Kivi och monsterhund heter det allra första barnboken där hen används som pronomen. Alla barn kan således identifiera sig med huvudpersonen Kivi.

Precis som författaren Jesper Lundqvist säger i en intervju: det handlar inte om varför han lät bli att könsbestämma huvudpersonen Kivi, utan varför (i stort sett alla) andra som skriver barnböcker väljer att skriva om antingen pojkar eller flickor. Varför är det så viktigt med kön? Och varför blir det så provocerande och känsligt när man vill låta bli att kliva in i något av de där två facken? Det här är en viktig, intressant och komplicerad frågeställning som man verkligen borde grotta ner sig lite mer i.

Han har också berättat det oftast är vi vuxna som tycker att det är så viktigt att placera in människor i könsfack. När han har provläst boken för barn så är det ingen som har tyckt att det har varit konstigt att huvupersonen inte har någon klar könsdefinition.

Oftast är det en pojke som är huvudpersonen i barnböcker (till och 70% i bilderböcker), så det är väl toppen med en huvudperson som alla barn kan identifiera sig med?

Jag har en manlig vän som jag diskuterade genus och jämställdhet med här om kvällen. För det första så tyckte han att det är så fel att fokusera på ojämställdheten mellan män och kvinnor när det finns så mycket större orättvisor i världen men även i Sverige. Det är ingen som diskuterar dom stora skillnaderna mellan svenskar och invandrare när det gäller hälsa, arbetslöshet och inkomst (som är mycket större än den mellan män och kvinnor). Och jag måste hålla med honom om att det är synd att detta inte alls diskuteras i samma utsträckning som jämställdhet mellan män och kvinnor.

Men en sak som han sa som verkligen fastnade i mitt huvud:

"Jag skulle lätt kunna byta med er kvinnor! Jag skulle hellre ta lite lägre lön i utbyte mot mer tid med barnen och ett längre liv!"

Han tar ofta upp att det aldrig forskas om varför fler män än kvinnor tar självmord och det diskuteras aldrig vad man ska göra åt problemet att män jobbar så hårt så att dom dör flera flera år tidigare än kvinnor. När man vänder på det hela så där så känns det kanske inte så dumt att få lite lägre lön i utbyte mot ett längre liv, men under våra liv så får vi också utstå en hel del diskriminering och att andra ser ner på oss. Så jag vet inte.... vad säger ni..?

Tänk att en 4-åring kan förstå saker som inte ens vissa vuxna förstår...

SAOL släppte idag nya svenska ord och en av dom var tjejsamla, som tydligen betyder att man nöjer sig med att samla på bara några stycken. Lite halvdant så där.

Som vanligt så blir det manliga normen, för inte finns killsamla med i ordlistan. Det ordet behövs inte, lika lite som mansfotboll. Och som vanligt så får det kvinnliga en negativ klang, något som inte är lika mycket, lika starkt eller lika bra - precis som tjejkast eller kärringknut.

Det läskiga är att SAOL - som får inte tiotusentals förslag på nya ord att välja mellan - hellre tar med tjejsamlar i ordlistan än hen. Det är ändå SAOL som ska definiera vilka ord som ingår i det svenska språket och språket speglar kulturen och samhället. Ni har säkert hört det där om att eskimåerna har 70 ord för snö för det speglar deras liv, snart har vi 70 ord på olika saker som särskiljer könen.

Nej, Svenska Akademin jag är oerhört besviken och jag tycker inte om riktningen ni för vårt språk åt. Varför inte ta in ordet hen, som ändå har varit ett förslag i många många år och som jag har hört många fler gånger än tjejsamla (som jag aldrig har hört användas)?

Hanna tipsade om denna artikel i Aftonbladet angående att lego ska lansera en helt ny serie lego som inriktar sig på tjejer - Lego Friends. Det har tagit dom fyra år att utveckla detta lego som då ska vara mer attraktivt för tjejer, som tydligen inte är så intresserade av lego.





Men jag förstår inte riktigt. Jag lekte med lego när jag var liten, alla mina vänner lekte med lego och i stort sett alla flickor som jag känner har lego. Så jag trodde att tjejer var intresserade av lego i nästan samma utsträckning som killar (trodde inte att det var så stor skillnad så att dom behövde lägga 270 miljoner för att marknadsföra detta "tjejlego").

Men det som gör mig mest förbryllad är att lego snarare förvärrar problemet. Istället för att göra det befintliga legot lite mer könsneutralt (för som det ser ut nu är ju alla legogubbar just "gubbar") så ska dom särskilja tjejer och killar ännu mer?

Men det kanske är ännu ett försäljningsknep. För om det finns ett "tjejlego" och ett "killego" så kan inte syskon leka med samma lego eller ärva det av varandra. Det måste köpas nytt hela tiden, lite så som med "pojkkläder" och "tjejkläder". Känns bara som billiga försäljningsknep för att vi ska köpa mer, men det läskiga är att vi verkar gå på det och svälja det med hull och hår....


P.S. När Zack fick syn på bilderna här ovanför på legot så sa han direkt att han ville ha det... så dom där fyra åren som dom la på att utveckla legot för TJEJER kanske var lite slöseri?

Vad ger Lucia er för känslor? För mig så är det riktig nostalgi. Jag minns hur mysigt det var att släcka ner och hela skolan samlas och sjöng sångerna som man bara sjunger under en viss del av året. Alla är glada och har det trevligt. Man kanske fikar lite och småpratar med alla andra.

Ibland har jag själv varit en del av lucia-tåget, har aldrig själv varit lucia (tycker att jag sjunger för dåligt för det) men jag kan tänka mig att det är en ännu mer speciell känsla. Att få stå längst fram och leda hela tåget. Att få stå i centrum för något så fint och bringa ljus och glädje till en massa människor... ska inte alla få uppleva den känslan om dom vill? Vissa får visst inte ens möjligheten...

Det verkar som om fler såna här böcker behövs!

Överallt så ser man tjejer med skägg! Va roligt! Snart kanske vi får ha hår på andra ställen också.... som t.ex. benen? ;)

Gallerians reklam


NKs julskyltning

Jag fick en intressant fråga, 

 
Pethra om När Zack bara får välja en leksak....:

Men det är ju klart, det var han själv som skulle få välja och huset bjuder in till lek. Jag kan faktiskt inte förstå de föräldrar som begränsar sina barn till vissa leksaker. Men det jag undrar, av ren nyfikenhet och inget annat, är hur ni kommer agera om Leah får upp ögonen för Barbie och andra typiska flickleksaker när hon blir lite äldre. Kommer ni styra hennes val till andra leksaker eller kommer hon få leka med det hon vill fastän ni inte gillar det? Anledningen till att jag frågar är den att vår dotter får välja leksaker själv, hon leker med så väl bilar som dockor, men så finns det föräldrar som anser att vi inte borde låta henne leka med dockor så mycket, detta är samtidigt föräldrar som anser att man inte skall begränsa sina barn till vissa leksaker men i själva verket är det precis det vi skulle göra om vi försökte styra vår dotter ifrån vissa typiska flickleksaker.


Svar: Precis som Zack får leka med bilar så kommer jag definitivt låta Leah leka med dockor. Jag vill inte begränsa dom alls, inte åt något håll (varken könsstereotypiskt eller genuskompensatoriskt).
Men jag kommer inte uppmuntra det. Vi har gjort som så med Zack att vi uppmuntrar honom lite extra att leka med dockor, rita, pyssla och leka med gosedjur. Vi är lite extra glada och vi frågar först om han vill leka/göra sånt innan vi frågar om bilar eller lego. Så med Leah blir det lite tvärtom. Men Zack gillar ju lego och bilar ändå, precis som jag tror att Leah kommer att gilla dockor utan att vi behöver uppmuntra det eftersom det uppmuntras ifrån så många andra håll (t.ex. så har Leah fått ett antal dockor i present men Zack har inte fått en endast en).

Dom enda leksaker som jag begränsar mina barn ifrån är farliga leksaker och krigsleksaker. Dockor fyller ändå en väldigt bra funktion när det gäller att lära sig det sociala samspelet och det skulle jag inte vilja beröva varken min son eller dotter. Likaså lego som är väldigt utvecklande!


Vad säger ni om saken? Ska man försöka kompensera och inte köpa dockor alls till flickor och ina bilar till pojkar? Hur gör ni och hur tänker ni?

NKs julskyltning är lite ovanlig i år. I fönstret så kan man se en tomte med skägg och allt i en vacker röd klänning och med vingar. Är detta en manlig tomte som gillar klänningar eller kanske en kvinnlig tomte med skägg? Hur som helst så är det en vacker julskyltning som glädjer mitt genusmedvetna hjärta  :)

Vad tycker ni om NKs julskyltning?

Jag läser i Fanny Ambjörnssons bok Rosa-den farliga färgen om en fas som många pojkar hamnar i där dom absolut inte vill ha något med den rosa färgen att göra, dom till och med HATAR den.

Man får läsa om en 5-åring som åker bil med familjen då han blir jätte jättehungrig. Det finns ingenstans i närheten att stanna och handla mat så mamman erbjuder honom att äta lillebrors burkmat. Den 5-årige pojken går motvilligt med på det eftersom han är så hungrig men när mamman tar upp en rosa sked och som han kan äta med så vägrar han! Den rosa skeden är så motbjudande att han är hellre hungrig, trots att det bara är familjen som skulle se att han åt med en rosa sked!

Jag blir verkligen överraskad när jag läser om denna hat mot en färg. Jag undrar om Zack också kommer att hata rosa en dag?

Fanny tar upp att detta avståndstagande mot rosa blir ett sätt att visa att man är motsatser med dom som gillar rosa - flickorna. Det är ett sätt för pojkarna att leva upp till den förväntade rollen, som också är en heteronormativ roll. Vi förväntar oss att barn ska vara heterosexuella, vilket i sin tur betyder motsatser som dras till varandra. För att bekräfta detta så måste pojkarna visa att dom är olik flickorna och detta görs tydligt genom färgen rosa.

 

Men rosa är även ett sätt att homosocialisera sig. Flickorna känner en gemenskap i det rosa, ger komplimanger när andra flickor har rosa och visar gärna upp sina rosa saker för andra flickor. När en flicka vill ha ett kalas helt i rosa så blir hon tveksam om hon ska bjuda någon pojke, den kanske inte ens vill komma? Även pojkarna hittar en gemenskap i rosa - att hata färgen. I grupp så kan dom gärna ta avstånd mot rosa saker eller se ner på det som är rosa.

Det är så intressant att se att en färg kan spela så stor roll i vår socialiserings process. Det ska bli spännande att se vilka känslor Zack och Leah kommer att få för färgen rosa, än så länge gillar Zack den men jag kommer inte tvinga honom att ha rosa även om han börjar hata färgen.

Jag har börjat läsa i Fanny Ambjörnssons bok Rosa-den farliga färgen och den är så otroligt bra. Den väcker så mycket tankar (och jag känner lite grann att jag också skulle vilja skriva en genus-bok!).

Men hur kan en färg göra folk så upprörda och väcka så mycket känslor? Men färg är ändå ett instrument för att kommunicera med omgivningen och vis aupp vem jag är eller inte är. Färg påverkar omgivningen och bilden den har av mig. Antropologen Sherry Ortner säger till att färger skapar känslor och engagemang och samtidigt markerar, upprätthåller och utmanar olika former av gränser i samhället (och i fallet med den rosa färgen så är det just gränser inom genus som den utmanar och upprätthåller).

Fanny Ambjörnsson har intervjuat en hel hög med småbarnsföräldrar och deras känslor inför klädvalet. Hon säger att det var ingen som struntade i hur dom klädde sin bebis eller tyckte att det inte spelade så stor roll, utan snarare är kläder en stor del av hur man "presenterar" sin bebis.

Men det är ganska intressant för just färgen rosa var ett känsligt dilemma för både föräldrar med flickor och för föräldrar med pojkar. Föräldrar med flickor ville inte sätta rosa på sina döttrar eftersom färgen förpassar flickor till en gammaldags och förtryckande passivitet. Men föräldrar med pojkar ville inte heller sätta rosa på sina pojkar för att dom ville inte att dom skulle framstå som flickor.

Trots att föräldrarna undvek färgen rosa så märkte Fanny att alla föräldrar ville ändå på något sätt visa att deras barn var en flicka eller pojke men det skulle inte vara på något överdrivet sätt. Detta verkar vara en viktig balansgång, inte för mycket rosa men samtidigt något litet (som t.ex. en blomma eller ett hjärta) som visar att det faktiskt är en flicka (eller pojke).

Tänk att man lägger så mycket energi på att subtilt markera kön, på lagom nivå. Jag blev lite överraskad dock att ingen av föräldrarna med pojkar skulle sätta på sina pojkar rosa, förutom i nödfall (om det inte fanns något annat). Jag har fått känslan av rosa är ganska okej på pojkar men att blått är ännu mer okej på flickor. 

Igår när jag var ute i bloggvärlden så var det ett blogginlägg som fick mig att utbrista "åh, nej!" och det var nyheten om att Engla ska göra en bröstförstorning. Det överraskade faktiskt mig och gjorde mig lite ledsen. Lite konstigt att man kan känna så när det gäller någon man egentligen inte känner men jag vet att hon har otroligt många läsare och väldigt många som ser upp till henne. Och väldigt många som tycker att hon är snygg och dom tänker då kanske "Om inte hon som är så snygg inte är nöjd med sin kropp, hur kan jag vara det??".

Ännu ett "åh, nej!" blev det när jag läste detta hos en tjej som har opererat brösten:

Och resultatet känns otroligt naturlig och dom ser faktiskt naturligare ut nu än innan operationen.
Källa

Är det inte läskigt när man tycker att opererade bröst är mer "naturligt" än naturliga bröst? Hur ska mina barn få en normal bild av en kvinnokropp när det börjar bli mer och mer "normalt" att ha en opererad kropp än en icke-opererad?

Barnen tittade på barnkanalen nu på kvällskvisten och då kom ett program som heter "En stund med..." som är väldigt kort, bara ca 4 minuter, men jag var tvungen att stänga av tv:n för jag ville inte att barnen skulle se den skiten!

Avsnittet handlade om att man fick följa med ett barn under en dag. Dom skulle få besök på förskolan av några vuxna och dom förberedde sig massor. Gjorde en fin "välkommen"-skylt och sen var det dags för uppvisning....



Barnet säger till och med "Nu ska tjejerna dansa...."



Och pojkarna hade sin egen lilla uppvisning och var klädd HELT annorlunda mot flickorna, med ganska så mycket mer kläder än dom. Vad fan lär dom ungarna?? (Jag blir så jäkla upprörd!)

Jag har god lust att anmäla programmet eller kanske till och med förskolan, som inte alls följer styrdokumenten. Hur var det nu med läroplanen för förskolan?

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Förskolan har inget val - dom SKALL motverka traditionella könsmönster och könsroller.... känns KNAPPAST som om denna förskola har motverkat några könsroller här inte....

//spyfärdig

Imorse så var Fanny Ambjörnsson på Nyhetsmorgon och pratade om sin nya bok Rosa - Den farliga färgen (som jag genast beställde). Jag gillar verkligen Fanny, jag har hört henne föreläsa på Mälardalens Högskola och då har jag hennes bok I en klass för sig (som är jättebra!).

Hon pratade om alla värderingar som finns bakom färgen rosa, för det är verkligen en färg som alla har åsikter om.

Rosa associeras med kvinnlighet och främst barnslighet, vilket gör att många vuxna kvinnor inte vill bära det. Men det som är intressant är att vuxna överklass män kan bära t.ex. en rosa skjorta utan problem. Men överklass män har alltid kunnat spela lite över gränserna, förut var det väldigt pråligt och spets och peruker men idag är det snarare att det är okej med rosa och lite smink.

Jag ser fram emot att läsa Fanny Ambjörnssons nya bok, för detta är ett ämne som jag tycker är jätteintressant. Varför sånt här är så känsligt för vissa?

Zack har ju fått ett par kommentarer när han har haft rosa på sig, men då är det främst från äldre vuxna och barn som inte riktigt har förstått om han verkligen är en pojke eftersom han har haft rosa och Hello Kitty. Men nu är rosa en av hans favoritfärger och det är jag glad för. Jag vill att han ska känna att han får välja vilken färg han vill och leka med vad han vill. Och det gör han - han älskar rosa och Hello Kitty men också bilar, motorcyklar, tåg och helikoptrar och det är underbart!



P.S. Jag har glömt nämna att Carolina var vinnaren i Playmobil-tävlingen! Grattis Carolina!

Jag vet inte om ni har sett där här filmklippet redan (för det är ett par månader gammalt) men det är så otroligt bra! Det handlar om en reklambild med en mamma och en son, sonen har neon-rosa nagellack på sina tånaglar. Nu tror folk (amerikanare) att reklamen inte är reklam egentligen utan PROPAGANDA! Och det snackas om transsexualitet och allt möjligt. Dom får ut allt detta från en bild av en 5-årig kille med målade tånaglar.... helt sjukt!

Jag fick ett mail från Katarina på Sagolikt Bokförlag. Hon berättade att nu när dom stod på bokmässan i Göteborg så var det första gången som dom inte fick någon elak kommentar om deras böcker. Folk brukar annars kommentera deras normbrytande böcker, så som Kalle med klänning och Jösta och Johan.

I slutet av mailet så skrev hon:

Om några år kanske det tom kan vara lika accepterat för killar att ha kjol som det är för tjejer att ha byxor, ännu en självklarhet som bara måste få sin tid innan alla tycker att det är ok... Tålamod...


Ja, så småningom så kanske det kommer att bli lika accepterat för en kille att gå i klänning som för en tjej att gå i byxor. Jag pratade med några elever om min syn på genus och dom tyckte att den var bra, tills jag sa att jag inte köper klänningar till min dotter. Det tyckte dom var överdrivet. Men Zack har inte mått dåligt av att inte ha klänning så jag tvivlar på att Leah gör det heller. Men många verkar se det som någon rättighet för flickor att ha klänning?