta med fika till jobbet och jag har erbjudit mig att baka en massa (jag saknar ju faktiskt det!). Förra gången så bakade jag Kanelbullar i långpanna som han fick ta med sig och det blev en stor hit (många som ville ha receptet!). Så snart kommer det lite nya roliga recept här igen  :)

Jag fick en kommentar nyligen om att jag måste vara sockerberoende så mycket snask som jag stoppar i mig. Men så var det en annan som skrev att hon gillar min blogg just för att jag inte skriver om en massa bantning och dieter.

Men jag har bantat en hel del genom tiderna. Det har varit viktväktarna, Cambridgekuren (pulverdiet), olika soppor som man skulle koka ihop och bara äta, LCHF, GI, mm. Egentligen så har det bara varit för att bli av med 3-5 kilo... inte mycket egentligen. Varför inte acceptera dom där 5 extra kilona egentligen? Varför ödsla så mycket energi och ångest på vad man ska stoppa i sig, när kroppen ändå kommer tillbaka till dom där +5 kilona (fast för kroppen så är det nog idealvikten)?

Och alltid ska det vara något på kroppen som ska fixas. För när man väl går ner till sin idealvikt så är det något annat man är missnöjd med. Varför inte bara acceptera sin kropp som den är?

Innan bröllopet så hade jag en liten tanke på att jag måste gå ner lite inför bröllopet, men sen orkade jag inte riktigt ödsla energi på det och förkastade ganska snabbt den idén. Jag tycker faktiskt att bröllopsbilderna blev bra ändå och trots att jag inte var det smalaste jag har varit i mitt liv så kände jag mig vacker.

Det känns ganska så befriande att inte vara besatt av sin vikt. Jag har inte vägt mig sen innan vi åkte iväg till Thailand. Jag mår ännu bättre nu när jag har börjat med yoga också. En hel timme tillägnat min kropp och för att den ska må bra. Jag får träningsvärk dagen efter och jag känner att min kropp har fått röra på sig. Sen så har jag denna fråga i bakhuvudet när jag handlar mat "Om du älskade din kropp, vad skulle du stoppa i den då?".

Härom kvällen när vi var och åt middag så frågade kyparen mig om jag väntade barn igen.... jag satt i och för sig med händerna på magen och hade på mig en tunika.... men ändå, kändes inte så roligt. Jag har märkt att thailändarna är väldigt ärliga och ser inte det som någon förolämpning att fråga om någon är gravid så där (eller säga att deras hhud är rosa!!).

Jag blev förstås lite ledsen, jag känner mig redan småplufsig och nu fick jag ju det "bevisat". Sambon säger "ja, men du har fött två barn". Ja, men det är ju inte därför jag är lite tjock! Det vet jag ju! Det är ju allt bakande och all Dr.Pepper jag har stoppat i mig.

Men samtidigt så har jag känt "va fan, man lever bara en gång. Varför inte njuta?" (så länge det inte går till överdrift) å andra sidan så vill jag trivas min kropp och känna mig snygg.... så det är svårt att veta hur man ska göra. Ska man njuta av godsakerna eller ska man göra så att man känner sig så snygg som möjligt?

Det känns som om det även är viktigt att tänka på hur man förhåller sig till sånt här inför barnen eftersom det är så lätt att påverka dom och ätstörningar är inget jag vill att mina barn ska få!

Tack Helena, då behöver jag inte ha dåligt samvete! :D  *fortsätter att mumsa i sig godis*

Ja, jag ska inte ljuga och säga att jag inte är väldigt glad över att jag har tappat alla graviditetskilon och lite till efter bara 2 veckor. Och jag njuter av att höra från vänner och bekanta att jag har blivit så smal. Efter all illamående under graviditeten så unnar jag mig detta... och det är inte ofta jag verkligen har känt mig smal... men det gör jag faktiskt nu.

Men jag och sambon sa att vi skulle dra ner rejält på godisätandet efter förlossningen... vilket vi absolut inte har gjort! Vi äter godis varje dag och jag kan utan problem trycka i mig två chokladkakor på en dag. När vågen ständigt visar på minus så är det svårt att hitta motivationen till att sluta äta godis.

Men jag vill inte vara sockerberoende, vilket jag uppenbarligen är just nu.... får kanske ta och planera in en socker-detox eller nåt?

Det var en månad sen jag vägde mig och registrerade vikten. Jag har under denna månad ätit det jag har velat och unnat mig både glass och godis (men verkligen inte varje dag). Jag har i allafall bara gått upp 0,5 kilo sen jag slutade med Cambridgekuren för 2 månader sen. Man brukar räkna med att man kan gå upp ca 2 kg som är vatten... men om man trappar upp långsamt så ska man inte gå upp något alls efter avslutad kur.

Jag vill bara säga att för mig fungerar pulverdiet väldgt bra, men så är det definitivt inte för alla! Man måste hitta den metoden som fungerar för en själv bäst....

Jag vägde mig imorse... första gången på 3 veckor eller nåt sånt. Så jag vågade knappt titta... men resultatet var helt okej! Vågen visade 70,1 kg, alltså bara +0,5 kg sen jag slutade med Cambridge för ca 7 veckor sen. Kul att jag fortfarande håller vikten någerlunda! (Vilket är kul att få skriva eftersom det första alla Cambridge-motståndare säger är att man går upp allt igen direkt...)

Ändå så har det blivit en hel del onyttigt. Som igår kväll när sambon och jag kom hem med världens godaste sås till glass:

Det finns verkligen ingen godare sås. Så igår kväll blev det ett stort lass med glass och nougatsås (fast det kändes som om jag hade ätit en sockerbomb i munnen efteråt):

Jag har faktiskt klarat mig från att smaska på sötsaker (undantag - nån glass då och då i solen) sen jag slutade med Cambridgekuren. Jag vet inte om det är det som har jag gjort att jag håller vikten. Jag äter som vanligt, men inga sötsaker. Men jag hade gärna velat gått ner 3-4 kilo till...

Men jag är lite stolt och glad över att mitt sötsug är borta... hoppas bara att det håller sig borta! (Är lite orolig att det ska komma tillbaka nu när man äter lite glass och sånt...)

Trots en del onyttigheter under midsommarhelgen så var vågen rätt så snäll imorse. Så länge jag håller mig under 70 är jag nöjd, men ju närmare 65 jag kommer desto gladare blir jag.... men det går ju så segt! Jag går inte ner i vikt alls lika lätt som innan graviditeten! Det är verkligen jättstor skillnad, förut så kunde jag lätt banta bort 5 kg i ett nafs.... nu sitter dom som berg!