Dagens fråga: Ska vi fira lucia på förskolan?

Ja, man kan hitta dom konstigaste trådarna ibland på Familjeliv. Som denna, en förälder som är upprörd över att dom ska fira lucia på barnens förskola. Nej, den ligger inte i "sandlådan". Det är ingen skämttråd.

 

Det diskuteras om luciafirandet verkligen är till för barnen. Är det inte mest för att visa upp för föräldrarna? Vet barnen något om traditionerna bakom lucia??

Borde vi inte fira lucia på förskolan? Vad säger ni?

Min åsikt: Jag vet att Zack älskade att sjunga dom där sångerna och han var så stolt när dagen kom då han skulle få visa upp hur dom gick i luciatåget och jag... ja... jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna. Så både jag och Zack älskar det, men jag vet att många andra barn tycker att det är jobbigt med alla vuxna som stirrar på dom. Det ska absolut inte vara något tvång att vara med och det tror jag inte barnen tycker att det är (i allafall på vår förskola).


 

Dagens fråga: Hur länge vågar ni lämna barnen?

Det är riktigt läskigt att läsa om 4-åringen som kanske har blivit mördad. Jag blir lite ledsen när jag läser att 4-åringen var ensam ute utan föräldrar, endast med ett storasyskon. För det känns som om det som hände kunde ha förhindrats om någon vuxen hade varit där.

Jag skulle själv aldrig lämna Zack ensam med kompisar i lekparken och jag ser inte att jag skulle göra det än på några år.

Jag blir stressad och nervös bara när jag och maken måste slänga något stort i grovsoprummet (som kräver att vi båda bär det, tex när vi köpte ett nytt köksbord och slängde det gamla). Då är vi kanske borta från barnen 2-4 minuter och dom sover. Men jag vill inte att dom ska vakna och undra vart vi är och gråta i 4 minuter, det har dock aldrig hänt.

Slänga vanliga sopor, som tar 30 sekunder, har jag inga problem med. Var tycker ni gränsen går när det gäller att lämna småbarn ensamma?


 

Dagens fråga: Hur länge skulle ni klara av att inte titta er i spegeln?

Jag läste i dagens Metro om en tjej som vill utmana samhällets syn på skönhet. Hon vill inte behöva känna dessa krav på sig och har därför tagit bort alla sina speglar och ska inte se sig själv i spegeln på ett helt år!! Hennes mycket intressanta blogg hittar ni här. Den här tjejen gick en hel månad utan speglar, läs om det här.


Jag undrar om jag ens skulle klara av en vecka utan att se mig själv i spegeln. Hemskt egentligen att jag känner så. Jag tycker inte att jag speglar mig så mycket, men det blir liksom en "försäkran" om att jag ser okej ut i allafall. Utan den försäkran så skulle jag nog känna mig osäker och nervös, tror jag....

Vad säger ni? Hur längre tror ni att ni skulle klara er utan spegeln?

 

Dagens fråga: Blomdoft eller fruktdoft?



Jag blev jätteglad när jag såg att månadens doft hos Yankee Candle är Orchard Pear för en av mina favoritdofter är päron! Jag älskar även äpple och har redan ett sånt doftljust från Yankee Candle. Men många gillar inte fruktdofter och föredrar blomdofter... Vad säger ni? Ska det vara fruktdoft eller blomdoft?

 

Vad är ett bra mellanmål för ett barn över ett år?


För ett tag sen så fick jag hem yoghurt från Nestlé, som heter Jogolino. Det är en yoghurt speciellt anpassat för barn över ett år (den innehåller inga konserveringsmedel eller konstgjorda tillsatser men behöver ändå inte förvaras i kylskåpet). Dessa kommer ut i butik i början av 2012.

Yoghurt känns som ett bra mellanmål, dock tycker jag att det är lite bökigt och kladdigt om man ska ta med sig det någonstans men hemma funkar det ju bra!

Frukt
(äppelbitar, päronbitar eller banan) är nog det vi ger våra barn som mellanmål mest. Smoothies kan det också bli ibland.

Smörgås eller gröt brukar vi inte ge som mellanmål då det känns lite för mättande för våra barn (som ändå brukar äta rätt mycket under själva måltiderna).

När vi är på språng så brukar vi ibland ha med oss kex, vilket känns ganska enkelt att ge (gärna osötade då).


Men ibland är det lite svårt att hitta på något bra och nyttigt mellanmål känner jag (speciellt om man är iväg någonstans). Vad brukar ni ge era barn över ett år till mellanmål?

 

Dagens fråga: Att flirta - är det otrohet?

Var går egentligen gränsen för otrohet? Att flirta? Är fyskisk otrohet lika hemsk som känslomässig otrohet?

Själv så tycker jag att flirta är okej, så länge det stannar vid det. Känslomässig otrohet tycker jag nästan känns värre än enbart fysisk otrohet. Men otrohet överhuvudtaget tycker jag är riktigt hemskt. Det har förstört många familjer och det är tusen gånger bättre att få ett ordentligt avslut innan man påbörjar en relation med någon annan!

 

Dagens fråga: Vad gjorde du den 11 september 2001?

Tio år sen dom hemska attentaten mot World Trade Center. Dom flesta minns nog exakt vad dom gjorde då dom fick höra den overkliga nyheten.

 

Själv så var jag hemma. Jag var student (pluggade till lärare) så jag var hemma en hel del och pluggade. Jag minns att jag blev väldigt rädd och fastnade framför tv:n. Känslan av ett tredje världskrig hade börjat och att jorden håller på att gå under kom över mig. Jag var singel och bodde ensam, så jag ringde direkt till en vän som var på jobbet. Jag ville ha något slags sällskap för allt kändes som på film.


Vad gjorde du den 11 september 2001? 


 

Dagens fråga: Skulle du kunna leva i teknikcelibat i ett halvår?

Har ni hört talas om journalisten Susan Maushart som gjorde ett experiment med hela hennes familj där dom inte fick använda internet, spela tv-spel eller använda smartphones på ett halvår? Det känns onekligen som om det skulle vara bra att göra en sån där teknikolgisk detox. För visst är man hemskt beroende av all teknik...

Men jag skulle nog inte klara av det... inte så bra i allafall. Jag har varit beroende av internet sen 1996. Det har varit en del av mitt liv så länge!!


Tror ni att ni skulle klara av att leva i teknikcelibat i ett halvår eller är tekniken en sån stor del av er identitet?

 

Nostalgi upphöjt till hundra



Tidernas två stora pojkband har slagit ihop sig och blivit NKOTBSB. Hit eller diss?

Själv så tycker jag att det är lite roligt. Man kan ju verkligen alla låttexter och kan minnas hur man dansade tryckare med nån man var kär i.


 

Dagens fråga: Älska eller hata kollektivtrafiken?

Imorgon så höjs priset på SLs biljetter. Imorse köpte jag ett nytt månadskort till mig själv och ett till maken (som ska börja jobba imorgon), för imorgon så är det 100 kronor dyrare!!

Jag tycker att det stora höjningen är vansinnig. Det främjar inte att folk ska åka kollektivt istället för att ta bilen och det kommer att göra att ännu fler plankar. Vart är miljötänket bakom detta?

Jag skulle aldrig planka själv så jag får väl betala under protest. Men det får mig också att fundera på att dom där 1200 kronorna extra per år kanske ska läggas på bilen istället? Det är ju trots allt bekvämare att åka bil, speciellt på vintern med alla förseningar.

Samtidigt så tänker jag också på att man får oerhört mycket för sina 790 kronor. Man kan åka ända till Arlanda i norr till Tom Tits i Södertälje på det. Man kan även åka båt ut till vacka Djurgården eller ta pendeltåget ut till skogen. Man kan åka mitt i natten och man kan åka flera gånger om dagen.

Så, jag är lite delad när det gäller hur jag känner SL. Det finns så mycket som skulle behövas förbättras och ändras med kollektivtrafiken men samtidigt så ger det väldigt mycket också. Vad säger ni? Älskar ni eller hatar ni kollektivtrafiken?


 

Dagens fråga: Hur klär ni barnen på hösten?



På hösten så gäller fleecetröja innan det blir riktigt kallt. Förra året så hade Zack denna fina fleecejacka från Molo som ni ser här ovanför. Den höll väldigt bra och värmde bra. Så även i år blir det en fleece från Molo:


En grå Ushi!

Hur klär ni barnen på hösten?


 

Dagens fråga: Vilken är din välgörenhetsorganisation of choice?

Jag och maken ger via månadsgiro en summa till Röda Korset. Detta har vi gjort i många år och det var inte direkt något aktivt val eftersom min mamma har varit aktiv inom organisationen så blev det helt enkelt Röda Korset.

Nu när det känns extra viktigt med att bidra till andra behövande så känns det som om man kanske borde göra ett mer aktivt val. Ett bra val. Så att man vet att pengarna kommer fram och allt sköts som det ska. Men hur vet man det? Jag har funderat på om det kanske är bättre med ett fadderbarn, då kanske man får lite mer "bevis" på att hjälpen kommer fram? Har ni några tips? Har ni någon organisation/er som ni ger pengar till som ni kan rekommendera?


 

Dagens fråga: Om du bara fick handla barnkläder från ett märke?

Karolina skrev en kommentar om att om hon bara fick välja ett klädmärke att handla till barnen så skulle hon välja Småfolk.

Det fick mig att börja fundera på vilket märke jag skulle välja. Mina favoriter när det gäller barnkläder är Molo, Lindex, Mini Rodini, Po.P. och Lundmyr of Sweden. Men om jag bara skulle få välja ett endast märke att handla ifrån så skulle det få bli Po.P. Dom har bra overaller, bra byxor och snygga tröjor... en bra bredd helt enkelt!

Vilket märke skulle ni välja?


 

Leka med kollegor


Självskattningstester, grupprocesser och ledarskapsstilar var sånt som behandlades under vår kick-off. Det var kanske stundvis lite segt men jag drog ändå en lättnadens suck när jag insåg att vi inte skulle gå på glödande kol, bygga en flotte eller bygga en mänsklig pyramid. Jag hatar sånt, men alla exemplena som jag tog upp är faktiskt sånt som har skett på kick-offar tidigare. Och jag har genomlidit det. Jag förstår inte riktigt tanken med det. Jag kommer inte närmaren någon för att jag har byggt en flotte tillsammans med den! Då är det bättre att sitta ner och prata (som vi gjorde mycket under denna kick-off).

Det verkar som om jag inte är ensam när det gäller dessa känslor inför lekar på kick-offar, har hört från många kollegor som också helst vill slippa sånt. Vad säger ni? Tycker ni om att leka lekar med era kollegor? Har ni varit med om någon hemsk "lek" eller aktivitet under såna här tillställningar?

 

När kan man gå på bio med barn?

Jag har fått hem gratis biljetter till biofilmen Bilar 2. Jag har tänkt gå med Zack på den, men jag funderar samtidigt om han är för liten att gå på vanlig bio? Jag tror att han skulle klara av det, annars kan vi ju gå därifrån. Men jag skulle vilja höra era tankar - Vad säger ni, när gick ni på bio med era barn för första gången och vilken ålder tror ni är lämpligt?

 

Vad gör ni av era gamla barnkläder och prylar?



Som ni säkert har sett här i bloggen så brukar jag sälja barnens gamla kläder på Tradera eller Loppi.se. Jag ger ibland bort kläder till gravida vänner också men idag tänkte jag se vad jag kan få för en påse med gamla kläder och lite annat (bland annat en hoppguna) hos min lokala secondhandbutik.

Hon köper bara in "paket" vilket inte gör mig något för här finns det alltid massor som är urvuxet eller som inte används. Det är skönt att slippa hålla på fota varenda liten grej och skriva iordning en beskrivning och hålla på. Det tar sån enorm tid så jag vet inte om det är värt det? Får se hur mycket jag får betalt i secondhandbutiken istället. Vad brukar ni göra av era gamla barnkläder och prylar?

 

Har alla kvinnor blivit utsatta för en blottare?

Maken blev helt förbluffad häromdagen då han satt och pratade med sina kvinnliga arbetskamrater. Dom hade alla varit utsatta för blottare. Han frågade mig om jag också hade det. "Ja, två gånger" svarade jag. Han hade förstås aldrig råkat ut för någon blottare, ingen av dom andra männen vid bordet heller.

Det skrämde mig lite. Är det något som alla kvinnor utsätts för? Kommer min lilla dotter tvingas att få någons kön uppvisad samtidigt som denne onanerar eller säger äckliga saker? Är detta något som hon garanterat kommer råka ut för? Vad är det för värld vi lever i???

Nu vill jag höra, finns det någon kvinna där ute som INTE har råkat ut för en blottare?? Ge mig hopp...

 

En äkta stockholmare?



Jag skrattar lite åt debatten som härjar i DN. Det hela började med en insändare där det påstods att man endast var äkta stockholmare om man var fjärde generations stockholmare. Detta var tydligen väldigt känsligt, speciellt när insändaren påstår att det är dom inflyttade stockholmarna som ger stockholm så dåligt rykte. Dom inflyttade stockholmarna är dom som är snobbiga, oförskämda och ohjälpsamma medans dom äkta stockholmarna alltid hjälper en turist.

Varför är det så viktigt med benämningar och skilja på "vi" och "dom"? Varför alla dessa grupperingar - stockholmare och bondläppar? Jag förstår inte riktigt varför denna fråga är så viktig för så många personer och så många har svarat på denna insändare. Förstår ni det? Spelar det någon roll om man är en "äkta" stockholmare eller inte? Vad är en äkta stockholmare för er?

P.S. Jag har bott i Stockholm i 6 år och känner mig faktiskt som en stockholmare... men jag kanske inte får kalla mig det?

 

Är Astrid Lindgrens filmer verkligen barnvänliga?

Nu kommer jag få så mycket hat-kommentarer, för vad jag har förstått så är det här ett känsligt ämne. Svenskar försvarar sin Astrid Lindgren med knytnävarna nästan. Men jag har inte vuxit upp med henne, så jag förstår inte riktigt. Jag har inte samma anknytning till henne som ni. Men det är intressant med en diskussion. Jag vill gärna höra hur ni tänker.

Tänk er, om hennes filmer skulle komma ut idag så skulle det nog bli ramaskri bland föräldrarna. Men istället så är det ett kulturarv och då är det okej att visa barnen föräldrar som svär och nästan misshandlar sina barn (Emil), lära sina barn att det är okej med nedsättande ord (som t.ex. NEGERkung) eller lära som att det är okej att ljuga och luras (Karlsson).

Vad tycker ni om detta? Brukar era barn se på Astrid Lindgrens filmer? Förklarar ni för dom vad en negerkung är, varför Farbror Nilsson dricker så mycket eller varför ett stackars barn blir inlåst i sin snickarbod? Jag kan tänka mig att låta barnen se filmerna när dom blir äldre men inte nu när dom är så små.

 

Fler besökare = färre kommentarer?

Igår så hade Victoria på Matplatsen 10 000 besökare men fick bara 2 kommentarer?!?! Det fick mig att fundera över detta. Jag tycker nästan att ju mer min blogg har växt ju färre kommentarer får jag, speciellt om man räknar procentuellt.

Jag förstår att ju större blogg man har desto mindre pesonlig blir den och som läsare så kanske man känner sig mer som en i mängden? Och man kanske känner att man ändå inte får något svar?

Jag blir jätteglad för varje liten kommentar och sporras oftast av dom. Bara ett litet "hej" eller "va roligt" ger mycket mer än vad ni tror! Jag känner att det faktiskt finns några där ute som läser bloggen, även om man ser siffrorna i statistiken så blir det mer verkligt när man får kommentarer. Jag försöker svara på alla frågor och när jag inte hinner så tänker jag "den ska jag svara på senare", men ibland glöms det bort (med två småbarn så är det inte lätt att hålla allt i huvudet). Men ni får jättegärna ställa om frågan eller maila om det är en fråga ni gärna vill ha svar på!


Vad tycker ni om kommentarer? Vad är bloggande för er? Kommunikation och dialog eller monolog? Hur viktiga är kommentarerna i en blogg egentligen? Kommenterar ni mycket eller tycker ni att man faktiskt inte alls behöver kommentera även om man läser en blogg dagligen?

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg








Odd Molly hos Stayhard



Beauty Planet