När olika världar ska samsas under samma tak
Vi pratade lite grann och jag berättade att vi brukar ta det rätt så lugnt direkt på morgonen. Vi tittar på lite barnprogram och softar lite. Den andra brukar ju ta sovmorgon (vi turas om att ta sovmorgon/gå upp med barnen) så vi brukar inte vara allt för högljudda så att den andra inte väcks.
Men sen så frågar jag "vilken tid är det här ungefär?", för jag hade hela tiden i mitt huvud tänkt att detta gällde klockan 5 eller 6 på morgonen och det är ju ingen rolig tid att väckas på helgen om man inte behöver.... Klockan 9 svarar hon! Shit, jag kommer knappt ihåg tiden där man tyckte att klockan 9 var tidigt en helgmorgon!
Ja, då kan det faktiskt vara vi som stör för den andre brukar gå upp runt 9-10 när den har sovmorgon. Men jag kände att ska vi tygla barnen hela förmiddagen?? Det är inte så lätt! Visst så kan man gå ut (speciellt nu när det är finare väder) på morgonen och det brukar vi göra - när den andra har vaknat och ätit frukost och allt....
Så, jag vet inte... klart att vi får försöka ta hänsyn. Men hur mycket hänsyn måste man ta när det gäller ens grannar? Vi BOR ju faktiskt här, ska inte vi (och våra barn) kunna röra på sig klockan 9 en helgmorgon? Vi störs massor av att grannarna röker på sina balkonger och det går knappt att sitta där ute, tycker jag, men inte har vi varit och klagat. Någonstans måste dom väl få röka... Ja, det är svårt det där. Vad säger ni??
Är du en sån som tänder eller släcker lampor?
Under min och makens tio-åriga förhållande har det alltid varit samma sak. Han tänder lamporna och jag går sedan runt och släcker. Han vill att det ska vara ljust - till och med i rum som vi inte ens är i?? - medan jag tycker att det räcker med lite lagom belysning. Jag går ofta runt och släcker i rummen som vi inte är i och ser alltid till att ALLA lampor är släckta när vi går hemifrån. Men flera gånger när jag har kommit hem och maken har varit sist att gå ut så har någon lampa varit tänd.
Har ni också så här hemma? Någon som håller på och tänder lamporna (kanske ni själva)?
Saker man INTE gör på bussen?
Vad säger ni om saken? Är det okej att spraya hårspray på bussen? Parfym? Sminka sig? Fila naglarna? Vart går gränsen egentligen...? Har ni varit med om att någon har gjort något konstigt på bussen?
Dagens fråga: Hur gör ni med badkläder till era barn?
Är det verkligen värt att köpa nya solskyddsdräkter varje år eller ska man satsa på billigare badbyxor/baddräkter? Solskyddsdräkterna är ofta lite bökigare att ta av och på också. Hur tänker ni? Vad använder ni till era barn?
Sen så tycker jag att det skulle kännas så konstigt att köpa en bikini eller en baddräkt till Leah, för hon har ju inte mer att dölja än Zack??
Låta barn testa sina gränser
Något läskigt som hände idag var att Zack ramlade från ryggstödet på en av våra fåtöljer i vardagsrummet. Rakt bakåt och slog i huvudet förstås. Jag var precis i närheten och såg alltihopa men hade inte en chans att hinna fram. Han blev väldigt väldigt ledsen och även jag... Jag såg hur han ramlade i mitt huvudet flera gånger efteråt.
Det var egentligen inte så farligt visade det sig efteråt. Han fick en liten bula men var glad igen efter ett tag. Zack har alltid varit en riktig klätterapa (efter sin pappa, som klättrar ett par gånger i veckan) och har aldrig riktigt ramlat och slagit sig. Han har alltid haft väldigt bra kroppskontroll, till skillnad från Leah som man får hålla koll på hela tiden då hon är rätt så klantig (och lyckas oftast slå i näsan, jag kan inte räkna till hur många gånger hon har blött näsblod i sitt korta liv).
Det är en svår gränsdragning som man som förälder måste göra. Hur mycket ska man låta sitt barn testa sina gränser? Ska man låta dom klättra på stora stenar, mindre berg, höga klätterställningar (även fast dom kanske är lite för små för det)? Det är jobbigt att försöka ha is i magen samtidigt som man ser på... men jag försöker alltid hålla mig i närheten. Hur tänker ni när det gäller sånt här? Låter ni era barn testa sina gränser?
Dagens fråga: Är det okej med leksaksvapen?
Allt för föräldrar har en högst aktuell artikel på sin sida angående leksaksvapen. Jag tänkte på guldsmedsrånet där polisen sköt 18 skott då rånarna hade attrapper som var väldigt lik riktiga vapen. Många leksaksvapen idag ser nästan ut som riktiga vapen vilket faktiskt skulle kunna leka till livsfara om t.ex. polisen inte ser att den är oäkta.
För drygt en vecka sedan ryckte omkring 15 poliser ut till Årsta Havsbad utanför Stockholm efter att ett vittne larmat om att tre ungdomar gick runt med en kpist. När polisen kom till platsen visade det sig att det var ett leksaksvapen.
Jag undrar då hur föräldrarna tänkte när dom köpte denna "kpist" till sitt barn. Jag ser ingen mening med att köpa leksaksvapen till barn. Jag tror inte på att dom behöver leka krig eller leka att dom slåss eller skjuter varandra, i så fall får dom göra det med pinnar eller liknande. Jag tänker inte hjälpa dom på traven.
Jag tycker inte ens att det är roligt med leksakssvärd men jag vet att det finns på barnens förskola. Det har varit lite diskussioner om man kanske ska ta bort dom (jag har inte varit inblandad i dessa diskussioner) för att månag föräldrar tycker att dom är onödiga men dom är faktiskt rätt så populära bland barnen som tycker om att leka riddare. Men det är inte att så lätt att få barnen att förstå att med leksakssvärd får man slåss men inte med något annat.
Vad har ni får åsikter kring leksaksvapen?
Kan man vara vän med någon man inte har träffat irl?
Jag såg en amerikansk dokumentär som handlade om sociala medier och hur definition av vad en vän är har förändrats. Hur man umgås och pratar med varandra har förändrats. Det märkte jag verkligen igår när jag fyllde år, dom flesta gratulationerna kom förstås via Facebook.
Men på dokumentären så var det några som hävdade att man visst kan vara vän med någon som man endast umgås med på internet. Det är en gammaldags definition av "vän" att det måste vara någon man umgås med irl (in real life).
Det var en tjej som bloggade, twittrade och hade tusentals vänner på Facebook. Hon hävdade att alla var hennes riktiga vänner även fast hon inte hade träffat alla. Hon hade en massa fans som följde henne på bloggen och twitter, men det var inte hennes vänner. Så hon gjorde ändå en gränsdragning mellan fans och vänner. Men jag hade lite svårt att se en klar gräns däremellan.
Men när jag hör allt detta så ser jag framför mig en framtid där vi alla sitter ensamma i våra lägenheter framför våra datorer och möts aldrig på riktigt. Vi umgås bara på nätet och det känns lite sorgligt - och framförallt ensamt. Men jag kanske är lite gammaldags utav mig?
Vad säger ni? Har definitionen av vän förändrats och kan man vara vän med någon man aldrig har träffat på riktigt?
Dagens fråga: Vill vi ha djurpoliser?
Linda om Svar på kommentar:
Jag lyssnade precis på radion, på P4, om att man i Stockholm har infört Djurpoliser. Detta drabbade ett par pensionärer som hade en hund, denna hund hade artros och deras veterinär hade föreslagit att de skulle avliva hunden då veterinären tyckte att den led. Detta tyckte dock inte pensionärsparet. Någon dag efter så kommer en sån här djurpolis, hunden hade en bra dag och var mycket pigg. Djurpolisen tog då med sig hunden och avlivade den.
Jag skulle vilja se din syn på det här med djurpoliser, eftersom ni har katt? Det här är nämligen inget jag hört om förut i Sverige. Men i USA är det tydligen rätt vanligt i alla fall om man kollar på Animal planet.
- Brott mot djur är väldigt lågprioriterade i hela landet, trots att anmälningarna ökar. Det senaste är kriminella killgäng som plågar djur, filmar händelsen med mobilkamera och skickar vidare. Forskning visar att de här personerna senare ger sig på människor också, säger Carin Götblad.
Ett i Stockholmsmedia uppmärksammat djurplågerifall handlar om amstaffvalpen Shiva, som bara blev sex månader gammal innan hon plågades ihjäl. Hon hittades i en skogsdunge med en plastpåse över huvudet i början av månaden. Under hela sitt korta liv hade hon blivit torterad. Tack vare den nya organisationens effektivitet sitter redan en person häktad för dådet. (Källa)
Medan ett äldre par fick sin hund Dallas avlivad mot sin vilja. Så det får mig att fundera på hur det egentligen fungerar i praktiken med dessa djurpoliser? Tanken är ju mycket mycket bra men att avliva ett äldre pars hund var ju inte riktigt tanken....
Jag har alltid älskat djur och har nästan konstant under hela min uppväxt haft husdjur. Jag vet hur underbart och hur mycket man kan älska ett djur men samtidigt så har man också ett jättestort ansvar gentemor djuret. Så, jag känner mig lite kluven i frågan. Ja, jag tycker att det är väldigt väldigt viktigt att värna om djurens rättigheter men samtidigt så blir det så FEL när djurpolisen grundar sina beslut på vad kanske en vetrinär säger efter att ha träffat djuret någon enstaka gång.
Vad säger ni om det hela? Behöver vi djurpoliser?
Dagens fråga: Firar ni Alla Hjärtans Dag?
Som jag har nämnt tidigare så gör vi inget speciellt på Alla Hjärtans Dag. Vi göra gärna speciella saker tillsammans - oavsett vilken dag det är. Vi hyr gärna film, går på bio (när vi kan) och äter lite ost och kex.
Bild från 2006 då vi blev intervjuade i Metro angående att se på skräckfilm.
Fotografen sa åt oss att se rädda ut - lyckas vi? ;)
Ska ni göra något speciellt idag? Brukar ni fira Alla Hjärtans Dag?
Äta bara chips i 10 år?
På Vetenskapens Världen i måndags så var det en kvinna med som bara hade ätit chips dom senaste 10 åren! Hon åt chips till frukost, lunch och middag. Hon hade börjat med det som någon slags konstig bantningskur. Nu tyckte hon att vindruvor verkade vara så gummiaktiga och äckliga, det var bara chips som gällde.
Denna kvinna var normalviktig men tappade mycket hår och hade gråglåmig hy. Men kroppen hade anpassat sig att enbart få i sig chips.
Mina tankar är: tröttnar man inte på chips?? Och vad skulle jag välja om jag bara fick äta en endaste sak? Jag vill gärna svara cupcakes, för gud va jag älskar cupcakes men det kanske skulle bli för sött hela tiden? Nej, jag skulle nog välja smörgåsar - det skulle jag kunna leva på enbart. Ostsmörgåsar, helst cheddarost då ;)
Vad skulle ni välja?
Dagens fråga: Vilket är era barns favoritmaträtt?
Vilket är era barns absoluta favoritmaträtt?
Barn och aktiviteter
Idag börjar Zack sin andra termin med barndans. Han ser verkligen fram emot det och barnen har dansat här hela morgonen. Efter hösten så ska Leah också få börja på barndans.
Det känns roligt att Zack har en aktivitet som han går på regelbundet och där han får röra på sig. Tror att det är en nyttig vana att få in och han har också lärt sig att kunna göra något utan mamma eller pappa är närvarande (vi får vänta utanför).
Men jag tycker att det räcker med en aktivitet. Jag vet att många föräldrar sätter upp sina barn på alla möjliga aktiviteter ända från att dom är nyfödda. Det är babysim, babyyoga, babymassage, osv... Barn behöver inte ständigt aktiveras men vi verkar vara rädda för tristess i vårt samhälle. Det är ur tristessen som kreativiteten kan växa!
Hur tänker ni kring det här med barn och aktiviteter? Hur mycket är lagom? Går era barn på någon aktivitet?
Dagens fråga: Vad läser ni för bok just nu?
Vad läser ni just nu? Jag läser ännu en klassiker av Margaret Atwood - The Handmaid's Tale.
Dagens fråga: När är barn "för stora" för att åka barnvagn?
Den här tråden på Familjeliv tycker jag är rätt så intressant, då jag åker en hel del buss med barnvagn och eftersom vi håller på att vänja av Zack att åka barnvagn. Denna tråd har utmynnat i två diskussioner:
- När är barn "för stora" för att åka barnvagn?
- Ska det vara någon åldergräns på barn i barnvagn som får åka gratis buss i Stockholm?
Tydligen så är det väldigt många som anser att 3-4 år är "för gammalt" för att åka barnvagn. Många pratar om att dom tar långa skogspromenader med sina 3-åringar, osv osv. Men det anser jag inte alls är samma sak. I en storstadsmiljö så hamnar man lätt i folkmassor eller vältrafikerade gator vilket gör att man gärna vill ha lite extra koll på ungen. Sen så kan det lätt bli så att man ska någonstans, det är kanske till och med lite bråttom dit och man har inte tid att stanna till och titta på allt... till skillnad från en skogspromenad.
Men Zack från promenera mer och mer och han är en riktig expert på att åka rulltrappa, gå på/av bussar och pendeltåg. Men han är rätt så lat av sig och säger rätt så ofta "jag orkar inte gå" (även om vi bara har promenerat ett par minuter) och det vill vi gärna vänja honom av med.
Jag tycker inte att det ska vara någon åldergräns för barn i barnvagn som åker gratis buss i Stockholm. Ibland är även 3-4-åringar trötta, kanske efter en lång dag på förskolan och behöver vila sig lite i vagnen. Dom kanske är sjuka eller inte mår så bra. Det är inte heller lätt att dra gränsen eller bedöma hur gammalt ett litet barn är.
Vad säger ni om frågan/frågorna? Har ni haft någon specifik ålder då ni har känt att "nää, nu är barnet för stort för att åka vagn"?
Dagens dilemma
Ett annat alternativ är att barnvakten kommer efter vi har nattat barnen, men tänk om barnen vaknar och så finns bara en främmande människa här? Det måste vara väldigt skrämmande, men det är extremt ovanligt att dom vaknar så nära inpå nattningen.
Vi brukar annars fråga svärföräldrarna om dom kan vara barnvakt när vi ska göra nåt, men nu ska dom vara barnvakt när vi är i New York i 4 dagar så då vill vi gärna inte be dom. Och samtidigt så känns det som att efetrsom vi snart ska till New York så kanske vi inte behöver göra så mycket på vår bröllopsdag?
Ja, det är detta som dagens dilemma för mig. Hur skulle ni ha gjort? Skulle ni ha utnyttjat presentkortet eller bara stannat hemma och myst?
What's up with kids and their socks??
Våra barn är typ besatta av strumpor. Dom måste sitta på ordentligt - annars är det katastrof. Antingen så ska man absolut ha strumpor på eller så ska man absolut INTE ha strumpor på och det är roligt att ta på och av strumpor. Ibland så är det superviktigt vilken sorts strumpor man har, dom får inte vara för långa eller för korta. Men som sagt allra allra viktigast är att dom sitter på ordentligt.
Är era barn också besatta av strumpor??
Love or hate?
Jag har märkt att många antingen älskar eller hatar marsipan. Stämmer det? Jag älskar i allafall marsipan och det är en stor svaghet för mig under julen. Jag kan lätt äta upp fyra marsipangrisar på raken ;)
Älskar ni eller hatar ni marsipan? Gör ni egna marsipanfigurer?
Dagens fråga: Vad snålar du aldrig in på?
Finns det något som ni aldrig snålar in på (då menar jag inte nödvändigheter som mat, hyra, el, försäkringar, etc)? En vardagslyx som alltid unnar er kanske?
Det där med tomten....
Hur förklarar ni det här med tomten? Jag minns nämligen i min egen barndom att jag var rädd för tomten och tyckte det var jättekonstigt att just DENNA främmande gubbe var helt ok att krama och tacka, medan man resten av året skulle "akta sig" för konstiga gubbar. Därför är jag kluven till hur jag ska göra med mitt barn. Tänk om han upplever det så som jag gjorde.... :-S
Svar: Jag skulle aldrig tvinga Zack att sitta hos tomten eller krama honom eller så. Jag tycker man absolut ska respektera barnens åsikter och deras kropp. Det är viktigt att lära barnen det.
Tomten frågade Zack vad han önskade sig och då ville han inte svara och då sa jag helt lugnt att jag kunde svara åt honom (för jag visste att han gärna ville att tomten skulle veta att han ville ha en sprarkcykel).
Men vi har pratat mycket om att tomten kommer med julklappar, som man kan önska sig, och det har förstås fått honom positivt inställd till tomten. Även förra året så var Zack positivt inställd till tomten och var inte alls rädd för min svåger som var utklädd. Men jag tror att barnen läser av och kollar hur vi föräldrar reagerar, om vi är lugna och visar att tomten är snäll så kommer barnen känna av det.
Alla julklappar som Zack kommer att få kommer att komma från "tomten". Jag vet att jag fick en kommentar förut om att om barnen får så mycket julklappar så glömmer dom vem dom ska tacka för vad, så det låter som att alla kanske inte har en tomte? Det beror förstås på hur stora barnen är...
Hur tänker ni kring det här med tomten?
Dagens fråga: Är det bättre att barnen äter något onyttigt än inget alls?
En vän till mig har en dotter som snart fyller 4 år som är inne i en period då hon vägrar äta. Alla barn hamnar väl i såna perioder och som förälder så kan man bli rätt så desperat efter ett tag. Man vet inte om man bara ska ge dom deras favroitmat, vilket kan innebära makaroner och ketchup varje dag i en hel månad eller om man envist endast ska erbjuda den vanliga maten som resten av familjen äter.
Nu har min vän blivit så desperat så att hon ger dottern kex och kakor och hon tänker att det är ju bättre än inget. Vi brukar resonera så när barnen är sjuka - då får dom leva på russin, kex, smörgåsar och kakor. För vi vet själva hur det är att vara sjuk och utan matlust... då känner det bättre att dom får i sig något och orkar bli friska. Men annars så skulle jag nog inte göra så.
Hur resonerar ni? Bättre en smörgås eller en kaka än inget alls (kanske efter flera dagars matvägran)?
Dagens fråga: Blir det någon julkalender till barnen i år?
I år är första gången som barnen får julkalendrar. Jag minns själv hur spännande det var att öppna en lucka varje dag och nedräkningen till julafton blev så pirrig!
Zack fick själv välja julkalender och då blev det en med lego. Leah valde vi en med Trolls i, som känns passande för hennes ålder. Jag skulle inte orka pyssla ihop TVÅ egna julkalendrar med 48 små presenter till barnen.... men jag beundrar alla föräldrar om orkar med det!!
Hur gör ni i jul? Blir det några julkalendrar till barnen? Svara gärna i omröstningen och/eller i en kommentar!
Dagens fråga: Hur mycket pengar lägger ni på julklappar till barnen?
Jag fick en fråga från en läsare angående hur mycket pengar vi brukar lägga på julklappar till Zack och Leah. Förra året så blev det inte så mycket till Leah, då hon inte ens var ett år gammal. Jag tror att Zack fick saker för runt 500-600 kronor av oss.
I år så kanske det kommer att bli runt 500 kronor per barn från oss. Vi har redan handlat julklappar för ca 500 kronor till dom båda så det blir inte så många fler. Men det är lite svårt att hejda sig känner jag. Vi brukar inte handla leksaker till barnen så det känns så roligt att få göra det för en gångs skull och så ser man framför sig hur glada dom kommer att bli!
Hur mycket har ni tänkt handla för? (Berätta gärna hur gammalt/gamla barnen är också!)
Kan man som mamma missa luciafirandet på förskolan?
– Kvinnor mår sämre av att välja bort saker som barnens luciafirande på förskolan. Det är underförstått att hon ska gå dit. Det säger något om synen på mammor och pappor, säger Ulrika Hagström.
Vet ni? Det är precis så det är för oss i år. Jag vet inte om jag kan gå och det känns hemskt. Men varför ska det vara så egentligen? Jag har varit med dom två tidigare åren på lucia men inte maken. Men i år så kan maken gå, men troligtvis inte jag....
Hur känner ni inför lucia? Jag vet att vissa tar dit farmor, mormor och halva släkten också, men det känns lite knasigt för då blir väl barnen så nervösa?
Dagens fråga: Mår ni dåligt av att läsa bloggar?
Bild lånad från Linn Herbertsson
I senaste numret av VeckoRevyn så finns det en insändare där läsaren berättar hur hon får ångest av att läsa om allas perfekta liv. För i en blogg är det så mycket lättare att vinkla hur ens liv ser ut. Man kan ta med bara dom roliga och glamorösa delarna av livet men samtidigt så kan man inte blogga om varenda lite tråkig detalj "nu går jag till tvättstugan, nu städar jag toaletten, osv" så dom tråkiga detaljerna verkar nästan inte finnas. Men som bloggläsare får man inte glömma att även dom delarna finns.
Bloggvärlden är ju verkligen en underlig värld, där man kan få en smygtitt in i någons liv. Vi har väl alltid varit nyfikna på hur andra har det, men förut så kikade man kanske in i grannarnas fönster och föreställde sig hur dom hade det. Nu kan man verkligen se och läsa om hur det är - tror man.
Jag berättar verkligen inte allt i bloggen, främst så beror det på att jag känner mig lite begränsad pga mitt yrke men också för att jag vill inte utlämna för mycket om barnen.
Får ni ångest av att läsa bloggar? Tänker ni på att dom också gör alla tråkiga saker? Tycker ni att många bloggar är "vinklade"?
A growing pile
Varje helg och varje lov tänker jag likadant. Men ändå blir det aldrig av. Den där hyllan har varit en avlastningsplats för allt som vi riktigt platsar i en pärm eller någon annanstans under dom senaste två åren. Jag undrar vad som ligger där underst egentligen, men ändå orkar jag inte ta reda på det...
Ibland är det på micron eller på någon byrå. Har ni någon avlastningshög som växer och växer? Hur ska man göra för att ta tag i skiten?
Dagens fråga: Skulle du frivilligt operera dig?
Operationen var en riktig jobbig del av min cancerbehandling och jag grät på operationsbordet precis innan dom sövde mig. Jag kände mig så ensam och rädd. Jag skulle aldrig vilja gå igenom det igen och jag hoppas verkligen jag slipper.
Men när jag var 15 år så hade jag nog inte tackat nej till en näsoperation. När jag var 22 så var det nog mer en fettsugning som jag var sugen på. Men nu, nej, nu så tänker jag inte ens på bulan på min näsa och dom där extra kilona tränar jag hellre bort...
Hur känner ni? Har ni genomgått någon operation? Skulle ni kunna tänka er att skönhetsoperera er något?
Dagens fråga: Är det okej att ha barnen på förskolan när man själv är "ledig"?
Men jag vet att det har pratats på Familjeliv om folk som har lämnat sina barn på förskolan även fast dom har semester. Det diskuteras flitigt också om det är okej att besöka frisören, shoppa eller handla mat medans barnen är på förskolan. Vad tycker ni? Är det endast under arbetande tid som barnen ska vara på förskolan?
Jag brukar då och då handla innan jag hämtar barnen, men oftast så får dom följa med. Det beror lite på hur stressad jag är och hur mycket som ska handlas. Jag har inte dåligt samvete för det. Jag vet att både jag och maken jobbar hårt för att barnen ska vara så lite som möjligt på förskolan så 10 minuter extra för att underlätta väldigt mycket någon enstaka gång tycker jag är inget man ska ha dåligt samvete för. Frisörbesök försöker jag boka på eftermiddagarna eller helgerna. Men att ha semester och bara ligga hemma och slappa medans barnen är på förskolan skulle kännas väldigt fel.
Pendla - pest eller kolera?
Ett av mina största tveksamheter när jag bytte jobb var den långa pendlingen. En timme från dörr till dörr tar det ungefär. Mot 40 minuter, som jag hade till förra jobbet och då HATADE jag att pendla!
Men nu känns det ganska skönt att sitta och läsa tidningen, läsa bloggar eller svara på mail.
Jag var gravid med Leah när jag jobbade på förra jobbet och mådde OFTA illa på vägen till jobbet. Det var en plåga att sitta på pendeltåget dom där 18 minuterna (sen var det buss också). Så jag tror att jag förknippade den sträckan med illamående och sånt sitter verkligen i.
Nåja, snart kommer vintern och dom kraftiga förseningarna och då kommer jag nog inte njuta lika mycket. Vad säger ni då?? Tycker ni om att pendla??
