Igår så låg jag och tittade på Skönhetsbubblan på svtplay (hade bara sett ett av avsnitten innan men det är verklgien värt att se ALLA!). I ett av avsnitten så säger en plastikkirurg att om man som mamma, efter att ha fött 2-3 barn inte känner att man vågar bada med sina barn så är han glad att få hjälpa till. Klart att mamman också ska kunna bada med sina barn.

Det fick mig att fundera - vad är det för samhälle vi lever i där man inte vågar bada och visa sig i baddräkt/bikini bara för att man har lite pluffsig mage? Är det bara dom med slimmade kroppar, fasta bröst och som inte har några celluliter som ska våga visa sig ute i en bikini?

Nej, så ska det förstås inte vara! Men jag känner igen mig. Jag är inte lika bekväm på stranden nu efter två graviditeter. Jag kanske hellre gömmer mig under en t-shirt i skuggan men då bidrar jag ju faktiskt till denna sjuka norm! För om jag (och alla andra) inte visar att man faktiskt kan gå runt i bikini trots tigerränder och hängbröst då tror ju alla andra att det inte är okej heller. Det blir mer och mer ovanligt att se det på stranden och då känner man sig bara ännu mer obekväm! Man bidrar faktiskt till normen även genom att gömma sig, för att man inte passar normen.

Nej, i sommar ska jag inte skämmas för min kropp - både för barnens skull och för att bidra till normen i samhället! Så här får det inte vara!

Rosa är ju en känslig färg (läs boken Rosa - Den farliga färgen om ni inte tror mig). Oftast är det helt okej för en tjej att klä sig mer "pojkigt" än tvärtom. Det är okej att kliva uppåt i hierarkin men inte neråt. Det skulle ju vara skamligt. Så rosa som förknippas så starkt med "tjejigt" är därför extremt känsligt för vissa att sätta på sina pojkar. Men om man vill erbjuda sina söner alla färger ochlära dom att det som är "tjejigt" inte är fel så kanske man gärna vill klä dom i lite rosa då och då... trots att samhället säger att det är fel.


Jag fick tipset av en vän vars son vägrade rosa runt 4-års åldern. Hon köpte då en massa rosa skjortor, tröjor och t-shirtar åt sin man. Han började använda dom och två veckor senare var det inga problem för sonen att ha det heller. Kanske ett tips..?

När jag var ute och sprang några ärenden idag så slog det mig att alla par som jag såg så var killen klädd i grått/svart/mörka kläder och tjejen hade oftast något färgglatt. Brukar det inte vara tvärtom i naturen? Oftast är det hannarna som är färgglada eller har stor fin man. Det är oftast hannarna som gör till sig, svansar efter honorna eller dansar för dom. Hur kan det ha blivit så tvärtom hos människan?

Alla som alltid tjatar om att vi är två olika kön och är olika av naturen. Då kanske det är männen som borde börja sminka sig och klä sig i färgglada klänningar?

I fredags på Skavlan var Caitlin Moran gäst. Hon sa en hel del vettiga saker som t.ex. detta med bilden vi har av hur en feminist ser ut och ska vara. Hon ska helst vara av medelklass, ha lågklackade skor och hålla en Virginia Woolf roman i handen, sa hon. Och är det inte lite så? Att många verkar tycka att om man inte beter sig på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt så får man inte kalla sig feminist.

Jag får ju ständigt kommentarer om att jag har klänning och tycker om att baka och ändå så vill jag uppfostra mina barn genusmedvetet. Är det inte det lite dubbelmoral, undrar några? Då undrar jag om dom tror att jag visar upp ALLT i bloggen? Hur roligt skulle det vara om jag postade dagens outfit varje dag - mysbyxor och t-shirt idag igen (för det är det jag oftast har på mig hemma). Och det blir lite konstigt om jag ska påpeka att "idag har jag spikat upp en tavla" eller "idag har jag betalat räkningarna". 

Men om man som feminist eller genusförespråkare anser att det är fel att stoppa in folk och barn i köns-fack blir det inte fel att stoppa in feminister i fack - att så här "ska" man va? Det är väl dubbelmoral om något?

Jag tycker inte om att jag måste bära klänning och sminka mig för att känna mig fin. Jag vill göra detta ibland ändå, men jag vill inte känna mig tvungen. There's a big difference. Men jag utmanar mig själv och postar t.ex. videobloggar där jag är osminkad och trött. Något som jag aldrig skulle ha gjort för en tio år sen...

Jag vill inte att Leah ska känna krav på att hon måste ha på sig vissa kläder eller sminka sig, raka benen, osv, för att känna sig fin. Jag vill inte heller att det här med att hon ska vara fin ska vara viktigt, vilket det gärna blir när man klär flickor i klänning för det genererar direkt en massa kommentarer och komplimanger. Klart som tusan att barnen snappar upp detta!

Men det jag egentligen vill säga med allt detta är att feminister och genusmedvetare kan komma i alla slags former och ha alla slags intressen. Det viktiga är väl ändå tankarna bakom allt och att man problematiserar saker som man gör som kanske inte är så jämställt och inte bara accepterar att allt är som det är. Ja, men varför "måste" det vara så att kvinnan ska handla alla barnkläder eller varför är det mannen som alltid står vid grillen? Det är ändå tankarna och värderingarna bakom som jag tycker är allra allra viktigast, en klänning hit eller dit bleknar mot allt det där väsentliga - att barnen lär sig att alla faktiskt är lika mycket värda och ska behandlas med respekt.

Även om jag ibland tycker att det är lite jobbigt att blogga så är det ju faktiskt det mesta otroligt roligt och det är ju er stora förtjänst! För vad vore bloggen utan er fina, smarta och trevliga läsare?

Lisa skrev en superkommentar - ta er tid och läs den ordentligt!

Lisa om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:

Jag blir mest förvånad av de som inte tycker att det är viktigt att både pojkar och flickor får samma möjligheter. Hur kan man medvetet låta bli att ge sina barn chans att utvecklas inom viktiga områden, bara för att de har varit förknippade med det ena eller andra könet?

Sen tror jag att föräldrar missar hur mycket de hela tiden styr sina barn.

Det verkar som många tycker att så länge man uppfostrar i enlighet med de traditionella könsnormerna så styr man inte hur enkelspårig man än är, men om man gud förbjude ruckar lite på könsrollerna är man genast en rabiat feminist som använder sitt barn som ett verktyg osv. Om jag skulle sätta på en dotter rosa kjolar 3 dagar i veckan skulle ingen höja på ögonbrynen, gjorde jag detsamma med en kille skulle det bli ramaskri om hur överdriven jag var. Varför egentligen? Det är ju bara tyg- om det inte skadar dottern borde det väl inte skada sonen? Det samma med leksaker. En liten tjej kan överlastas med dockor i princip från födseln, och ingen tänker på att man då styr henne. Skulle man behandla en liten kille på samma sätt skulle man nästan klassas som barnmisshandlare som experimenterar med barnen.

Det är ett bra tanke-experiment. Tänk på vad du och andra har köpt för leksaker och kläder till barnet, och vad ni säger till barnet, och vad ni leker för lekar med barnet. Så låtsas ni att barnet var av det andra könet. Om ni tycker att kläderna, bemötandet, lekarna eller leksakerna skulle kännas överdrivna eller "styrande" för ett barn av det andra könet, så kan ni nog anta ni redan nu är styrande, bara enligt de för tillfället rådande könsrollerna.

Jag tittade på Familjen Annorlunda ikväll. En pappa skulle ta med sönerna på fiskeutflykt, mamman skulle vara hemma och pyssla med döttrarna. När intervjuaren frågade var föräldrarna noga med att säga att det var baaaarnen sjääälva som valt, barnen hade själva delat upp sig i grupper. OK, säger ni det så...

Sen visades pappan när han stod och pratade om hur fiskandet satte igång minnen hos honom, och hur han nu försöker få fisket att bli nåt hans "grabbar" ska minnas. Inte hans barn. Hans "grabbar"...
Och de tror ärligt att barnen har valt aktiviteter själva, utan att bli påverkade. Suck.

Familjen Annorlunda kanske känns som ett extremt exemplel, men tyvärr verkar väldigt många föräldrar agera på precis det här sättet, och vara totalt omedvetna om det. Skulle några ha reagerat om alla döttrar hade åkt iväg med pappan och fiskat medan mamman och sönerna pysslade? Eller om det var mamman som fiskade och pappan som pysslade? Hade det ansetts styrande eller överdrivet? Skulle tro det ja.

Ursäkta att jag hijackat kommentarsfältet med denna maraton-kommentar.


Fler fantastiska kommentarer:

Ankis om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:

Ett jätte bra inlägg. När vi läste barnpsykologi på universitet (bara några ynka hp så det räknas egentligen inte) så pratade förläsaren mycket om dockors fördelar. Blandad annat använder barn dockor till rollspel, för att bearbeta händelser och känslor. Jag tänker verkligen uppmuntra och "lära" min son leka med dockor eftersom jag tror han har mycket att vinna på det. Jag tycker dockor borde vara lika självklart i barnrummet som lego, vare sig det är en pojke eller flicka som bor där.

Tessa i höghuset om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:

Ett bra inlägg tycker jag, och jag håller med om att man måste uppmuntra barnen till att prova på de lekar som är typiska för motsatta könet. I och med att samhället påverkar så mycket i motsatt riktning.

Jag gör det själv, till viss utsträckning, samtidigt som jag är noga med att även bekräfta den mer typiska leken, så att de inte känner att den är fel. Mina äldsta är större än dina, och vi pratar mycket om att det är bra med omväxling. T.ex. får man växla star wars med Astrid Lindgren, barnen speglar i sina lekar det de hör och ser omkring sig, t.ex. filmer, spel, TV, böcker etc. Men det jag märker när mina söner leker med t.ex. lego, är att de väver in rollekar även om det handlar om rymdhjältar. Och de byter kläder på figurerna, klipper till mantlar, etc.

Lina om Ibland är det jobbigt att blogga...:

Det var just för dina tänkvärda åsikter om genus som gjorde att jag fastnade för den här bloggen från början. Nu följer jag den för jag tycker allt andra är trevligt att läsa om också, men jag gillar speciellt dina tankar kring genus. I förra inlägget satte du ord på saker jag själv funderat på. Men jag förstår din känsla. Jag kände lika när jag hade en blogg, det var jobbigt när man fick kommentarer med hårda ord. Jag ställde upp i en artikel om könsspecifika barnkläder förut och fick hundratals kommentarer på siten, där väldigt många mer eller mindre tyckte ens åsikter var rena skiten. Det kändes jobbigt och man undrar ibland varför man utsätter sig för det. Men jag kan finna tröst i att jag vet att jag tycker det är viktigt, det är nåt jag tror på så då är det lättare att förbi se skit som man får. Hoppas du vet att vi är många som inte upprörs över dina genusinlägg utan tycker de är tänkvärda och inspirerande. =)


Tack Lina för din värmande kommentar!  :)

Jag blir lite trött på att höra föräldrar som säger "ja, men vi gav Lisa/Tage/Fia/Hans bilar/dockor men hon/han lekte aldrig med dom..." sen när man frågar lite mer så får man höra att "dom blev bara ståendes i rummet". Och så tror dom att det är genetiskt att flickor bara vill leka med dockor och pojkar bara vill leka med bilar, men dom har egentligen inte alls erbjudit barnen samma möjlighet att leka med bilar/dockor.

Föräldrar verkar tro att det räcker med att köpa leksakerna (eller vad det nu är) och sen låta dom stå där i rummet. Men man måste faktiskt som förälder visa barnen också att dessa leksaker är likvärdiga leksaker, erbjuda dom lika ofta som andra leksaker. Plocka fram bilen eller dockan lika ofta som andra leksaker. Lära barnen hur man leker med dom, för många barn kan bli osäkra hur dom ska leka med nya leksaker som dom inte är vana vid då måste man som förälder faktiskt visa barnen hur man kan leka med leksakerna.... senare kommer barnen på egna sätt att leka med dom.

Sen så är det ju så att man som förälder måste ta tag i detta för det kommer nog inte ske på förskolan eller hemma hos vänner. Och man kan inte räkna med att barnen själva tar fram leksakerna som står och samlar damm i ett hörn.

Förutom detta så tror jag att föräldrar inte tänker på alla signaler dom sänder sina barn. I leksaksaffären, vilken avdelning går man först till, stannar längst vid? Det sänder ju faktiskt signaler. När barnet fyller år, vilka ord väljer man när man beskriver den nya leksaken, vilket kroppsspråk har man, sånt påverkar faktiskt mer än vad man tror. För att inte tala om hur engagerad man är när man väl sätter sig ner och leker med leksakerna!

Så när föräldrar säger "Ja, men Kalle hade en massa dockor i sitt rum men ville bara leka med bilarna. Killar tycker om att leka med bilar mest, så är det bara." så blir jag faktiskt lite skeptisk och jag tror inte att man kanske inte helt och fullt ut har gett Kalle möjligheten att verkligen leka med dockorna. Om inte annat så kanske Kalle har läst av vilken inställning föräldern har och vill bara leva upp till det föreställningen.

Hur ser på detta med hen?

Igår så var en kollega till mig rätt så upprörd över detta med hen. Feministerna har helt fel taktik, sa han upprört, varför utplåna hon och han? Världen kommer att skratta åt oss. Förstår dom inte att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor? Men det är klart att vi ska ha samma rättigheter, fortsatte han.

Det verkar som om alla har sin egen tolkning om ordet hen och hur och när det ska användas. Så det är lite svårt att veta vem som har rätt. Jag ser hen som ett kompliment. Jag kommer inte sluta använda hon och han. Det känns som ett väldigt praktiskt ord att använda om man t.ex. inte vet könet på någon. "Du var hos läkaren idag, vad sa hen?" eller om könet egentligen inte spelar någon roll om man t.ex. berättar en saga "Robin var väldigt glad. Hen hade aldrig varit med om något liknande.".

Jag tycker att hela hen diskussionen har gått lite överstyr och har fått alldeles för stora proportioner. Vad säger ni om det hela?

Denna leksak som har blinkande lampor, en diskokula och en påle måste nog vara den sämsta leksaken någonsin. Vad tänkte dom som tillverkade denna? Vad tänker föräldrar som köper denna? Var det en pedofil som kom på denna?

Och om man inte tycker att det räcker med att lära barnet att strippa så kan man lära barnet att raka sig uner armarna, på snippan och på benen - genom att träna på en docka!! Men det funkar väl bara en gång? Sen måste man väl köpa en ny docka? Genialisk idé - not!

Eller varför inte lära den lilla flickan att vifta på brösten - från 0-6 mån. Schysst att dom skriver "something for the evening" för man vill ju inte ha tofsar på brösten på morgonen - då ska man vara anständig!!

P.S. Tröjan passar ju bra ihop med dom högklackade skorna för bebisar....

Jag hatar alla dessa fördomar om att kvinnor skulle vara sämre bilförare än män! Låt kvinnorna köra nån gång så kanske dom skulle få lite mer körvana? Jag brukar ofta tänka på att det nästan alltid är mannen som kör när man ser ett par i en bil. Varför ska det vara så? Finns ingen anledning!

Men jag tror att när det gäller denna bit så måste också kvinnor ta för sig lite mer och säga "jag kan köra" istället för att alltid automatiskt sätta sig i passagerarsätet. Jag och maken brukar turas om, att den ena kör ena vägen och den andra kör tillbaka. Men nu kör vi inte bil så ofta och mestadels lite längre sträckor.

Sen tror jag inte riktigt att den som valde bilden till insändaren riktigt förstår innebörden av "ängslig"...

Det finns ett företag som heter Heelaroius som har inriktat sig på mjuka högklackade skor åt bebisar - i åldern 0-6 månader!! Förlåt, men hur kommer man ens på idén? Om man förstås inte ser sin bebis som en docka? Ja, men lär din bebis från födelsen att hon (ja, för det står "hon" överallt på deras hemsida, aldrig att man skulle köpa dessa åt en pojke) är till för att visas upp och måste ständigt vara söt!

Kivi och monsterhund heter det allra första barnboken där hen används som pronomen. Alla barn kan således identifiera sig med huvudpersonen Kivi.

Precis som författaren Jesper Lundqvist säger i en intervju: det handlar inte om varför han lät bli att könsbestämma huvudpersonen Kivi, utan varför (i stort sett alla) andra som skriver barnböcker väljer att skriva om antingen pojkar eller flickor. Varför är det så viktigt med kön? Och varför blir det så provocerande och känsligt när man vill låta bli att kliva in i något av de där två facken? Det här är en viktig, intressant och komplicerad frågeställning som man verkligen borde grotta ner sig lite mer i.

Han har också berättat det oftast är vi vuxna som tycker att det är så viktigt att placera in människor i könsfack. När han har provläst boken för barn så är det ingen som har tyckt att det har varit konstigt att huvupersonen inte har någon klar könsdefinition.

Oftast är det en pojke som är huvudpersonen i barnböcker (till och 70% i bilderböcker), så det är väl toppen med en huvudperson som alla barn kan identifiera sig med?

Jag har en manlig vän som jag diskuterade genus och jämställdhet med här om kvällen. För det första så tyckte han att det är så fel att fokusera på ojämställdheten mellan män och kvinnor när det finns så mycket större orättvisor i världen men även i Sverige. Det är ingen som diskuterar dom stora skillnaderna mellan svenskar och invandrare när det gäller hälsa, arbetslöshet och inkomst (som är mycket större än den mellan män och kvinnor). Och jag måste hålla med honom om att det är synd att detta inte alls diskuteras i samma utsträckning som jämställdhet mellan män och kvinnor.

Men en sak som han sa som verkligen fastnade i mitt huvud:

"Jag skulle lätt kunna byta med er kvinnor! Jag skulle hellre ta lite lägre lön i utbyte mot mer tid med barnen och ett längre liv!"

Han tar ofta upp att det aldrig forskas om varför fler män än kvinnor tar självmord och det diskuteras aldrig vad man ska göra åt problemet att män jobbar så hårt så att dom dör flera flera år tidigare än kvinnor. När man vänder på det hela så där så känns det kanske inte så dumt att få lite lägre lön i utbyte mot ett längre liv, men under våra liv så får vi också utstå en hel del diskriminering och att andra ser ner på oss. Så jag vet inte.... vad säger ni..?

Tänk att en 4-åring kan förstå saker som inte ens vissa vuxna förstår...

SAOL släppte idag nya svenska ord och en av dom var tjejsamla, som tydligen betyder att man nöjer sig med att samla på bara några stycken. Lite halvdant så där.

Som vanligt så blir det manliga normen, för inte finns killsamla med i ordlistan. Det ordet behövs inte, lika lite som mansfotboll. Och som vanligt så får det kvinnliga en negativ klang, något som inte är lika mycket, lika starkt eller lika bra - precis som tjejkast eller kärringknut.

Det läskiga är att SAOL - som får inte tiotusentals förslag på nya ord att välja mellan - hellre tar med tjejsamlar i ordlistan än hen. Det är ändå SAOL som ska definiera vilka ord som ingår i det svenska språket och språket speglar kulturen och samhället. Ni har säkert hört det där om att eskimåerna har 70 ord för snö för det speglar deras liv, snart har vi 70 ord på olika saker som särskiljer könen.

Nej, Svenska Akademin jag är oerhört besviken och jag tycker inte om riktningen ni för vårt språk åt. Varför inte ta in ordet hen, som ändå har varit ett förslag i många många år och som jag har hört många fler gånger än tjejsamla (som jag aldrig har hört användas)?

Hanna tipsade om denna artikel i Aftonbladet angående att lego ska lansera en helt ny serie lego som inriktar sig på tjejer - Lego Friends. Det har tagit dom fyra år att utveckla detta lego som då ska vara mer attraktivt för tjejer, som tydligen inte är så intresserade av lego.





Men jag förstår inte riktigt. Jag lekte med lego när jag var liten, alla mina vänner lekte med lego och i stort sett alla flickor som jag känner har lego. Så jag trodde att tjejer var intresserade av lego i nästan samma utsträckning som killar (trodde inte att det var så stor skillnad så att dom behövde lägga 270 miljoner för att marknadsföra detta "tjejlego").

Men det som gör mig mest förbryllad är att lego snarare förvärrar problemet. Istället för att göra det befintliga legot lite mer könsneutralt (för som det ser ut nu är ju alla legogubbar just "gubbar") så ska dom särskilja tjejer och killar ännu mer?

Men det kanske är ännu ett försäljningsknep. För om det finns ett "tjejlego" och ett "killego" så kan inte syskon leka med samma lego eller ärva det av varandra. Det måste köpas nytt hela tiden, lite så som med "pojkkläder" och "tjejkläder". Känns bara som billiga försäljningsknep för att vi ska köpa mer, men det läskiga är att vi verkar gå på det och svälja det med hull och hår....


P.S. När Zack fick syn på bilderna här ovanför på legot så sa han direkt att han ville ha det... så dom där fyra åren som dom la på att utveckla legot för TJEJER kanske var lite slöseri?

Vad ger Lucia er för känslor? För mig så är det riktig nostalgi. Jag minns hur mysigt det var att släcka ner och hela skolan samlas och sjöng sångerna som man bara sjunger under en viss del av året. Alla är glada och har det trevligt. Man kanske fikar lite och småpratar med alla andra.

Ibland har jag själv varit en del av lucia-tåget, har aldrig själv varit lucia (tycker att jag sjunger för dåligt för det) men jag kan tänka mig att det är en ännu mer speciell känsla. Att få stå längst fram och leda hela tåget. Att få stå i centrum för något så fint och bringa ljus och glädje till en massa människor... ska inte alla få uppleva den känslan om dom vill? Vissa får visst inte ens möjligheten...

Det verkar som om fler såna här böcker behövs!

Överallt så ser man tjejer med skägg! Va roligt! Snart kanske vi får ha hår på andra ställen också.... som t.ex. benen? ;)

Gallerians reklam


NKs julskyltning

Jag fick en intressant fråga, 

 
Pethra om När Zack bara får välja en leksak....:

Men det är ju klart, det var han själv som skulle få välja och huset bjuder in till lek. Jag kan faktiskt inte förstå de föräldrar som begränsar sina barn till vissa leksaker. Men det jag undrar, av ren nyfikenhet och inget annat, är hur ni kommer agera om Leah får upp ögonen för Barbie och andra typiska flickleksaker när hon blir lite äldre. Kommer ni styra hennes val till andra leksaker eller kommer hon få leka med det hon vill fastän ni inte gillar det? Anledningen till att jag frågar är den att vår dotter får välja leksaker själv, hon leker med så väl bilar som dockor, men så finns det föräldrar som anser att vi inte borde låta henne leka med dockor så mycket, detta är samtidigt föräldrar som anser att man inte skall begränsa sina barn till vissa leksaker men i själva verket är det precis det vi skulle göra om vi försökte styra vår dotter ifrån vissa typiska flickleksaker.


Svar: Precis som Zack får leka med bilar så kommer jag definitivt låta Leah leka med dockor. Jag vill inte begränsa dom alls, inte åt något håll (varken könsstereotypiskt eller genuskompensatoriskt).
Men jag kommer inte uppmuntra det. Vi har gjort som så med Zack att vi uppmuntrar honom lite extra att leka med dockor, rita, pyssla och leka med gosedjur. Vi är lite extra glada och vi frågar först om han vill leka/göra sånt innan vi frågar om bilar eller lego. Så med Leah blir det lite tvärtom. Men Zack gillar ju lego och bilar ändå, precis som jag tror att Leah kommer att gilla dockor utan att vi behöver uppmuntra det eftersom det uppmuntras ifrån så många andra håll (t.ex. så har Leah fått ett antal dockor i present men Zack har inte fått en endast en).

Dom enda leksaker som jag begränsar mina barn ifrån är farliga leksaker och krigsleksaker. Dockor fyller ändå en väldigt bra funktion när det gäller att lära sig det sociala samspelet och det skulle jag inte vilja beröva varken min son eller dotter. Likaså lego som är väldigt utvecklande!


Vad säger ni om saken? Ska man försöka kompensera och inte köpa dockor alls till flickor och ina bilar till pojkar? Hur gör ni och hur tänker ni?

NKs julskyltning är lite ovanlig i år. I fönstret så kan man se en tomte med skägg och allt i en vacker röd klänning och med vingar. Är detta en manlig tomte som gillar klänningar eller kanske en kvinnlig tomte med skägg? Hur som helst så är det en vacker julskyltning som glädjer mitt genusmedvetna hjärta  :)

Vad tycker ni om NKs julskyltning?

Jag läser i Fanny Ambjörnssons bok Rosa-den farliga färgen om en fas som många pojkar hamnar i där dom absolut inte vill ha något med den rosa färgen att göra, dom till och med HATAR den.

Man får läsa om en 5-åring som åker bil med familjen då han blir jätte jättehungrig. Det finns ingenstans i närheten att stanna och handla mat så mamman erbjuder honom att äta lillebrors burkmat. Den 5-årige pojken går motvilligt med på det eftersom han är så hungrig men när mamman tar upp en rosa sked och som han kan äta med så vägrar han! Den rosa skeden är så motbjudande att han är hellre hungrig, trots att det bara är familjen som skulle se att han åt med en rosa sked!

Jag blir verkligen överraskad när jag läser om denna hat mot en färg. Jag undrar om Zack också kommer att hata rosa en dag?

Fanny tar upp att detta avståndstagande mot rosa blir ett sätt att visa att man är motsatser med dom som gillar rosa - flickorna. Det är ett sätt för pojkarna att leva upp till den förväntade rollen, som också är en heteronormativ roll. Vi förväntar oss att barn ska vara heterosexuella, vilket i sin tur betyder motsatser som dras till varandra. För att bekräfta detta så måste pojkarna visa att dom är olik flickorna och detta görs tydligt genom färgen rosa.

 

Men rosa är även ett sätt att homosocialisera sig. Flickorna känner en gemenskap i det rosa, ger komplimanger när andra flickor har rosa och visar gärna upp sina rosa saker för andra flickor. När en flicka vill ha ett kalas helt i rosa så blir hon tveksam om hon ska bjuda någon pojke, den kanske inte ens vill komma? Även pojkarna hittar en gemenskap i rosa - att hata färgen. I grupp så kan dom gärna ta avstånd mot rosa saker eller se ner på det som är rosa.

Det är så intressant att se att en färg kan spela så stor roll i vår socialiserings process. Det ska bli spännande att se vilka känslor Zack och Leah kommer att få för färgen rosa, än så länge gillar Zack den men jag kommer inte tvinga honom att ha rosa även om han börjar hata färgen.

Jag har börjat läsa i Fanny Ambjörnssons bok Rosa-den farliga färgen och den är så otroligt bra. Den väcker så mycket tankar (och jag känner lite grann att jag också skulle vilja skriva en genus-bok!).

Men hur kan en färg göra folk så upprörda och väcka så mycket känslor? Men färg är ändå ett instrument för att kommunicera med omgivningen och vis aupp vem jag är eller inte är. Färg påverkar omgivningen och bilden den har av mig. Antropologen Sherry Ortner säger till att färger skapar känslor och engagemang och samtidigt markerar, upprätthåller och utmanar olika former av gränser i samhället (och i fallet med den rosa färgen så är det just gränser inom genus som den utmanar och upprätthåller).

Fanny Ambjörnsson har intervjuat en hel hög med småbarnsföräldrar och deras känslor inför klädvalet. Hon säger att det var ingen som struntade i hur dom klädde sin bebis eller tyckte att det inte spelade så stor roll, utan snarare är kläder en stor del av hur man "presenterar" sin bebis.

Men det är ganska intressant för just färgen rosa var ett känsligt dilemma för både föräldrar med flickor och för föräldrar med pojkar. Föräldrar med flickor ville inte sätta rosa på sina döttrar eftersom färgen förpassar flickor till en gammaldags och förtryckande passivitet. Men föräldrar med pojkar ville inte heller sätta rosa på sina pojkar för att dom ville inte att dom skulle framstå som flickor.

Trots att föräldrarna undvek färgen rosa så märkte Fanny att alla föräldrar ville ändå på något sätt visa att deras barn var en flicka eller pojke men det skulle inte vara på något överdrivet sätt. Detta verkar vara en viktig balansgång, inte för mycket rosa men samtidigt något litet (som t.ex. en blomma eller ett hjärta) som visar att det faktiskt är en flicka (eller pojke).

Tänk att man lägger så mycket energi på att subtilt markera kön, på lagom nivå. Jag blev lite överraskad dock att ingen av föräldrarna med pojkar skulle sätta på sina pojkar rosa, förutom i nödfall (om det inte fanns något annat). Jag har fått känslan av rosa är ganska okej på pojkar men att blått är ännu mer okej på flickor. 

Igår när jag var ute i bloggvärlden så var det ett blogginlägg som fick mig att utbrista "åh, nej!" och det var nyheten om att Engla ska göra en bröstförstorning. Det överraskade faktiskt mig och gjorde mig lite ledsen. Lite konstigt att man kan känna så när det gäller någon man egentligen inte känner men jag vet att hon har otroligt många läsare och väldigt många som ser upp till henne. Och väldigt många som tycker att hon är snygg och dom tänker då kanske "Om inte hon som är så snygg inte är nöjd med sin kropp, hur kan jag vara det??".

Ännu ett "åh, nej!" blev det när jag läste detta hos en tjej som har opererat brösten:

Och resultatet känns otroligt naturlig och dom ser faktiskt naturligare ut nu än innan operationen.
Källa

Är det inte läskigt när man tycker att opererade bröst är mer "naturligt" än naturliga bröst? Hur ska mina barn få en normal bild av en kvinnokropp när det börjar bli mer och mer "normalt" att ha en opererad kropp än en icke-opererad?

Barnen tittade på barnkanalen nu på kvällskvisten och då kom ett program som heter "En stund med..." som är väldigt kort, bara ca 4 minuter, men jag var tvungen att stänga av tv:n för jag ville inte att barnen skulle se den skiten!

Avsnittet handlade om att man fick följa med ett barn under en dag. Dom skulle få besök på förskolan av några vuxna och dom förberedde sig massor. Gjorde en fin "välkommen"-skylt och sen var det dags för uppvisning....



Barnet säger till och med "Nu ska tjejerna dansa...."



Och pojkarna hade sin egen lilla uppvisning och var klädd HELT annorlunda mot flickorna, med ganska så mycket mer kläder än dom. Vad fan lär dom ungarna?? (Jag blir så jäkla upprörd!)

Jag har god lust att anmäla programmet eller kanske till och med förskolan, som inte alls följer styrdokumenten. Hur var det nu med läroplanen för förskolan?

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Förskolan har inget val - dom SKALL motverka traditionella könsmönster och könsroller.... känns KNAPPAST som om denna förskola har motverkat några könsroller här inte....

//spyfärdig

Imorse så var Fanny Ambjörnsson på Nyhetsmorgon och pratade om sin nya bok Rosa - Den farliga färgen (som jag genast beställde). Jag gillar verkligen Fanny, jag har hört henne föreläsa på Mälardalens Högskola och då har jag hennes bok I en klass för sig (som är jättebra!).

Hon pratade om alla värderingar som finns bakom färgen rosa, för det är verkligen en färg som alla har åsikter om.

Rosa associeras med kvinnlighet och främst barnslighet, vilket gör att många vuxna kvinnor inte vill bära det. Men det som är intressant är att vuxna överklass män kan bära t.ex. en rosa skjorta utan problem. Men överklass män har alltid kunnat spela lite över gränserna, förut var det väldigt pråligt och spets och peruker men idag är det snarare att det är okej med rosa och lite smink.

Jag ser fram emot att läsa Fanny Ambjörnssons nya bok, för detta är ett ämne som jag tycker är jätteintressant. Varför sånt här är så känsligt för vissa?

Zack har ju fått ett par kommentarer när han har haft rosa på sig, men då är det främst från äldre vuxna och barn som inte riktigt har förstått om han verkligen är en pojke eftersom han har haft rosa och Hello Kitty. Men nu är rosa en av hans favoritfärger och det är jag glad för. Jag vill att han ska känna att han får välja vilken färg han vill och leka med vad han vill. Och det gör han - han älskar rosa och Hello Kitty men också bilar, motorcyklar, tåg och helikoptrar och det är underbart!



P.S. Jag har glömt nämna att Carolina var vinnaren i Playmobil-tävlingen! Grattis Carolina!

Jag vet inte om ni har sett där här filmklippet redan (för det är ett par månader gammalt) men det är så otroligt bra! Det handlar om en reklambild med en mamma och en son, sonen har neon-rosa nagellack på sina tånaglar. Nu tror folk (amerikanare) att reklamen inte är reklam egentligen utan PROPAGANDA! Och det snackas om transsexualitet och allt möjligt. Dom får ut allt detta från en bild av en 5-årig kille med målade tånaglar.... helt sjukt!

Jag fick ett mail från Katarina på Sagolikt Bokförlag. Hon berättade att nu när dom stod på bokmässan i Göteborg så var det första gången som dom inte fick någon elak kommentar om deras böcker. Folk brukar annars kommentera deras normbrytande böcker, så som Kalle med klänning och Jösta och Johan.

I slutet av mailet så skrev hon:

Om några år kanske det tom kan vara lika accepterat för killar att ha kjol som det är för tjejer att ha byxor, ännu en självklarhet som bara måste få sin tid innan alla tycker att det är ok... Tålamod...


Ja, så småningom så kanske det kommer att bli lika accepterat för en kille att gå i klänning som för en tjej att gå i byxor. Jag pratade med några elever om min syn på genus och dom tyckte att den var bra, tills jag sa att jag inte köper klänningar till min dotter. Det tyckte dom var överdrivet. Men Zack har inte mått dåligt av att inte ha klänning så jag tvivlar på att Leah gör det heller. Men många verkar se det som någon rättighet för flickor att ha klänning?