Vi tittade på barnprogram och jag hör hur en av karaktärerna säger:
- Detta är inget kvinnogöra utan här behövs en kille!
Det är nästan så att jag vill hålla för barnens öron när jag hör sånt där. Jag tänker på hur mycket skit barnen matas med egentligen men det går ju inte att titta på alla program i förväg. Jag väljer rätt så noga vilka filmer som köps hem men att kontrollera vad som visas på Barnkanalen är inte lika lätt.
Jag är glad över att Zack länge inte har brytt sig om dela in personer eller karaktärer i han eller hon tidigare, Leah är fortfarande i det stadiet. Hon säger "hon" om Herr Nilsson och blandar lite hur som helst - vilket jag tycker är toppen! Men Zack har nyligen kommit in i stadiet där det är viktigt med "hon" och "han". Barnen har till exempel denna låda (på bilden här nedanför) och då påpekade Zack att det var en pojke och flicka. Jag frågade honom lite varför han trodde det men han kunde inte riktigt svara på det.
Även om jag vill fortsätta och kämpa och skydda barnen från könsstereotyper så känner jag att det går faktiskt inte att skydda dom för alltid. Det tog Zack 4½ år att komma på att man "ska" dela in människor/karaktärer i han och hon... Men jag har ändå lagt grunden hos barnen där jag hoppas att dom känner att man inte måste följa könsnormerna eller att det inte är något konstigt att göra det.
En sak som var rätt så roligt att höra när vi var i Barcelona var hur vår guide, som var en ensamstående mamma till tvillingar, berättade om livet som förälder i Spanien. Hon berättade med den där kärleksfulla blicken om sina underbara tvillingar och visade bilder på dom i sin iPhone.
Tvillingarna var en pojke och en flicka och hon berättade hur hennes son var en typisk pojke - lugn och sansad och lyssnade på henne. Medan hennes dotter var vild och skrek - en typisk flicka - enligt henne. Jag skrattade lite åt dessa stereotypiska bilden, som stämmer väl in på mina barn men inte på hur vår kultur brukar se på pojkar och flickor.
Jag undrar lite hur mycket denna kulturella könsnorm av pojkar och flickor påverkar våra barn. Hur skulle annorlunda skulle Zack och Leah vara om dom växte upp i Spanien? Skulle det vara mer accepterat att Leah är temperamentsfull och visar vad hon vill? Skulle det bara viftas bort och skyllas på "flickor är såna" istället för att som här där hon kanske mer ses som besvärlig och framtiden kommer anses vara en bitch? Skulle det vara mer accepterat att Zack var tyst och blyg och tillmötesgående? Skulle det inte uppmuntras att han skulle ta mer plats och ta för sig, vilket det ofta görs i vår kultur?
Det är intressant detta med kultur och det är en av sakerna som gör att jag älskar att resa. Man får verkligen lärdomar som man inte kan lära sig på något annat sätt och det får en att börja fundera på både det ena och det andra....
Den här bilden tycker jag är så talande. Är det inte mer frihet att ge barnet fler möjligheter än det stereotypa? Jag tvingar aldrig på Zack rosa kläder, men jag har klätt honom i rosa - och blått, och grönt och gult och alla möjliga mönster sen han var nyfödd vilket gör att han nu när han är 4 ½ år kan välja själv vad han vill ha på sig. Medan ett barn, som den på bilden, kommer inte kunna välja rosa när han blir 4 år för det skulle vara något helt främmande och nytt och barn vill gärna ha trygghet och det som dom är vana vid. Så detta barn får inte ens möjligheten att kunna välja rosa (eller vilken färg det nu må vara).
Är inte det är pressa på barnet värderingar? Bara för att det är normen så brukar inte så många reflektera över att även att följa normen är en värdering.
Några av er har tipsat om Alf B Svenssons artikel i Aftonbladet som handlar om att vi ska sluta behandla barnen könsneutralt. Han säger att han är emot allt som har med genus att göra och att vi måste inse att pojkar och flickor är olika. Men sen så pratar han om att vi t.ex. måste jobba mer med pojkars språk då dom oftast ligger efter när det gäller språkbegåvning. Hans tänk är väldigt likt det som kallas kompensatorisk genustänk, att man ska kompensera för dom brister som finns i könsnormerna.
Detta med språkutveckling och språklig begåvning kan man kompensera redan från födelsen, då man har sett att mammor använder färre ord till sina pojkbebisar än till sina flickbebisar. Detta fortsätter långt upp i åldrarna då man gärna använder färre ord till pojkar, t.ex. "Nej! Stopp!" medan man kanske säger till flickor "Nej, den där får du inte röra för då kan du göra illa dig!". Då är det väl klart att pojkar blir sämre när det gäller språkbegåvning! Och jag tror att det har väldigt lite att göra med biologiska aspekter. Men om man är medveten om dessa skillnader så kan man göra något åt dom och försöka motarbeta dom!
Det är synd att vi hela tiden ska titta på skillnaderna mellan könen när det egentligen är större skillnader inom könen. Det finns massvis med pojkar som är väldigt språkligt begåvade, tänk hur det då blir om man utgår ifrån att dom inte är språkligt begåvade. Hur utvecklande är det för dom? Så, det är kanske inte så bra att bunta ihop barn utifrån könen och det kanske är dags att se till individerna istället? Det finns pojkar som behöver hjälp med språkutvecklingen och det finns flickor som också behöver det...
Detta påminner mig om en mail-konversation jag hade med ägaren till en dansskola i min kommun (Showdansskolan Flex). Det här är en av godbitarna som jag fick till svar när jag ifrågasatte att det bara var tjejer som fick delta i deras showdansgrupper för yngre barn:
"Hej! Tyvärr kan vi inte bjuda allt åt alla utan vi måste få ihop en hel grupp för att kunna börja med en verksamhet. I grupper var killar varit bara ett par och resten tjejer har killarna snabbt blivit uttråkadeoch stökiga. Killar i den åldern har en högre energinivå än tjejer generellt och kortare koncentrationsspann. Har vi enbart killar så kan pedagogen anpassa sig till gruppens energi och utnyttja det. mvh Maria"
Sen hälsade hon min son välkommen. När han fyllt fem. Och då fick han nöja sig med deras killgrupp i street.
Jag har faktiskt aldrig stött på sån uppenbar diskriminering, jag blev RIKTIGT upprörd. Vad gör man?
Ja, vad gör man? Jag skulle nog antingen skriva ett långt mail om genuskunskapens grunder, men sen inse att detta skulle nog inte fastna ändå och till slut bara skriva något argt tillbaka. Diskriminering är aldrig okej!
Sen så kan jag berätta att Zack gick två på dans i två terminer och det var inga som helst problem. Det var han och en till pojke i gruppen, bland flickorna i tyllkjolar. Men han trivdes bra och vi funderar på att han ska fortsätta med dans (blev ett uppehåll då han gick i simskolan).
Zack har alltid varit lugn, vilket gör mig lite orolig när jag hör hur alla har denna bild av att pojkar är "stökiga" och "svårt att sitta still". Ska dom utgå ifrån att han är sån när han inte alls är det?
Igår fick vi hem en inbjudan till knattefotboll. Jag läste lite i den och blev lite förvånad över att dom om och om igen skrev "din son". Sen kollade jag såg att det var ju knattefotboll för pojkar.
Lite tråkigt att dom gör denna uppdelning när barnen är så små och så la jag upp bilden på Instagram med undran om Leah kommer att få en liknande inbjudan om två år? Då påminde min vän Linda mig om att hon fick ju själv jaga efter en fotbollsgrupp åt hennes dotter när hon skulle börja med det förra året! Hon fick alltså ingen inbjudan.
Är det bara pojkarna som ska uppmuntras att spela lagsport? För nog allt är det enklare för en förälder med en son att bara tacka ja, när man får det "serverat" så här istället för att göra som min vän och själv jaga runt efter information om hur ens dotter kan börja med fotboll. Då är ju chansen betydligt större att pojkar börjar i fotboll istället för flickor. Inte direkt lika möjligheter där....
Sen så är det rätt så lätt att känna när man får hem en sån här inbjudan att "oj, min son kanske borde börja spela fotboll". Man vill inte att han ska känna sig utanför och som förälder så vill man gärna göra "rätt" så det blir lite som att påpeka vad pojkar borde sysselsätta sig med.
Hur är det där ni bor? Får alla barn en sån här inbjudan eller bara pojkarna?
Här hemma har Kalle som lucia gått varm. Den är extra intressant nu när barnen tränar inför lucia på förskolan. Vi har haft boken i ett par år och den kommer ifrån Sagolikt Bokförlag (tips!). Det är en underbar bok som handlar om Kalle som så gärna vill vara lucia. Skolan säger nej och bestämmer att en flicka ska vara lucia istället, men när det är dags att lussa så byter dom plats så Kalle får vara lucia ändå.
Jag är jätteglad att klassen kämpade för Dag också skulel få möjligheten att få lucia! Jag tycker att det inte spelar någon roll om det är en pojke eller flicka som är lucia och alla som vill ska få prova på det.
Men jag har förstått att det är ganska känsligt det där. Hur tänker ni kring det hela? Tycker ni att även killar kan vara lucia?
Nu kommer julklappaskatalogerna. Man kan tänka sig att det som vanligt ska vara uppdelat i dom, med killar som leker med bilar och svärd och tjejer som leker med docker.... Men nej, faktiskt inte....
Och på dom allra flesta ställena så är det både en pojke och flicka som leker tillsammans! Bra där!
Det är ganska intressant att kolla på forskning kring genus och hälsa. Ni har säkert hört på sistonde att kvinnor tar ut 64% av sjukpenningdagarna, vilket är en väldigt stor skillnad utifrån kön.
Forskning visar också att ökad jämställdhet och uttagna pappadagar har inverkat positivt på mäns livslängd och hälsa. (Källa) Männens livslängd ökar nu snabbare än kvinnornas. Men fortfarnde lever kvinnor i genomsnitt längre, även om dom är mer sjuka genom livet.
Forskning har visat att kvinnorns ohälsa grundläggs redan i barndomen eftersom val av yrke spelar stor roll. Kvinnor är den största gruppen inom vård, skola och omsorg vilket ofta är tunga jobb - både fyskiskt och/eller psykiskt. Vilket förstås påverkar vår hälsa.
Sen så har man faktorn med att vi ofta utför mer obetald arbete. Men där har det inte förskats lika mycket kring. Men det är ganska så lätt att dra egna slutsatser då skillnaden mellan sjukskrivningar ökar drastiskt om man har barn. Och det är just efter man har fått barn som man får ett ojämställt förhållande och visst blir det svårare att leva jämställt när det blir ytterligare krav på könsrollerna. Det läggs på ännu mer krav från samhället hur man ska vara för nu ska man helt plötsligt leva upp till rollen som "mamma" eller "pappa" och när man precis har blivit förälder för första gången så vill man ju så gärna göra ALLTING så rätt man bara kan! Så, då är det inte så konstigt att det är lätt att trilla dit....
Jag rekommenderar alla att läsa Carin Holmbergs bok Det kallas kärlek om just detta med jämställdhet i relationer!
Dom har satt upp en ny skylt vid övergångstället i närheten av oss. Jag reagerade inte nämnvärt först, men sen såg jag att det var en "Fru Gårman"-skylt. Dom är ju inte alltför vanliga och började ju inte sättas upp förrän för fyra år sen?!
Visste ni att man tog ner Fru Gårman skyltar i Uppsala för att man tyckte att kvinnan på bilden hade för kort kjol och för yppiga bröst?!? Så man bytte ut skyltarna till den mer "anständiga" kvinnan. Har det inte gått lite väl långt när man tycker att en avtecknad skuggfigur är för sexig?!? Hur kan ens en skuggfigur bli sexig? Var man orolig att män skulle bli kåta av bilden? Varför är det "fult" eller "fel" att en del kvinnor ser ut på det sättet?
Har ni sett att Bic har lanserat pennor "for her". Man kan ju undra vad skillnaden mellan en tjejpenna och en vanlig penna är och om man kikar på Bics hemsida så ser man att denna penna har:
* Indragbar kulspets
* Medelstor spets
* Rolig bekvämt grep
* Modern design
Inget man hittar hos andra pennor? Men det som jag tycker är allra konstigast är att det står att dessa pennor bara finns i Europa?!? Min första tanke var att detta var något typiskt amerikanskt. Men så var det icke.
Men känns det inte lite som att vi går lite bakåt när vi till och med måste dela upp pennor mellan könen?? Är detta verkligen det enda sättet för Bic att förnya sig? Och att tjäna pengar? För det är väl ändå det det handlar om..... (hoppas jag)?
Hejhej! Jag ser att det är en del nya läsare här på bloggen och det är alltid roligt! Jag hoppas att ni kommer att trivas. Jag hoppas att ni hittar en massa roliga recept som ni vill prova, att ni får tips om fina barnkläder och kanske blir lite intresserade av genus (om ni inte redan är det förstås). För genus är faktiskt rikgit intressant!
Jag läste genuskunskap som en sommarkurs för en väldans många år sen. Det var innan jag hade barn och jag var inte så insatt i det där med genus, men med åren och speciellt efter det att jag fick barn så har jag insett hur viktigt och intressant det är. Och ju mer man läser om genus desto mer intressant blir det! Så därför tänkte jag komma med lite tips om böcker som handlar om genus!!
Om ni bara ska läsa en endaste bok om genus så tycker jag att ni ska läsa Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg. Den kostar bara 44 kronor, så kosta på er det!! Det är verkligen en bok som öppnar upp ögonen för detta med könsroller då den vänder på allt och allt är tvärtom i samhället Egalia! Boken är skriven som en roman, vilket är lite speciellt men kanske gör det lite lättare att ta till sig?
I Egalias döttrar är det kvinnorna som förtrycker männen och männen som hela tiden tänker på sitt utseende och måste bära pehå för att dölja skampåsen. Männen är också dom som tar hand om barnen, kvinnorna föder barnet och överlämnar det till mannen. Eftersom kvinnan har gjort ett stort arbete i att vara gravid så är det mannens tur att ta hand om barnet.
Sexualitet är en stor del av genusperspektivet i boken. Männen får sällan orgasm eftersom deras lust hänger ihop med fortplantning, till skillnad från kvinnan som kan ha sex bara för vällustens skull (utan att behöva riskera någon fortplantning).
Detta är en bra bok som får en att tänka på hur allt i samhället är uppbyggd kring genus. Till och med språket i boken är annorlunda, istället för människa säger dom kvinniska..osv. Det blir så tydligt hur könsrollerna ser ut när dom vänder på dom, ett måste att läsa om man är intresserad av genus!
Om du bara orkar läsa två böcker om genus så tycker jag att du dessutom ska läsa Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Boken visar hur könsroller grundläggs redan från födelsen! Även om du inte har barn själv (dom flesta kommer ju ändå i kontakt med barn då och då) så får man en väldigt bra förståelse för hur allt hänger ihop, från första gången någon frågar "vad det blev?" till varför man ursäktar pojkar med "boys will be boys".
Boken innehåller också väldigt många konkreta tips, vilket oftast efterfrågas. När och hur könas barn och görs till flickor och pojkar? Och hur påverkar det barnen? Med humor och vardagsnära exempel visar författarna att genusfällor finns överallt, bland leksaker och kläder, känslor och vänskap. Några exempel av teman i boken: fler möjligheter till självkänsla, fler möjligheter till känslor och fler möjligheter med kroppen.
Att bemöta barn jämställt är att ge dom 100 sätt att göra, tänka, tycka, vilja och önska, istället för två - ett för flickor och ett för pojkar. Barn som själva blir bemötta jämställt kommer också att bemöta andra på samma sätt och vårt agerande kommer att spridas som ringar på vattnet.
Det är du, jag och alla andra som möter barnen som gör dom till pojkar och flickor. Låt oss ta vår del av ansvaret för att dom ska få alla dom 100 möjligheterna.
Om du sen vill läsa en tredje bok om genus så tycker jag att du ska klicka hem Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Denna bok borde vara obligatotisk läsning i skolan. Det är rätt så skrämmande att läsa om hur samhället, skolan och vänner behandlar en tjej som har blivit våldtagen. Hur hon får skulden medan killen nästan ses som en hjälte! Ibland tycker folk synd om honom till och med eftersom han har blivit anmäld!
Katarina Wennstam har även skrivit boken En riktig våldtäktsman som behandlar samma ämne.
Om du har börjat få upp ett intresse för genus och vill läsa en fjärde bok om genusså tycker jag att du ska läsa Det kallas kärlek som är en socialpsykologisk studie gjord av Carin Holmberg om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Holmberg har gjort kvalitativa studier bland par som säger sig själva vara jämställda. Ofta par där båda har akademisk utbildning och inga barn (för oftast så påverkas jämställdheten enorm när barn kommer in i bilden).
Man får verkligen aha-upplevelser när man läser boken. T.ex. så brukar männen fortsätta med sina fritidsintressen i samma utsträckning när dom flyttar ihop med sin tjej medans tjejen oftast slutar eller drar ner på sina fritidsintressen till förmån för deras gemensamma hem!
Boken är egentligen en avhandling så den kan vara lite "tung" att läsa. Det som är mest intressant är andra halvan av boken och man kan lätt hoppa dit om man inte orkar läsa om tidigare forskning och ideologier.
På baksidan står det: I vardagens samspel kring hushållsarbete, småprat, gräl och fritidsverksamhet upprepar sig mönster som många kvinnor och män känner igen. Varför gråter hon? Hur kommer det sig att han behåller sitt lugn?
Och när du verkligen har fått ett intresse för genus så kan du klicka hem Något bara kvinnor kan som är skriven av Ulrika Lorentzi. Så här står det om boken: Vi må vara bäst i världen, men ändå lever vi inte i ett jämställt samhälle - se på skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner, karriärmöjligheter och pensioner. Men när detta diskuteras strandar diskussionerna lätt i förklaringen: "Kvinnor får ju barn.".
Något bara kvinnor kan är en bok som ifrågasätter normer. Här intervjuas kvinnan som valt bort barn, queerdrottningen, heteropappan, den funktionshindrade mamman... Tillsammans bidrar de alla till ett uppfriskande resonemang med såväl filosofiska som politiska förtecken om graviditet, föräldrarskap och jämställdhet.
Har ni läst Ulf Brunnbergs idiotiska uttalande om mordet på den ensamma kvinnliga fångvaktaren? Han skyller på feminism och menar att kvinnor inte ska jobba som fångvaktare. Istället för att kanske se på reglerna kirng hur vakterna jobbar som kanske är problemet, nej, då skyller han på offret istället. För hon hade ju inget där att göra. Låter ungefär som när människor skuldbelägger våldtäktoffer, som inte hade något att göra ute sent på kvällen eller inte borde klä sig på ett visst sätt. Då får dom skylla sig själva.
Men har Brunnberg ens tänkt på att det kanske finns unga män som också är 160 cm långa och har ungefär samma kroppsbyggnad som den kvinnliga vakten? Men det är okej att dom jobbar som vakter då - för det är snoppen som gör att dom överlever 38 slag från en galen fånge? Eller...?
H&Ms höstkatalog damp ner i brevlådan igår. Jag och barnen satte oss ner och tittade lite på barnkläderna tillsammans. Nästan genast så slogs jag av dom stora skillnaderna mellan "flickavdelningen" och "pojkavdelningen" i katalogen. Till och med genusmotståndarna borde kunna se dessa skillnader...
Tjejer - visa rumpan, titta förföriskt bakåt (hur många killar ser vi i denna pose)?
Killar - slappna av och ta det lugnt, se lite cool ut
Och vad är detta med att killar/pojkar alltid ska vara "aktiva" medan tjejer ska inte smutsa ner sina glittriga (ömtåliga) kläder?
Det kanske finns en antydan till dansande hos denna tjej. Det var den enda som jag hittade som höll på någon sportaktivitet, jämfört med killarna där var och varannan håller på med någon sportaktivitet.
Igen - hänga med kompisarna och titta ömt ner på kompisen medan pojken tittar ut mot sina drömmar om att bli baseballstjärna.
Till och med när man tittar på dom mindre barnen så finns en stor skillnad!
En del kanske menar att dessa katalogbilder inte har någon större inverkan på oss och våra barn. Att dom inte har någon stor betydelse. Men om det inte har någon betydelse varför har man då gjort en sån stor skillnad mellan könen?
Detta är ändå en katalog som kommer in i många hem och som många barn tittar i och kanske tänker "åh, dom kläderna vill jag ha på mig och då kan jag göra si eller göra så". Bilderna skapar en stämning, mys med kompisarna eller roligt bus med kompisarna. Klart att barnen blir sugna på att göra detsamma med sina kompisar. Klart att dom identifierar sig med dessa barn som kanske till och med har likadana kläder som dom!
Jag trodde ärligt talat att vi hade kommit längre än så här 2012. En positiv sak är i allafall att det är liiiite mer färg bland killarnas kläder, men det väger inte upp för dessa unkna bilder....
Vad säger ni om bilderna? Vad ska man göra för att påverka?
Minns ni att Genusfotografen som kritiserade en bild av Louise Johansson, där hon (som är kock) dricker vatten ur en vattenslang med öppen mun i en artikel i Arlanda Express tidning. En väldigt sexualiserad bild som aldrig skulle ha tagits om hon hade varit en man.
Det blev stora diskussioner kring bilden på flera olika håll, vilket fotografen som tog bilderna förstås fick nys om. Han tyckte inte om det och stämde Genusfotografen för att han hade använt hans bilder i hans blogg. Enligt lagen får man citera andra i text men inte i bild på internet, vilket gör det väldigt svårt att kritisera och diskutera en bild.
Jag förstår att lagen är till för att folk inte ska sno bilder av andra men samtidigt så måste man kunna kritiskt granska även bilder. Eller? Tydligen inte, då Genusfotografens inlägg kostade honom 15 000 kr i skadestånd till fotografen. Men man kan ju fråga sig om fotografen även har kontaktat Dagens Media och Svt Nyheter eller om det är lättare att sätta dit (och tysta) en bloggare?
Tyvärr så verkar det som om fotografen mest tyckte det var jobbigt att han blev kritiserad istället för att kanske öppna ögonen för vad hans bilder av Louise Johansson egentligen förmedlar och hur dom är en del av samhället där sexualiseringen av kvinnor är så "normalt" och vanligt att man inte ens tänker på det. Men ett rätt så bra sätt att se hur fel det egentligen är, är att genom att försöka se en man i samma poser som kvinnan.
P.S. Om ni inte har sett bilderna som jag pratar om så kan ni klicka på länkerna till Dagens Media och Svt.
Ja, en del saker är verkligen annorlunda här i USA. Jag hittade pyttesmå lösnaglar i mataffären med Dora på. För små barn?!?! När en vuxen kvinna knappt kan göra någonting med lösnaglar utan att dom ramlar av, hur skulle inte ett litet barn bli begränsad av dessa? Barnet skulle knappt kunna leka!
Lika konstigt som parfymen för småbarn som jag hittade här om dagen. Men där fanns det i allafall parfym för både både pojkar och flickor. Men växer inte våra barn upp tillräckligt fort som det är?
Nu när jag ska vara borta från barnen i 11 dagar så får både jag och maken höra en del kommentarer om "ska han ta hand om barnen själv?". Jag vet inte, men jag tror inte, att vi skulle få höra "men ska hon ta hand om barnen själv?" om det var maken som skulle åka iväg.
Jag såg även på programmet om dom identiska fyrlingarna igår att när mamman åkte iväg till USA för att träffa en annan familj med fyrlingar så lämnade hon långa listor på kylskåpet med instruktioner åt hennes man. Jag kan inte tänka mig att han skulle göra samma sak om han åkte iväg.
Men varför ska det vara så här? Varför ses pappor som inkompetenta att ta hand om sina egna barn? För det viktigaste är väl egentligen att dom ser till att hålla barnen vid liv och att dom mår bra? Det spelar nog inte så stor roll om dom får fel strumpor på sig eller dom badar på tisdagen istället för onsdagen... eller hur?
Ibland kan jag vara lika dum själv och komma på mig själv med att "rätta" maken. Men vem säger att mitt sätt att ta hand om barnen är rätt?
Känner ni igen er? Skulle ni skriva listor om ni åkte iväg från familjen?
En läsare frågade mig om vad jag tyckte om den nya ICA-reklamen där Stig använder sig av hen. Jag vet att det råder delade meningar kring reklamen, men jag tycker faktiskt att den är bra.
Vissa verkar tycka att ICA förlöjligar dom som använder sig av hen men så ser inte jag på reklamen. Stig är väl ändå en karaktär som brukar missförstå saker och göra bort sig en hel del och det känns som om det är precis så han gör nu.
Jag tycker också att reklamen visar på att oavsett om man använder hen eller inte så finns det faktiskt annat som påverkar (mycket mer) och som är viktigare. Att t.ex. föreslå att pojken ska prova att köra truck och flickan ska baka påverkar förstås barnen mer än att kalla dom "hen" eller inte. Om alla skulle agera som Stig och stoppa in barnen i fack på det viset (speciellt som han gör i slutet av reklamfilmen) så skulle det verkligen begränsa barnen och deras framtida val.
Jag vet att även Liberos nya reklam har diskuterats ur genusperspektiv. Jag kan hålla med om att reklamfilmen (speciellt musiken som har valts ut till reklamen) inte direkt gynnar genusarbetet, men den känns ändå inte farligt tycker jag. Barnen porträtteras rätt så oskyldigt och dom visar mer nyfikenhet inför varandra, så som barn ofta gör. Det behöver inte ligga så mycket mer bakom det. Men visst, reklamfilmen är väldigt heteronormativ....
I min blogg så kan du hitta en härlig blandning av vardagsbetrakelser, barnmode, barnuppfostran, reseberättelser, Odd Molly, genusdiskussioner och inlägg om psykologi.
Jag som driver bloggen är en 32-årig tjej som bor i Stockholm. Jag jobbar som gymnasielärare inom engelska och psykologi, men på fritiden så tycker jag om att baka, läsa, se på film och shoppa (gärna Odd Molly och/eller barnkläder).
Jag försöker hela tiden förnya bloggen så att det aldrig ska bli tråkigt och ni som läsare aldrig riktigt vet vad som kommer att dyka upp! Hoppas att du kommer att gilla bloggen! Börja gärna prenumera på den också!
Här hemma har Kalle som lucia gått varm. Den är extra intressant nu när barnen tränar inför lucia på förskolan. Vi har haft boken i ett par år och den kommer ifrån Sagolikt Bokförlag (tips!). Det är en underbar bok som handlar om Kalle som så gärna vill vara lucia. Skolan säger nej och bestämmer att en flicka ska vara lucia istället, men när det är dags att lussa så byter dom plats så Kalle får vara lucia ändå.
Har ni sett att Bic har lanserat pennor "for her". Man kan ju undra vad skillnaden mellan en tjejpenna och en vanlig penna är och om man kikar på Bics hemsida så ser man att denna penna har:
